Herr talman! Jag vill börja med att backa tillbaka bandet lite historiskt. Tidigare, innan vi tog över regeringsmakten, hade det inte startats någon process eller något agerande för att hitta en lösning när det gäller hur vi ska få en genetiskt frisk vargstam. Dialog existerade inte med berörda människor. Vi startade ett stort dialogarbete med berörda människor och alla intressenter och givetvis med forskare och andra engagerade för att få till stånd en lösning - något som skulle kunna vara hållbart.
Sedan blev det så småningom en hotbild för oss i och med EU-domstolen. Då fick vi agera oerhört snabbt. Det är klart att det hade varit lyckligare om vi hade haft längre tid och låtit vargar kunna vandra in. Efter det hade vi då kunnat starta en licensjakt. Nu blev det samtidigt. Det blev komprimerat för att kunna klara svaret till EU.
Vi ser nu att det kommer invandrande vargar. Det är såklart det mest lyckliga. Men det som också har påbörjats och arbetats med genom utplanteringen av vargungar verkar kunna fungera. Vi får se hur det blir med det nu, men vi har fått positiva signaler och vi har försökt arbeta på många håll och kanter. Framför allt har vi varit angelägna om att inkludera människor som har varit berörda. Om ingenting hade gjorts utan om detta hade fortsatt undrar jag hur rubrikerna hade sett ut, hur människorna hade mått och hur situationen hade varit. Vi tog åtminstone tag i det, och vi vill arbeta vidare för att få en lösning.