Herr talman! En mängd frågor har ställts. Återstår att se vad jag hinner besvara.
Jag börjar med Nagoya. Där är vi fullständigt överens om att det var ett genombrott. Vi har ett otroligt stort ansvar eftersom Sverige var med och drev fram det här.
I närtid - jag har inte det exakta datumet - kommer det att vara ett möte i Indien. Varje land som skrivit under Nagoyaavtalet kommer där att redovisa hur man nationellt avser att arbeta för att implementera det som skrivits in och för att ta sitt ansvar i fråga om Nagoya.
Det som skrevs in avseende land och mark men också vatten - sjöar och vattensträckor som vi har - handlar globalt om 17 procent. 10 procent gäller för havsområden. När det gäller det vi nu har att bedöma är inget sagt om att varje nation ska ha exakt 17 procent.
Det är inte sagt att det ska vara 17 procent avsättning i skog. Det är inte sagt att det ska vara 10 procent utanför Sveriges kuster. Det kan vara mer. Det kan vara något mindre. Det är det vi diskuterar, men varje land har nu ett ansvar för att vi globalt ska skydda den delen.
Genetiska resurser fanns med i överenskommelsen, och det är ett av de riktigt stora genombrotten att vi här lyfter fram de fattiga ländernas möjligheter.
Miljöskadliga subventioner och framför allt fossilsubventioner arbetar Sverige tillsammans med andra länder för att fasa ut. Det är en agenda som är tuff, men vi har ett nationellt ansvar, och Jens Holm har fullständigt rätt i att vi här ska jobba vidare och sopa framför egen dörr.