Herr talman! Det är helt riktigt som Helena Leander säger att riket inte styrs via frågor och svar i riksdagen, utan i det här fallet blir det en myndighetsdialog mellan regeringen och länsstyrelserna. Om den inte faller väl ut får man kanske förtydliga i regelverket så att det ansvar som länsstyrelserna redan har i dag blir övertydligt för dem.
Jag skulle vilja återkomma till den fråga som Helena Leander tog upp i sitt första replikskifte om den regionala förvaltningen. Jag tycker faktiskt att inte bara det som står i Helena Leanders skriftliga reservation utan också det hon säger här om att viltförvaltningsdelegationerna blir något slags tummelplats för särintressen är anmärkningsvärt. Det är inte min syn på demokrati att regionalt inflytande per definition innebär särintressen. Jag tycker att det är lite fräckt mot dem som jobbar ideellt i viltförvaltningsdelegationer att beskriva det på det sättet.
Som Helena Leander är väl medveten om jobbar vi i Miljömålsberedningen efter ekosystemansatsen. I ekosystemansatsen inkluderas människor. Det är precis en sådan ansats som jag vill också ska prägla rovdjursförvaltningen, för då får människor som är berörda och som har rovdjur inpå knuten en delaktighet i beslutanderätten. Då blir acceptansen större, och jag tror att förvaltningen blir bättre.