Herr talman! Den svenska alkoholpolitiken har en
lång tradition och kan vid internationella jämförelser
uppvisa goda resultat vad avser så viktiga mätpunkter
som genomsnittlig konsumtion av alkohol per capita
och frekvensen av alkoholskador i befolkningen.
Ändå är det naturligtvis oerhört allvarligt att vi i Sve-
rige kan räkna med 6 000 alkoholrelaterade dödsfall
varje år. Det är tio gånger fler än trafikoffren, och ser
man till dödsfall bland yngre och medelålders perso-
ner spelar alkoholen en helt avgörande roll. Lägger
man dessutom till sjukdomssymtom, skador och li-
dande av fysisk, psykisk och social karaktär som är
alkoholrelaterade är och måste också framgent alko-
holproblematiken vara ett av de absolut tyngsta om-
rådena inom folkhälsoarbetet.
Lägger man ihop de samhälleliga kostnaderna för
alkoholskador hamnar man på belopp på upp till 100
miljarder kronor årligen. Det är främst produktions-
bortfall det handlar om, men de direkta vårdkostna-
derna för sjukdomar och skador kan uppskattas till
10-20 miljarder kronor per år. Vi ska alltså ha klart
för oss att antalet personer i Sverige som använder
alkohol i sådana mängder att det kan betraktas som
hälsofarligt uppgår till minst 300 000 människor, och
det är försiktigt räknat.
Alkoholproblematiken är alltså ett samhällsområ-
de som måste vara föremål för noggrann uppföljning.
Vänsterpartiet menar att det är alldeles nödvändigt att
samhället satsar ordentligt med resurser för att före-
bygga alkoholskador. Det ska naturligtvis också hålla
fast vid och aktivt hävda verkningsfulla alkoholre-
striktioner gentemot de krafter som av kommersiella,
populistiska eller andra skäl, inom eller utom landet,
verkar för att rasera restriktionerna.
De mest verksamma restriktionerna i detta sam-
manhang är fortfarande prisinstrumentet och detalj-
handelsmonopolet. Informationsinsatser är nog nöd-
vändiga och bra men kan aldrig i effektivitet ersätta
alkoholskatt och begränsningar i tillgänglighet som
verksamma medel.
Den proposition som nu föreligger för debatt och
beslut innehåller många olika delområden. Vi i
Vänsterpartiet finner att förslaget om försök med
lördagsöppet i vissa delar av landet innehåller många
av de viktigaste ställningstagandena när det gäller att
leva upp till ambitionen om en restriktiv alkoholpoli-
tik, och det bör därför ägnas särskild uppmärksamhet.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet deltog initialt till-
sammans med regeringen i beredning av propositio-
nen. Det var bl.a. frågan om lördagsöppet som vi fann
inte gick att förena med regeringens avsikter. Försla-
get om att öppna Systembolaget på lördagar, om än
på försök, i vissa delar av landet - som det nu har
blivit i den slutliga utformningen av propositionen -
innebär att vi ökar tillgängligheten till alkohol i dessa
och angränsande områden.
Tror vi att grunderna i totalkonsumtionsmodellen
fortfarande gäller - och det gör vi i Vänsterpartiet -
innebär detta förslag att tillgängligheten ökar, vilket i
sin tur riskerar att öka konsumtionen och skadeverk-
ningarna. Även i regeringens proposition uttalas en
fortsatt uppslutning bakom totalkonsumtionsmodel-
len, även om jag tycker att den bekännelsen sker
under vissa piruetter och upprepade fraser om beho-
vet av anpassning till internationaliseringen, det för-
ändrade samhället, osv.
Det är alltså så att förslaget om försök med lör-
dagsöppet läggs fram trots insikten om att detta ökar
tillgängligheten i de här områdena, och därmed ris-
kerna för ökade skador och ökade sociala problem.
Erfarenheterna från förra gången det begav sig med
lördagsöppet visade att efter stängningen 1982 mins-
kade antalet fyllerifall väsentligt. Antalet fall av
misshandel inomhus mellan bekanta, dvs. i många
fall misshandel inom familjerna, minskade också
tydligt. Detta är väsentliga fakta att ta ställning till.
Rapporter från BRÅ under 90-talet och andra rap-
porter pekar också på ett fortsatt mycket tydligt sam-
band mellan alkohol och våld.
