Fru talman! Min liknelse med skjortan gick tydli-
gen inte hem. Jag får hänvisa till protokollet. Jag kan
ge en liten ledtråd: Det handlar om den privata ägan-
derättens gränser. Sådana gränser erkänner också
liberaler, även om vi kanske inte är överens om var
de ska gå.
Jag har ett par andra frågor: Vi har en ganska om-
fattande verksamhet, som grundad på lag är obligato-
risk för en stor del av svenska folket i en viss ålder.
Verksamheten styrs till sitt innehåll av lag, förord-
ningar och olika offentligt beslutna direktiv, och den
finansieras till hundra procent genom skattemedel.
Jag tänker alltså på utbildningsväsendet. Om delar av
verksamheten ligger i privata bolag eller andra pri-
vata konstellationer, varför ska man inte ha en för-
stärkt offentlig insyn i verksamheten? Vad är det för
fel på att till en del öka allmänhetens insyn i en verk-
samhet som man själv är med och finansierar och
som på ett övergripande sätt är styrd av demokratiska
politiska beslut? Vad är skälet till att Folkpartiet inte
vill ha denna insyn?