Herr talman! Dagens hetaste fråga är tydligen
Systembolagets öppethållandetider. Den målas i vissa
kretsar upp som en ödesfråga. Det elände som ska
följa i en liberaliserings spår får nästan apokalyptiska
mått. Men, herr talman, den frågan saknar fullständigt
betydelse då det gäller missbruk, ungdomsfylleri,
våld och misshandel. Vi har i dag, tack vare en alko-
holpolitik som inte på många år varit i samklang med
medborgarnas intressen, en marknad med total till-
gänglighet för missbrukare och ungdom, en marknad
som är öppen 24 timmar om dygnet på tiotusentals
ställen med ständig realisation, fri hemkörning och
utan åldersgränser. De som berörs av Systembolagets
dåliga tillgänglighet och höga priser är alla de vanliga
medborgare som arbetar varje dag och trots priset och
svårigheter att göra hushållsinköpen rationella på
grund av den dåliga tillgängligheten ändå försöker
leva lagligt. För dessa är regeringens förslag en liten
lättnad när det gäller att hinna med alla bestyr.
Den viktiga frågan är om vi ska behålla vår gamla
alkoholpolitik eller om vi ska skapa en ny sådan för
ett nytt samhälle. Jag kommer därför mest att beröra
detta och inte så mycket detaljförslagen.
Herr talman! Propositionen visar att Sverige sak-
nar en modern alkoholpolitik för framtiden. I stället
för att minska missbruket och försvåra för ungdomen
att komma in i ett olyckligt beteende förorsakar den
förda alkoholpolitiken just det den skulle hindra.
Ändå hänger regeringen sig krampaktigt kvar vid det
gamla, det som var anpassat till ett annat samhälle.
Förändringar görs inte för att man aktivt vill förnya
och förbättra utan med kvidande och gnäll därför att
en omvärlds verklighet till slut tvingar fram beslut
under galgen. Så kan aldrig en framgångsrik politik
bedrivas. Man kan också fråga sig om inte en fram-
gångsrik politik hade krävt att man lagt fram en
sammanhållen syn och inte som nu att man kommer
med styckat och delt och några smärre förändringar
medan utredningar av intresse för frågan i dess helhet
pågår.
Alkohol, herr talman, har varit människans följe-
slagare i årtusenden. Drycker som vi använt under så
lång tid har blivit en del av vår kultur. I fest och
glädje, i sorg och saknad spelar alkoholen en given
roll. I alla tider har människan också haft ett konflikt-
fyllt förhållande till alkoholen, inte minst i Sverige.
Herr talman! Det går inte att sticka under stol med
det: Tidvis har här supits ohyggligt. Under slutet av
1700-talet och början av 1800-talet är det möjligt att
vi drack mellan 40 och 50 liter brännvin per år och
individ, och det var inte så mycket mindre för hundra
år sedan. Det är klart att ett sådant superi sätter sina
spår och manar fram hårda metoder. Rätt naturligt
ledde detta till en restriktiv alkoholpolitik som kom
att avvika från omvärldens. Tanken var god och kan-
ske riktig i det tidiga 1900-talet. De regler och förbud
och det överförmynderi som denna alkoholpolitik
medförde upplevdes säkert också av dåtidens männi-
skor på ett helt annat sätt än vad de gör av dagens.
Utbildning och internationell påverkan, syn på med-
bestämmande, förmåga att ta ansvar och forma sitt
eget liv; allt var så annorlunda. Det var inte samma
samhälle som dagens, och därmed var förutsättning-
arna för en folklig förankring annorlunda. De föränd-
ringar som skett under årens lopp har inte medfört att
alkoholpolitiken anpassats tillräckligt till ett förändrat
samhälle, utan tyvärr har begränsningar och pekpin-
nar fortsatt att dominera bilden, och liten hänsyn har
tagits till att samhället och dess medborgare har för-
ändrats.
Vi kan inte, herr talman, skilja oss från alkoholen
utan måste lära oss att hantera den på ett bättre sätt än
hittills, och här har vår gamla politik inte mycket att
erbjuda oss.
Herr talman! Dagens debatt gäller inte om miss-
bruk kan skada. Det råder inga delade meningar om
det. Frågan gäller om det är skäl för att fortsätta att
försöka begränsa och försvåra ett ansvarsfullt bruk av
alkohol. Det är därför viktigt att göra åtskillnad mel-
lan bruk och missbruk. Helt uppenbart har alko-
holdrickandet sociala och estetiska kvaliteter. Männi-
skor tycker om att umgås över ett glas. Rätt använda
skänker alkoholdrycker ökad livskvalitet, och de ger
mervärde till måltider av både smak- och umgänges-
mässigt slag. Ett måttligt drickande tycks också, en-
ligt många stora undersökningar, ha medicinska för-
delar.
