Herr talman! Mötet i Indien är ett nytt toppmöte om den biologiska mångfalden, och vi måste ju ha någonting att komma med till de här toppmötena. Om inte ett välutvecklat, rikt land som Sverige med höga ambitioner åtminstone på papperet i miljöfrågor kan komma till Indien med en konkret handlingsplan för hur vi ska uppnå Nagoyamålen tycker inte jag att vi kan peka finger åt andra länder.
Det är därför vi i oppositionen har gått och väntat i ett och ett halvt år på den här Nagoyaplanen, och det är fortsatt beredning. Men till 2020 ska de här målsättningarna uppfyllas. Det är inte så långt kvar, och det var därför jag vill veta när Folkpartiet tycker att vi ska få en konkret handlingsplan för hur de här målsättningarna ska uppfyllas.
Jag blir lite oroad av det Anita Brodén säger när det gäller hur stora arealer det är som ska skyddas. Om inte Sverige som är ett glest befolkat land med mycket natur kan skydda 17 procent respektive 10 procent som är de mål man har slagit fast tycker jag nämligen att det blir väldigt svårt att kräva att andra länder ska skydda större arealer. Det är ju det som blir konsekvensen om vi inte skyddar 17 procent respektive 10 procent. Jag tycker därför att Sverige borde skydda större arealer än det man slog fast i Nagoya bara för att visa att så här kan man göra.
När det gäller frågan om de marina reservaten som Anita Brodén inte hann svara på vill jag fortfarande veta om man inte borde utesluta till exempel bottentrålning. Ska storskaligt, okontrollerat fiske verkligen få förekomma i marina reservat? Borde det inte vara ett minimikrav att man får ansöka om tillstånd för att fiska i reservat?