Fru talman! Demokratin är det bästa systemet,
inte bara av moraliska och filosofiska skäl utan också
för att demokratin minskar fattigdom och skapar
välstånd. De ofta förekommande påståendena att
diktaturen skulle vara effektivare är alltså felaktiga. I
vår egen historia har vi tydligt kunnat se hur rättssta-
ten - med oväldiga domstolar och tydliga äganderät-
ter - föregått marknadsekonomin, som i sin tur före-
gått demokratin. Det demokratiska genombrottet med
allmän och lika rösträtt föregicks av en lång utveck-
ling. Näringsfrihetsreformerna 1846 och 1864, kom-
munallagarna 1862, representationsreformen 1866
och rösträttsreformen 1907 är viktiga milstolpar på
den vägen. Detta antyds kort men bra i inledningen
till demokratiutredningen En uthållig demokrati -
millenniets första SOU - nr 2000:1.
Vid en jämförelse med demokratiutredningen,
som ju var den största av de utredningar som föregick
demokratipropositionen, måste jag tycka att den sena-
re, propositionen alltså, är mycket tunn.
Demokratiutredningen överraskade många genom
konkretion och oväntade förslag. En del av dessa
finns under rubriker som IT i demokratins tjänst,
Stärk självstyrelsen, Lokala folkomröstningar, Skilda
valdagar och kommunala extraval, Förtydliga an-
svarsfördelningen, Förstärk den enskildes möjligheter
att få rättelse och Stärk den juridiska kvalitetssäk-
ringen. Under den senare rubriken återfinns kravet på
slopande av det s.k. uppenbarhetsrekvisitet, som
regeringen ännu inte velat utreda trots att riksdagen
gjorde ett tillkännagivande om detta för över ett år
sedan.
En del av de förslag som jag här antytt har sedan
dess förvisats till utredningar, såsom frågan som
skilda valdagar. Men många hade väntat sig mer av
demokratipropositionen, exempelvis Demokratiut-
redningens huvudsekreterare och många andra av
dem som har kommenterat propositionen. I den mo-
derata partimotionen återges åtskilliga andra kritiska
kommentarer av demokratiforskare och andra. I pro-
positionen saknas tyvärr just konkretion, och där den
finns är den föga övertygande.
Det är alldeles för kvantitativt att ha som mål en-
dast att antalet förtroendevalda medborgare ska öka
med 10 000 och att valdeltagandet ska öka. När jag
var i Albanien 1996 som valobservatör kunde jag se
att nästan alla valdeltagande infann sig när valloka-
lerna öppnade på morgonen. Det var en vana sedan
den kommunistiska diktaturens tid, och det mönstret
levde kvar också en tid efteråt.
Vi behöver dock inte gå till diktaturer för att hitta
väldigt höga siffror för valdeltagande. Det räcker att i
en demokrati införa obligatoriskt valdeltagande och
böter för försumliga. Det avgörande måste emellertid
vara att medborgarna frivilligt väljer att engagera sig.
Det som är oroande för demokratin är att många
medborgare helt enkelt inte bryr sig om att det är val
och inte tycker att det är frågor som angår dem så
mycket att de går och röstar.
Ett annat av propositionens mål är att antalet för-
troendevalda ska öka med 10 000 till år 2010. Varför
just 10 000? frågar man sig. Nu tycker jag visst att det
kan vara rimligt att de politiska uppdragen ibland blir
flera. Om man t.ex. delar en kommun blir självfallet
de politiska uppdragen flera. Då kan man också säga
att demokratin i viss mening ökar. Det avgörande kan
dock inte generellt vara att det totala antalet politiker
ökar utan att det handlar om meningsfulla uppdrag
som innebär ett verkligt inflytande.
Politiska organ utan beslutsbefogenheter - och
sådana har jag sett åtskilliga av under min tid som
politiker på olika nivåer - är tvärtom en belastning
för demokratin. Många avhoppare i kommunerna
säger just att de inte uppfattat att den nämnd eller
styrelse där de suttit har haft något inflytande utan att
allt har bestämts av någon annan.
Man kan inte betrakta de politiska uppdragen som
en fråga om fördelningspolitik, vilket propositionen
tenderar att göra. Har man den utgångspunkten skulle
man rentav kunna tycka att det antika Aten, där det
gick så långt att uppdragen lottades ut, var ett före-
döme. Men den inställningen bäddade bara för den
nedvärdering som av de demokratiska institutionerna
som följde.
