Herr talman! Först vill jag tydliggöra att jag ställer mig bakom betänkandet och de slutresultat som man kommer fram till där.
Helena Leanders inledning om den biologiska mångfaldens betydelse för såväl den nuvarande situationen som för framtiden ställer jag mig bakom helt och hållet. Vi börjar skilja oss åt när vi kommer till hur vi ska hantera det rent sakligt, men inledningen var en bra beskrivning av vad jag hoppas att alla kan ställa sig bakom.
Herr talman! Det här är ett motionsbetänkande, och därför blir det ett hopplock, en mix. Jag tänkte uppehålla mig vid rovdjuren, skarven, skydd av mark och marint och lite grann allemansrätten.
Låt mig börja med rovdjuren. Det är synd att det rycks ut så att vi diskuterar rovdjuren för sig. Rovdjuren ska givetvis sättas in i sitt sammanhang tillsammans med bytesdjur och den foderproduktion som finna så att man får en helhet. Men nu är det som det är.
Sedan alliansregeringen kom till makten 2006 har rovdjurspolitiken gått i rätt riktning för första gången på mycket länge. Sedan 2006 har mycket hänt, exempelvis § 28 som innebär enskildas rätt att kunna ingripa mot rovdjursangrepp. Den tidigare regeringen visade ett fullkomligt ointresse för frustrationen hos de människor som drabbades av detta.
Vi har också arbetat med regionalisering. Det innebär att vi flyttar ned beslutsmöjligheterna närmare dem det berör, vilket är en oerhört viktig inriktning.
Vi införde under två år jakt på varg som var mycket framgångsrik och väl avvägd i så måtto att den helt och hållet följde forskarnas intentioner. Vi tog inte heller ut det antal som forskarna föreslog, vilket visar på försiktighet.
Det fick till följd att vi hade en bra tillväxt på vargstammen. Genetiken förbättrades, även om det var marginellt. Tjuvjakten minskade enligt forskarna, och accepten ökade. Alla siffror pekade rätt.
Då anmälde tre miljöorganisationer, Svenska Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden, Sverige till EU. Det innebär att vi för närvarande är mer eller mindre satta under förmyndare. Varje steg i detta synas med lupp, och vi står inför ett ständigt hot att dras inför EU-domstolen.
Accepten avtar för närvarande för den förda rovdjurspolitiken. Bland annat kommer det till uttryck i att det på vissa håll råder eftersöksbojkott av vilteftersök i samband med trafikolyckor etcetera. Jag beklagar djupt att man använder detta som vapen, men nu är det så. Jag anser att de som har satt i gång den negativa spiralen också får ta ansvar för detta.
För närvarande arbetar vi på att få fram en förvaltningsplan när det gäller vargen. Den ska vara färdig till den 1 juli 2012. Jag hoppas att vi därefter kan återgå till en normal hantering, för det är inte normalt att Sverige inte har det inflytande vi tidigare hade i dessa frågor.
Jag har precis tagit emot en rovdjursutredning som inte gick så långt som jag hade hoppats i alla delar. Man hade kunnat vara tydligare. Nu har man lämnat vissa öppningar, vilket ger politiken ganska stort utrymme att hantera fortsättningen.
Jag riktar en uppmaning till alla som har intresse i dessa frågor att använda sig av remissmöjligheten för att ge oss politiker stöd för hur vi ska hantera det.
Jag hoppas också att vi ska få en balans när det gäller hanteringen. Som jag nämnde inledningsvis kan vi inte diskutera en sak i sänder, utan vi måste se helheten.
Herr talman! Låt mig kort nämna skarven. För oss är det inget märkvärdigt. När en viltart ökar i sådan mängd att det finns utrymme för att införa allmän jakt ska vi också göra det, och det är precis vad vi har föreslagit. Det ska givetvis ske inom ramen för de regelverk som EU ställt upp.
Låt mig övergå till skydd rent allmänt. Det är allom bekant att oavsett hur starkt regeringen skyddar saker och ting tycker oppositionen alltid att det är för lite och att det ska vara mer. Och när något väl är skyddat då sköts det inte för att tillsynen är för dålig. Det spelar ingen roll vad som görs; det är alltid fel. Det är oppositionens utgångspunkt.
Under alliansregeringens tid har vi fått en stärkt äganderätt. I samband med expropriation har vi tagit bort en av presumtionsreglerna, vi har tagit bort toleransavdraget och vi har infört en schablonersättning på 25 procent när man exproprierar. Trots det starka ägandeskyddet har vi aldrig haft en större skyddad landareal än vad vi har i dag. Det går alltså i rätt riktning. Av oppositionens beskrivning kan man nästan tro att vi tar bort skydd. Så är det inte. Enligt vissa sakkunniga bedömare har vi totalt skydd på ungefär 25 procent av landarealen. Det finns en akademisk diskussion om vilket skydd man ska ha, men det totala skyddet är 25 procent.
När vi talar om naturskydd är det viktigt med det spår som alliansregeringen har infört, nämligen frivillighet. Kometprogrammet som ska utvärderas om ett par år är ett viktigt nytt inslag som jag hälsar med tillfredsställelse.
När det gäller det marina skyddet har det införts 14 marina naturreservat sedan 2006. Det är fler än vad som fanns när alliansregeringen tillträdde 2006. Det är ingen som nämner det, men så är det. Dessutom har vi skapat den allra första marina nationalparken genom Kosterhavets nationalpark. Det är också viktigt att framhålla. Skyddet ökar alltså ständigt.
Jag ska också säga något om allemansrätten. Det är oerhört viktigt att slå vakt om den svenska allemansrätten; den är unik. Det är emellertid en begränsad rätt. Jag hälsar med tillfredsställelse att vi nu förhoppningsvis får en tydligare gränsdragning. Det är där gnisslet uppstår. Allemansrätten innebär ju att man nyttjar någon annans egendom på ett eller annat sätt. Därför är det viktigt med en tydlig gränsdragning. Jag hoppas att vi kan bidra till att göra den ännu tydligare i framtiden.
(Applåder)