Fru talman! Mats Einarsson brukar beteckna sig
som kommunist. Och jag har lärt mig att i den tradi-
tionella kommunistiska ideologin omfattar politiken
allt i livet, alla livsområden. Man kan då säga att
Mats Einarsson reviderar denna uppfattning genom
att säga att den politiska sfären är begränsad. Man
kan då säga att allt hopp tydligen inte ute när det
gäller Mats Einarsson.
Fru talman! Först vill jag notera att delvis på
grund av att demokratipropositionen kom sent finns
det ett antal förslag som nyligen avhandlats av ut-
skottet och kammaren. Vi för vår del har därför inte
velat köra repriser på reservationer i denna omgång.
Det gäller t.ex. författningsöversyn, den kommunala
självstyrelsen, renodlade personval och regionala
självstyrelseorgan. Vi har i ett särskilt yttrande mar-
kerat detta.
I vår motion med anledning av propositionen har
vi tagit upp ett antal av dessa områden och noterat att
krav väckts i annat sammanhang.
Regeringens demokratiproposition innehåller någ-
ra praktiska förslag av administrativ karaktär samt ett
mer skarpt förslag om medborgares rätt att väcka
medborgarförslag som ska behandlas i kommunfull-
mäktige inom ett år. I övrigt påminner propositionen
mer om en skrivelse till riksdagen där regeringen
redovisar sin hållning. Den är alltså, som Nils Fredrik
Aurelius tidigare sade skäligen tunn även om den är
mångordig.
Fru talman! Människan existerar i spänningsfältet
mellan gott och ont. Hennes inneboende förmåga att
skilja på rätt och fel ger henne samtidigt en stor po-
tential och stora möjligheter att skapa ett gott sam-
hälle. Hon har möjlighet och förutsättningar att ut-
veckla sina personliga resurser och sin personlighet. I
detta ligger tydliga drivkrafter att förändra männi-
skors villkor i en positiv riktning bort från fattigdom,
okunnighet och kränkande behandling.
Människans ofullkomlighet innebär att för mycket
makt inte får läggas i en enskild människas, en en-
skild grupps eller ett enskilt partis händer. Det krävs
alltid någon form av balansskapande maktdelning.
Ofullkomlighetstanken ger också en realistisk grund
för synen på demokratin som arbetsform. Ingen per-
son, inget parti och ingen grupp vet allt om hur ett
samhälle ska skötas, men genom samarbete kan det
gemensamma bästa främjas.
Kristdemokratin bygger bl.a. på idén om alla
människors lika värde och att deras värdighet inte får
kränkas. Den moderna demokratin är den bästa sty-
relseformen eftersom den utgår från denna värde-
grund. Denna värdegrund bör även prägla beteendet
medborgare emellan. Den innebär att medborgarna
måste visa tolerans gentemot varandra och respekt för
de människor man inte är överens med. Värderingen
ger skäl för empati och solidaritet, för ett engage-
mang och ansvar som sträcker sig utöver egenintres-
se, familjeband, kön, etnicitet, religion och så vidare.
På denna värdegrund byggs den mellanmänskliga
tillit, som i sin tur är en förutsättning för att konflikter
ska kunna lösas på fredlig väg. Om inte denna värde-
grund ständigt poängteras, prövas och vårdas riskerar
den att undergrävas och förtvina. Frånvaron av denna
värdegrund bereder plats för maktmissbruk, elitism
och i förlängningen något mycket värre.
Den moraliska grunden för demokratin formas i
de sociala sammanhang som utgör ett samhälle. Gi-
vetvis är hemmet och familjen, skolan, kyrkor, före-
ningar, organisationer och folkrörelser av största
betydelse. En demokratisk stat är beroende av att det
finns ett värdevitalt samhälle med levande och med-
vetandegjorda moraluppfattningar hos enskilda och
grupper, samt att de moraluppfattningar som där finns
ger grund och stöd för demokratin.
Det ideal som Kristdemokraterna framhäver är en
demokrati där varje medborgare ges möjligheter till
deltagande, inflytande och delaktighet, inte bara vid
valtillfället utan kontinuerligt. För det krävs att ar-
betsformerna inom det representativa politiska syste-
met, den offentliga förvaltningen och partierna ut-
vecklas så att det aktiva deltagandet uppmuntras och
att verkligt inflytande kan uppnås. En fungerande
demokrati förutsätter jämställdhet mellan kvinnor och
män.
Fru talman! De dygder som vi vill lyfta fram som
betydelsefulla för medborgarandan går tillbaka till
den klassiska och den kristna kulturen i västerlandet.