Det kan tyckas paradoxalt att den politiska sektorn
är stor i Sverige samtidigt som allt färre vill engagera
sig politiskt. Förklaringarna är säkert flera. En tror jag
är att politikerna åtagit sig för många uppgifter men
löst för få. I ett fritt samhället bör politiken koncent-
reras till sådana uppgifter som människorna inte kan
svara för själva. De politiska uppdragen ska medföra
verkligt inflytande och förstås också, som en självklar
följd, ansvarsutkrävande.
Även den som ställer sig bakom målen i proposi-
tionen måste fråga sig var medlen att uppnå målen
finns. Ökad satsning på forskning, förbättrade villkor
för förtroendevalda och annat kan nog vara bra. Men
det är svårt att se att sådana åtgärder skulle kunna ge
oss ett vitalare folkstyre.
En hel del av de förslag från Demokratiutredning-
en, som jag just nämnde, handlade om hur den kom-
munala nivån, den nivå som ligger närmast medbor-
garna och där det helt överväldigande antalet förtro-
endeuppdrag finns, ska kunna bli självständigare och
därmed intressantare för väljare och valda.
Jag är övertygad om att det är på den nivån som
förnyelsen måste komma. Men det förutsätter då att
kommunerna verkligen får rätt att besluta om skötseln
av sina uppgifter och att ansvaret kan utkrävas på den
nivån. Konkret behöver den kommunala självstyrel-
sen stärkas i grundlagen.
Eftersom det inte finns något förslag om detta i
denna proposition får vi hoppas att den utredning som
maktens fördelning mellan stat och kommuner som
statsministern och också statssekreteraren Häggroth
informerat om bl.a. på Finansdepartementets hemsida
tar upp dessa frågor.
Den inomkommunala skatteutjämningen bör vida-
re ersättas av statligt stöd till svaga kommuner. Andra
vägar för en vitalisering är ökad maktdelning, bättre
lagprövning, en stärkt rättsstat, skilda valdagar och
bättre möjligheter att påverka genom ett renodlat
personal.
Den moderna tekniken måste också tas i demo-
kratins tjänst, förslagsvis genom försök med Internet-
röstning, men också för information och meningsut-
byte. Propositionen är på denna punkt alldeles för vag
och försiktig. Kommunala folkomröstningar kan
också vara ett komplement till dagens representativa
demokrati.
Folkinitiativ för att åstadkomma en kommunal
folkomröstning är ytterligare en möjlighet värd att
pröva på allvar. Utskottets majoritet anser här att den
fortsatta beredningen i regeringskansliet bör syfta till
att folkomröstning ska hållas om 10 % av de röstbe-
rättigade begär det. Jag tror att folkinitiativ och folk-
omröstningar kan vitalisera demokratin och vara ett
komplement till den representativa demokratin.
Jag hinner med ytterligare några kommentarer.
Förslaget om insyn i kommunala entreprenader bygg-
er på en olycklig sammanblandning. Entreprenören
och kommunen beslutar om förhållandet dem emellan
inklusive vilken rapportering kommunen vill ha. Om
det däremot är ett demokratiskt krav med långtgående
insyn bör verksamheten faktiskt inte läggas ut på
entreprenad.
Friskolorna debatterades nyligen i kammaren.
Beträffande kravet på ytterligare insyn i fristående
skolor konstaterar jag med tillfredsställelse att den
majoritet som fanns i utbildningsutskottet i dessa
frågor också finns i KU. De nuvarande möjligheterna
till insyn är tillräckliga, och någon ytterligare nål-
stickspolitik mot friskolorna är inte demokratin be-
tjänt av.
I stor utsträckning handlar detta betänkande om
frågor som utskottet behandlat nyligen i betänkande-
na om författningsfrågor, vallagen och regional sam-
verkan. Det gäller frågor om författningsutredning,
kommunal självstyrelse, valsystemet m.m. Exempel-
vis frågan om spärrarna för personvalet dyker här upp
för tredje gången på kort tid.
I sakfrågan finns en klart ståndpunkt företrädd av
m, c och fp om renodlat personval och därmed slopa-
de spärrar i 2006 års val. Detta tror vi är en av många
metoder att öka vitaliteten och diskussionerna och
därmed demokratin på lokal nivå och även på riksni-
vå.
När det gäller ärendehanteringen här i kammaren
finns det kanske inget enkelt sätt att minska omtag-
ningarna. Det blir lätt så att det kommer många pro-
positioner så här i slutet på en mandatperiod. Men en
något större restriktivitet i fråga om enskilda motio-
ner tycks mig stundom vara något som man borde
överväga. Det förs ibland samtal om dessa frågor i
speciella grupper.
Fru talman! Jag har här koncentrerat mig på några
frågor som jag tycker är viktiga för en förnyelse av
demokratin, det system som vi alla tror på här i Sve-
rige. För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservation 1.