Men myntets baksida - ett mynt har ju alltid två
sidor - är att detta är ett av vår tids svåraste gissel:
alkoholmissbruket. Mellan 300 000 och 400 000
människor i vårt land är missbrukare, och i deras
närhet lever kanske en miljon människor, hustrur,
män och barn, för vilka välfärd är närmast otänkbart
på grund av just missbruket. Därtill kan läggas kan-
ske 300 000 som är överförbrukare och i riskzonen.
Men, herr talman, hjälps dessa av att alla, även
den stora majoriteten av ansvarsfulla brukare, dricker
mindre? Det kan vid en snabb reflexion verka själv-
klart att begränsar man tillgängligheten genom få
försäljningsställen och kort öppethållande så minskar
förbrukningen, men mycket talar för att tillgänglig-
heten i sig spelar rätt liten roll för konsumtionen,
speciellt som den begränsade tillgänglighetens teori
har som förutsättning att man inte skapar en illegal
marknad. Det är ju, som vi vet, en i grunden felaktig
föreställning. Att försöka kontrollera den totala vo-
lymen genom tillgänglighet och pris leder bara till en
expansion av den svarta marknaden. Allteftersom den
blivit alltmer obsolet har den traditionella svenska
alkoholpolitiken gött den svarta marknaden. De ka-
nadensiska exemplen visar att en ökad tillgänglighet
går att förena med en måttfull förbrukning. Vi kan
också se att man förvisso inte dricker mindre i våra
glesbygder, där tillgängligheten teoretiskt är mycket
sämre än i tätorter.
Totalkonsumtionsmodellen, som den svenska po-
litiken lutar sig mot, tar ingen hänsyn till individuella
avvikelser, och därför försöker vi åtgärda individuella
problem med kollektiva metoder. Inget tyder på att
detta minskat konsumtionen av alkohol i riskgrupper-
na. Det har bara infört ytterligare irritationsmoment i
livet för den vanlige medborgaren. Alkoholproblemen
gäller vissa människor som intar en för stor mängd.
Fokuseras åtgärderna på att minska den totala kon-
sumtionen är det osannolikt att åtgärderna är som
mest effektiva i de grupper där huvuddelen av alko-
holproblemen finns. Det föreligger, herr talman, ett
uppenbart behov av att förbättra och förändra strate-
gin mot alkoholmissbruk.
De rester av svensk alkoholpolitik som regeringen
klamrar sig fast vid innebär att vi fortfarande nekar
människor självbestämmande och tydligt visar vår
misstro mot medborgarna, och de små förändringar
som nu föreslås ändrar inte detta. Missbrukarna hjälps
inte av att hela befolkningen omyndigförklaras, och
därför omfattas inte heller politiken av folkflertalet.
Herr talman! Dagens alkoholpolitik är elitistisk
därför att den är mästrande. Den respekterar inte
människors rätt att välja, att själva fatta beslut och att
forma sina liv. Den misstror deras vilja till ansvarsta-
gande. Dess tillskyndare är paternalistiska i sin attityd
mot en allmänhet som man anser inte förstår sitt eget
bästa och som trots att den ska utgöras av myndiga
individer ändå inte riktigt kan tillåtas vara det. Riktigt
myndiga är tydligen bara företrädare för den traditio-
nella svenska alkoholpolitiken.
Man tycks inte förstå att dagens och i kanske ännu
högre grad morgondagens medborgare är fullt ka-
pabla att själva kunna ta in information, att de kräver
inflytande och beslutsrätt över sina liv, att de inte
godtar att staten bestämmer var, när och vad de ska
handla inför en måltid eller vid vilken tid de ska få
dricka en öl. Förändringar i attityder har skett som
måste mötas med förnuft, vilket också Verdandi visar
i sitt nya program Bortom Kröken.
Ska lagar efterlevas måste de uppfattas som rimli-
ga och få stöd av folkmajoritetens uppfattning. Denna
självklarhet tycks ha förträngts. Den svenska alko-
holpolitiken med sitt regelverk saknar folklig förank-
ring. Den lever sitt eget liv utan att någon bryr sig.