Det handlar om de fyra kardinaldygderna rättvisa,
måttfullhet, mod och praktisk klokskap. Rättvisa rör
relationer människor emellan. Var och en försvarar
sina men respekterar också andras rättigheter. Mått-
fullhet innebär att förnuftet bör råda över alltför vid-
lyftiga önskningar. Mod betyder en moralisk styrka
att våga möta faror och stå upp mot oförrätter. Det
handlar om civilkurage och integritet, vilket innebär
att uppriktigt både söka och stå för sanning och rätt,
inte minst när det är inopportunt.
Under påskveckan då vi faktiskt hade lite ledigt
läste jag med stort intresse en bok just om den fjärde
dygden, klokheten. Den heter just De prudentia. Jag
är inte latinare, men det lär betyda klokhet. Den är
skriven av Ola Sigurdson. Ola Sigurdson säger att det
är viktigt att fundera över det moraliskt goda men
också hur vi kommer dit. Han konstaterar det med
anknytning till Aristoteles. Demokratidebatten hand-
lar givetvis om värden som grund för samhällsarbetet
men i stor utsträckning om hur vi ska få det goda
samhället. Omdömesförmågan, erfarenheten och
klokheten spelar förstås en stor roll i denna process.
Den politiska gemenskapen och auktoriteten är till
för det civila samhällets medlemmar och gemenska-
per, inte tvärtom. Dess roll visavi det civila samhället
är rättsskipande, reglerande, koordinerande och stöd-
jande. För att dessa verksamheter ska kunna ske på
rätt sätt, dvs. på ett sätt som respekterar människornas
naturliga rättigheter och det civila samhällets legitima
självbestämmande, bör staten låta sig vägledas av
subsidiaritetsprincipen. Det är en klok princip. Den
löser inte gränsdragningsfrågor om kompetens med
automatik, men den är ett väldigt bra arbetsverktyg
för det politiska tänkandet.
Självklart innebär subsidiaritetsprincipen att en
gemenskapsnivå ska begränsa sin verksamhet till just
de uppgifter för vilka de tidigare s.k. underliggande
nivåerna inte var tillräckliga. Det tänkande för vilket
subsidiaritetsprincipen är en exponent bejakar alltså
tillskapandet av nya högre gemenskapsnivåer men
ställer sig samtidigt avvisande till alla centralistiska
tendenser, dvs. försök att till en högre nivå överföra
uppgifter som ändamålsenligt kan lösas av de lägre
mindre gemenskaperna. Just ordet ändamålsenlighet
är mycket central i principen.
Större gemenskaper och högre nivåer har en sub-
sidiär, dvs. stödjande, roll visavi enskilda och mindre
gemenskaper i deras relation till mellanliggande nivå-
er, i händelse av begångna orätter. Detta är en aspekt
av subsidiaritetsprincipens logik som ibland glöms
bort.
Jag noterar t.ex. att i dag går motionsrätten ut vad
gäller sanktionsförfarande gentemot kommuner som
trotsar domstolsbeslut. Detta är ett stöd för individen i
förhållande till mellanliggande nivå som är ett gott
exempel i sammanhanget.
Fru talman! Mot denna bakgrund talar alltså
mycket för att subsidiaritetsprincipen bör vara ett
styrande arbetsverktyg även för den nationella nivån i
Sverige. Den bör ges en normerande roll. Den kan
dock inte fastställas som sådan utan en grundlig
genomgång av principen och dess effekter för svensk
förvaltning och politik. Regeringen bör därför till-
kalla en utredning som får i uppgift att genomföra ett
nödvändigt analysarbete i syfte att göra den till en
vägledande norm för den demokratiska uppbyggna-
den. Därför vill jag yrka bifall till reservation 3.
Fru talman! Några ljuspunkter i betänkandet att
helt kort uppmärksamma är att regeringssidan har fått
vika sig vad gäller försöket med dubbla insynsmöj-
ligheter i fristående skolor. Glädjande är också att det
finns en majoritet bakom kravet på ett folkinitiativ
avseende kommunala folkomröstningar, som Nils
Fredrik Aurelius här tidigare var inne på. Vidare är
det positivt att Moderaterna och Folkpartiet ställer sig
bakom det kristdemokratiska kravet på en utredning
om en mer oberoende kommunrevision. Den tanken
har framtiden för sig.
Vårt krav på att kommunerna ska ha rätt att själva
disponera sina egna resurser på barnomsorgssidan
utan lagliga hinder har också vunnit ökad anslutning.
Fru talman! Vi står självfallet bakom alla våra re-
servationer men nöjer oss, som sagt, med att yrka
bifall till reservation 3.