Herr talman! Jag är inte genetiker, men under de två år som vi hade en begränsad och kontrollerad jakt förbättrades genetiken. Jag kan inte säga varför; jag bara noterar att det var så.
När det gäller frågan om licensjakt och framtiden tror jag inte att namnet är det viktigaste. Det viktigaste är att vi får en sådan inriktning att de människor som lever sida vid sida med rovdjuren känner att de kan påverka situationen omedelbart när något akut inträffar. Det är också viktigt att man får möjlighet att minska på rovdjurstrycket. Vi diskuterar nu bara vargen, men det finns de som tvingas leva ihop med varg, björn, lo och i viss mån järv, samtidigt. Vi måste därför inrikta oss på en jakt som minskar rovdjurstrycket så att vi får balans mellan bytesdjur och rovdjur och mänskliga aktiviteter som jakt och kreatursuppfödning. Det glöms ofta bort.
Helena Leander ställde en fråga om antalet. När det här började diskuteras år 2000 var Moderaterna det enda parti som inte ville låsa sig vid något antal, utan ville att man skulle känna av rovdjurstrycket över tid och se till att det landade på en rimlig nivå. Nu är det inte så. Ett antal siffror har varit i luften. Jag tror att de har gagnat sin sak i så motto att det har gett en tydlighet gentemot medborgarna.
Låt oss nu avvakta den rovdjursutredning som regeringen kommer att ta till sig efter remissomgången och göra en proposition på, förhoppningsvis till hösten.