Regeringen hänvisar i propositionen till att situa-
tionen i samhället är så annorlunda nu. Det finns så
många nattöppna krogar och så mycket svartsprit. Att
det skett en ökning härvidlag är ju odiskutabelt och
bekymmersamt, även om det ser väldigt olika ut i
landet. Men detta kan enligt Vänsterpartiet inte utgöra
en bärande motivering till att också öka tillflödet från
Systemet på lördagar. Det finns i hela propositionen
och i all retorik från anhängarna av lördagsöppet en
övertro på att om vi bara öppnar Systemet mer så
försvinner svartspriten och i förlängningen mycket av
problemen.
Vi i Vänsterpartiet är inte alls övertygade av detta
mycket schematiserade resonemang. Vi har i stället
grundad anledning att tro att ett lördagsöppet sam-
mantaget i stället leder till en ökad konsumtion. Det
är inte så enkelt att alla de som i dag köper svartsprit i
stället kommer att köpa legal systemsprit om bolaget
är öppet på lördagar. Det är en prisfråga också, och
människor som köper svartsprit kommer fortfarande
att finna att priset på svartsprit är lägre. Det kommer
det alltid att vara, och vi kan räkna med att det finns
gigantiska marginaler när det gäller svartspriten.
Än viktigare, men sällan omnämnt av anhängarna
till lördagsöppet, är att en hel del människor med hög
konsumtion inte alls, eller ytterst sällan, köper svart-
sprit. Däremot kommer de att köpa på Systemet om
det öppnas på lördagar. För dem och för deras famil-
jer är det fortsatt viktigt med lördagsstängda system-
bolag. Det är en fråga om handfast solidaritet. De
resonemang som ibland förs fram om servicenivån
väger lätt när vi betänker vikten av åtminstone en
eller kanske två alkoholfria dagar i veckan. Det talas i
propositionen om alkoholfria zoner. För en hel del av
dem som har problem med alkohol kan lördag och
söndag vara en alkoholfri zon. Det vill vi att det ska
förbli.
På tal om servicenivån föreslås i propositionen att
Systemet ska kunna ha kvällsöppet på vardagar och
vissa lördagar inför storhelger. Detta har ju för övrigt
redan prövats. Med denna ytterligare möjlighet tror vi
att normalkonsumenterna är fullt kapabla att planera
och genomföra sina inköp på Systemet på ett godtag-
bart sätt. Det föreslås också en utbyggnad av fler
butiker. Dessa förslag är servicehöjande åtgärder
gentemot allmänheten, och Vänsterpartiet kan bejaka
dem om de genomförs med varsamhet.
När det kommer till lördagsöppet måste dock so-
cialpolitiska hänsyn vägas in. Vänsterpartiet menar
att hänsynen till människor med alkoholproblem och
deras anhöriga väger tyngre än serviceaspekterna när
det gäller lördagsöppet.
Jag går nu över till att tala om några andra förslag
i propositionen. I propositionen föreslås att perma-
nenta det oberoende alkoholsamarbetet OAS och
ombilda detta samarbete mellan stat och näringsliv
till en allmännyttig ideell förening. Ett enigt socialut-
skott har avvisat regeringens idé om att organisera
samarbetet på det sätt som här föreslås, och det tycker
Vänsterpartiet är mycket positivt. De olika partierna
har säkert lite olika motiv för detta ställningstagande,
men de har förenats i kritiken mot den här föreslagna
formen. För Vänsterpartiet gäller även framdeles att
samhället ska hålla en klar rågång gentemot bran-
schintressena. Medborgarna ska kunna veta om det är
staten i form av t.ex. Folkhälsoinstitutet eller bran-
schen i form av t.ex. Bryggarföreningen som står för
informationen. Detta innebär inte att det i ett öppet
samhälle som vårt inte ska finnas dialog och samver-
kan kring enskilda frågor inom alkoholpolitiken.
OAS kan säkert hitta en annan form att fungera i.
Dock menar Vänsterpartiet att OAS har fått en alltför
central roll i alkoholdebatten under senare tid.
Vänsterpartiet har också tillsammans med flera
andra partier sagt nej till förslaget om att det ska vara
tullen som hanterar gåvoförsändelser av alkohol från
utlandet. Det finns en uppenbar risk att det utbildas en
förtäckt postorderverksamhet. Det är vår bestämda
uppfattning att det bör vara Systembolaget som ska
vara utlämningsställe för gåvoförsändelser av vin,
sprit och öl. Det är Systembolaget som har de bästa
förutsättningarna att utöva en godtagbar kontroll av
denna hantering.
En annan fråga som inte finns föreslagen i prop-
pen, men som blivit aktuell genom uttalanden från vd
för Systembolaget, är diskussionen om att initiera
möjligheter till inköp av alkohol över Internet med
hemkörning och leverans vid dörren. Enligt Vänster-
partiet finns det uppenbara risker för att kontrollen
över försäljningen på detta sätt försämras allvarligt
och att problem med underleverantörer för langning
till ungdomar lättare kan få fäste.
