Fru talman! Kommundelningar och kommundels-
diskussionerna är ganska intressanta. De upprör en
del känslor hos många riksdagsledamöter. Det har vi
märkt under årets gång.
Vad gäller kommunindelningar går den reserva-
tion som det hänvisas till längre än själva huvudyr-
kandet, eftersom den inte begränsar sig till ett områ-
de, länstillhörigheten, och inte berör kommundel-
ningarna. Vi har erfarenhet av hanteringen av kom-
mundelar som vill frigöra sig, oftast i större kommu-
ner. Det finns stora svårigheter för ett geografiskt
område bestående av 3 % av en befolkning att över
huvud taget kunna skapa ett intresse och en majoritet
för att kunna genomföra en kommundelning. Så är
t.ex. fallet med ärendet Torslanda i Göteborg. Det
finns inte ett intresse från huvudkommunen, men i
enlighet med indelningslagens intentioner har man
lagt en stor vikt vid moderkommunens rätt att lägga
in ett veto. Om vi har tilltro till att stärka den lokala
nivån och därmed menar att små kommuner och när-
mare relationer mellan förtroendevalda och kom-
muninvånare är av stark demokratisk betydelse, är
kommundelningar ett redskap för det. Därför före-
språkar vi att man i indelningslagen lägger en större
kraft på att den kommun som vill frigöra sig ska få
betydligt mer att säga till om.