Herr talman! Vi debatterar nu naturvård och biologisk mångfald. Betänkandet innehåller en rad motioner från allmänna motionstiden och spänner över många olika och viktiga områden. En stor del av sidantalet upptas dock av frågor om rovdjursförvaltningen, och då till största delen av vargfrågan - igen. Många av motionerna är till del överspelade, skulle man kunna säga, eftersom regeringens rovdjursutredning ligger på bordet. Liljelund har kommit med sitt slutbetänkande
Mål för rovdjuren
.
Utifrån utredningen ska vi nu sätta fokus på att hantera frågan på ett klokt och ansvarsfullt sätt så att alla berörda blir lyssnade på och får ge sina synpunkter på utredningen. Jag vill säga till alla er som lyssnar på debatten och inte är i kammaren: Se till att ta del av betänkandet och skriv remissynpunkter! Det är nu ni kan påverka framtidens rovdjurspolitik.
Få frågor väcker så mycket känslor och engagemang som rovdjursfrågan. För mig som kristdemokrat är det viktigt att vi får en modell för förvaltningen som är ansvarsfull både mot de människor som bor i bygder med stora rovdjurspopulationer, och inte minst har sin utkomst från djurhållning, och mot det beslut som vi alla varit överens om, att rovdjuren ska finnas och vara en del av den fauna vi har i Sverige.
Herr talman! Det är lätt att stå i kammaren och ha åsikter i den här frågan då de flesta av oss inte är drabbade av den dagliga oron för våra husdjur och för vår bygd, till skillnad från dem som bor i områden där man känner ett tryck från minst ett, oftast tre, av de stora rovdjuren. Ska vi ha framgång i arbetet krävs med andra ord att vi sätter till resurser för att markägare ska få sina skador ersatta och det till en rimlig nivå.
Vill vi ha en större numerär av rovdjuren kommer kostnadsbilden att bli större, vilket även utredningen pekar på. Hur det ska hanteras måste tas upp till politisk diskussion framöver. Det kräver att länsstyrelserna, likt Värmland, som jag vill lyfta fram som en förebild, på ett konstruktivt sätt arbetar med frågan för att få en tydlig dialog och kompetensutveckling i bygder där människorna lever med dessa frågor.
Det är därför oroande att höra att oppositionen anser att allt det ska ske på central nivå. Det är inte i riksdagens kammare vi löser dessa frågor på ett konstruktivt och effektiv sätt. Det görs ute i bygderna genom att skapa tilltro till och acceptans för det som ska göras.
Fru talman! Jag är trött på att jägare ofta misstänkliggörs i de här debatterna. Hur många gånger är det inte just de som är de största naturvårdarna vi har? Det är de som sett till att väcka frågor lokalt och regionalt för att vi ska värna naturen. Bengt-Anders Johansson lyfte fram en viktig fråga som tyvärr blivit följden av att man inte känner sig lyssnad på, vilket jag beklagar. Det gäller eftersöksproblematiken, som nu breder ut sig. Det visar vilket ansvar dessa människor tidigare tagit på helt ideell basis.
När det gäller markanvändning, allemansrätt och till viss del strandskydd kommer min kollega Otto von Arnold att ta upp dessa frågor.
Fru talman! Betänkandet handlar också om avsättning av skyddsvärda områden och den biologiska mångfalden. I dagens betänkande ser vi återigen misstron mot markägarnas vilja att ta ett egenansvar för den biologiska mångfalden och för skyddsvärda områden. Det skrämmer mig. Det är faktiskt genom den skötsel och vård som våra förfäder bedrivit som vi har den bild vi har i dag och därmed möjligheten att värna den biologiska mångfalden. Det är inte länge sedan som södra Sverige var totalt avskogat. Den återbeskogning som skett under de senaste hundra åren är lovvärd och till gagn för mycket. Det är i det sammanhanget, fru talman, viktigt att se att den överenskommelse i Nagoya som alla tidigare talare berört har en central och viktig funktion. Inte minst vi som haft förmånen att till viss del få delta i Stockholm + 40 har sett att det är en viktig pusselbit i de rundabordssamtal och andra former av samtal som ägt rum under dessa tre dagar.
Att Miljömålsberedningen sedan har att ta sin del av ansvaret är självklart, för det handlar om långsiktighet. Det handlar om att vi politiskt ska ha en hållbar förvaltning och struktur, en som är robust och håller över lång tid. Det behöver beredas, och det behöver helst ske med politisk konsensus för att vi ska kunna stå upp för det under överskådlig tid. Det är många intressen som ska samsas, och det är en robust politik med tydliga och robusta ekosystem vi vill förvalta. Vi vill förhindra minskningen av den biologiska mångfalden, inte bara här hemma utan även i ett internationellt perspektiv. Det är, fru talman, inga enkla frågor. Det räcker att läsa Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens inlaga till regeringen för att se att detta är en oerhört komplex materia som vi måste få jobba vidare med.
Utifrån det som pågår i riksdagen, Stockholm + 40, har jag de senaste dagarna blivit alltmer övertygad om att vi måste ha effektiva, smarta och långsiktiga system och förhållningssätt för att nyttja naturresurserna så klokt som möjligt. Inte minst gäller det de förnybara resurserna. Där är skogen, som sagt, en viktig nyckel. Skogen ska användas för att producera energi, byggmaterial, kläder - ja, inte minst det såg vi exempel på i måndags kväll - biologisk mångfald med mera. Det ska göras för att värna den jord vi har och med förvaltarskapet för ögonen.
Det är då, fru talman, jag blir beklämd. Vänsterpartiet tycks gilla att vi läser deras reservationer. Jag ska därför läsa högt ur reservation nr 11: "Alla frivilliga avsättningar bör göras om till naturvårdsavtal med en löptid på 50 år utan kompensation eftersom de är markägarens bidrag till samhället för att kunna uppnå ekologiskt långsiktigt levande skogslandskap. All naturskog - utöver de 5 procent frivilligt avsatta arealerna - bör staten köpa in och skydda, för att säkerställa att inga gammelskogar med höga naturvärden försvinner."
Fru talman! Vad är detta för tilltro till äganderätten och människors egenansvar, när dessa biotoper i dag finns att skydda? Jag blir riktigt upprörd när jag läser det. Även om det haltar lite kan jag inte låta bli att jämföra med vår egen löneutveckling i de jobb vi har haft i vårt civila värv. Det vi har kämpat för och satsat på att utveckla under åren skulle helt plötsligt tas ifrån oss. Jag tycker att detta är skrämmande.
När det gäller Natura 2000-områden och fiskefrågorna hänvisar jag till vad bland annat Roger Tiefensee sade, för att hålla mig inom min talartid.
Fru talman! När det gäller strandskyddet - jag måste ändå få säga detta - är det oerhört väsentligt att vi nu följer den lagstiftning som vi förändrade för bara något år sedan, att kommuner får möjlighet att utveckla sina LIS-områden och att det ger en möjlighet för att hela Sverige ska leva. Görs inte detta på ett adekvat sätt, och kan vi inte se att andra myndigheter nu lever enligt den lagstiftning vi har fattat beslut om, må vi ompröva det i sinom tid. Men först måste vi utvärdera vad nuvarande lagstiftning har gett.
Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)