En fråga som det finns anledning att noga bevaka
och diskutera framöver är de förestående översyns-
förhandlingarna när det gäller införselregler. I ut-
skottets betänkande slås fast att målsättningen ska
vara att Sverige ska behålla nuvarande införselregler.
Det är bra, anser Vänsterpartiet. Det är självklart att
vi aktivt ska hävda vår rätt att bedriva en egen, aktiv
alkoholpolitik.
Jag menar att det är hög tid nu att alla stolta dekla-
rarationer från EU-anhängarna som föregick folkom-
röstningen visar sig i verkligheten. Det var ju bl.a.
kring alkoholpolitiken som vi kritiker pekade på
riskerna för att Sverige skulle få svårt att hävda sitt
självbestämmande. Det viftades undan av EU-
anhängarna som skräckpropaganda och svartmålning
- Sverige skulle visst kunna fortsätta föra sin egen
alkoholpolitik. Sedan dess har mycket hänt som pekar
i rakt motsatt riktning. Det är hög tid nu att visa att
talet om att vilja hävda den självständiga svenska
alkoholpolitiken hade täckning i verkligheten. Det
finns en servil hållning gentemot EU-etablissemanget
som innebär att vi går före de krav som de facto ställs
på oss. Jag hoppas att den svenska regeringen i hand-
ling visar att man aktivt vill värna en självständig
svensk alkoholpolitik.
Avslutningsvis har jag några funderingar över vil-
ken framtid vi kan förvänta oss när det gäller alko-
holpolitiken - främst utifrån vad de olika politiska
företrädarna för fram i debatten. Vi har länge haft en
bred uppslutning i svensk politik kring en restriktiv
alkoholpolitik. Det är en alkoholpolitik som har folk-
hälsoperspektivet främst, före de rent kommersiella
aspekterna. Totalkonsumtionsmodellen har varit
allmänt accepterad, och det har rått enighet om att
prisinstrument och detaljhandelsmonopol har varit de
verksammaste medlen. Det enda parti som mycket
tydligt skilt ut sig från denna relativa enighet har varit
Moderaterna. Det är fortfarande ljusår mellan Mode-
raternas politik, som mynnar ut i att i grunden rasera
den restriktiva alkoholpolitiken, och alla andra parti-
ers politik.
Herr talman! Det finns dock anledning att vara
bekymrad över vart den svenska regeringen är på väg.
Vi ska i dag ta ställning till regeringens förslag om
försök med lördagsöppet, men vad följer sedan? So-
cialministern har vid upprepade tillfällen alltifrån
tillträdet för drygt ett år sedan gjort uttalanden om
ytterligare förändringar av alkoholpolitiken. Det har
bl.a. handlat om behovet av att sänka alkoholskatter-
na kraftigt och om ytterligare åtgärder för att öka
tillgängligheten, dvs. ytterligare förändringar av Sys-
tembolagets verksamhet.
I den bok jag har här och som jag utgår från att
alla ledamöter i kammaren har begåvats med - själv
har jag fått den två gånger - framgår de här ambitio-
nerna tydligt. Nu hör jag uppgifter om att departe-
mentet inte vill kännas vid boken. Då är ju detta ett
utmärkt tillfälle för socialministern att kommentera
innehållet. Är det rätt återgivna tankar? Jag skulle
gärna vilja höra socialministern kommentera de här
framtidstankarna. Om citaten stämmer är det av stort
intresse att höra hur en fortsatt restriktiv alkoholpoli-
tik kan kombineras med sänkta priser och ökad till-
gänglighet. Vi ska vara varsamma om orden. Ordet
restriktivitet måste stå för ett verkligt sakinnehåll.
Man kan inte öka tillgängligheten och sänka priserna
och ändå hävda att restriktiviteten har bibehållits. Det
får inte bli med restriktiviteten som det blev med
bofinken - den kan inte få se ut hur som helst. Jag
skulle gärna vilja att socialministern kommenterade
framtidens alkoholpolitik utifrån bl.a. de citat som
tillskrives socialministern i den här boken.
Herr talman! Vänsterpartiet står självfallet bakom
alla reservationer vi lagt, men för tids vinnande yrkar
jag bifall endast till reservationerna 17 och 30.
I detta anförande instämde Tanja Linderborg, Eva
Zetterberg, Ingrid Burman, Sten Lundström, Sven-
Erik Sjöstrand, Lena Olsson, Yvonne Oscarsson, Stig
Eriksson, Sture Arnesson och Peter Pedersen (alla v).