Den är inte längre trovärdig. I stället för att minska
alkoholkonsumtionen driver den fram en kriminell
marknad. Dess tillskyndare agerar som om en svart
marknad inte finns.
Man bortser från att tusentals leverantörer har öp-
pet dygnet runt. Varken höga priser eller ökade poli-
siära åtgärder kan stoppa denna marknads tillväxt. I
stället växer den svarta sektorn på grund av de höga
priserna på legal alkohol och på grund av brister i
tillgängligheten. Avgörande för en illegal försäljares
framgång är priset som den laglydige medborgaren
måste betala för sitt alkoholinköp. Det borde vara nog
för att ompröva politiken.
Den svenska alkoholpolitiken har blivit en myt
som staten klamrar sig fast vid allt medan konsumtio-
nen av svartproducerade drycker med hög alkoholhalt
växer. Hembrännarna går från småskalig till industri-
ell verksamhet, smugglarna får ständigt fler kunder,
och den illegala införseln ökar.
Man fortsätter att snarast trakassera den vanliga
medborgaren i den fromma förhoppningen att man
därmed begränsar de skador som främst storförbru-
karna får.
Herr talman! Den absolut övervägande delen av
Sveriges befolkning är fullt kapabel att ta ansvar för
sin egen alkoholkonsumtion utan restriktioner och
regler. Vi måste utnyttja det informella, det sociala
trycket, för att skapa goda seder. Ansvarsfullt alko-
holdrickande kan läras.
Herr talman! En ny alkoholpolitik måste bygga på
att den vanlige medborgaren kan solidarisera sig med
den, och då måste han också respekteras. Obegripliga
eller mästrande regler för tillstånd, öppethållande,
tillverkning och försäljning måste avskaffas. Regler
som gäller för när man blir myndig ska inte vara
kluvna och därmed svårförståeliga. Är man myndig
så är man det även vid alkoholinköp.
Systembolagets monopol måste upphävas. Alko-
holskatten måste sänkas så att den kriminella verk-
samhetens marginaler - det som den lever på - be-
skärs. Den illegala försäljningen ska drivas tillbaka
genom att tull och polis får ökade förutsättningar och
resurser. De flesta medborgare vill leva lagligt, men
det finns en gräns när priset blir för högt för många.
Att kriminalisera innehav och köp av illegal sprit men
behålla det höga priset på legal alkohol blir då ett slag
i luften, ja kanske direkt kontraproduktivt.
Det är lätt gjort här i riksdagen att fatta ett sådant
beslut, och så tycker man att man har gjort något
rejält åt alkoholproblemen. Men ger inte politiken
underlag för förståelse för en bestämmelse riskerar vi
att gränserna suddas ut mellan rätt och fel och den
allmänna rättskänslan undergrävs. Det har konsek-
venser långt utanför detta område.
Alkoholanvändningen i socialt kontrollerade mil-
jöer ska stödjas. Det ska vara lättare att umgås till-
sammans med andra över ett glas vin medan däremot
berusningskulturen ska motarbetas på alla sätt.
Punktnykterhet kan vara en fruktbar väg. Det tror jag
att de flesta är alldeles ense om.
Politiken måste vara långsiktig och aktiv, och för-
ändringar måste genomföras successivt. Det går inte
att blunda och klamra sig fast vid det gamla för att
sedan hastigt och lite halvdant göra förändringar när
verkligheten inte längre kan stängas ute. Det inger
inget förtroende. Man kan inte i dag tala om att vi vet
att vi måste sänka alkoholskatterna längre fram. Men
när det är aktuellt nu kan vi inte göra det, utan vi ska
hålla fast vid det gamla. Det blir ett tvetydigt budskap
när man går ut på det sättet.
Herr talman! I sin alkoholpolitiska vilsenhet inne-
bär dock majoritetens och regeringens förslag små
steg som inger förhoppning om en ny alkoholpolitik.
Vi moderater kommer att stödja förenklingar och
libaraliseringar. Det gäller bl.a. det utökade öppet-
hållandet som man ändå, som jag nyss sade, lyckats
göra halvhjärtat på känt maner.
Vi anser att OAS-samarbetet är mycket viktigt.
Men det finns skäl att fundera ett varv till över orga-
nisationsformen. Därför har också utskottet föreslagit
att ärendet går tillbaka till regeringen för att man ska
tänka mer över detta.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till vår re-
servation nr 1, men vi står självklart bakom alla våra
andra yrkanden.