Fru talman! Svaret på den sista frågan är ja.
Den näst sista frågan, angående tiden för
Vattendomstolen och friheten för den, tror jag att
jag redan har besvarat i olika sammanhang.
Den första frågeställningen, varför jag röstade för
avtalet, nämnde jag litet i diskussionen med Ingvar
Carlsson; han har sedermera gått. Det gjorde jag av
den enkla anledningen att jag är övertygad om att
vi behöver en fast förbindelse. Detta är en
nödvändighet. Det ser jag framför allt därför att det
är nödvändigt för godstrafiken på järnvägen att få
möjlighet att konkurrera på längre distanser. Detta
innebär ett mycket betydande lyft, där vi knyter
samman de väldiga miljardinvesteringar vi nu gör i
järnvägssystem på den skandinaviska halvön med
de väldiga järnvägsinvesteringar som görs på den
europeiska kontinenten. Öresundsförbindelsen,
Stora Bält-förbindelsen och Fehmarnförbindelsen
är här av strategisk betydelse. Vi behöver också ta
ett stort antal bilar och fordon över sundet varje år.
Det har också sin betydelse i
finansieringssammanhang. Den fasta förbindelsen,
bron, är från min utgångspunkt utomordentligt
viktig.
Jag kommer nu till den mellersta frågeställningen,
dvs. Vattendomstolens yttrande. Det har
förekommit en diskussion på den punkten bland
jurister. Jurister kan ha olika meningar om saker,
det har vi väl alla lärt. Jag har med anledning av den
diskussionen inhämtat yttranden från de främsta
juristerna inom regeringskansliet, från
rättscheferna på Justitiedepartementet och från
rättschefen i Statsrådsberedningen. Den mening
som de har kommit fram till, och som sedermera
redovisats i ett pressmeddelande från statsrådet
Laurén, är att det inte finns grund för den kritik som
riktats mot Vattendomstolen för det sätt på vilket
Vattendomstolen har avgränsat sitt yttrande. På
denna punkt kan det finnas delade meningar. Men
det är den meningen, som är regeringskansliets
juristuppfattning, som redovisas.
Vad gäller den fortsatta hanteringen är det klart att
regeringen icke avser att förhindra
Vattendomstolen att yttra sig på det sätt som
Vattendomstolen vill. Det varken kan eller bör
regeringen göra. Men den fråga som regeringen
ställer till Vattendomstolen denna gång är mycket
begränsad och mycket specifik. Den innebär inte
att man skall ompröva det man redan har prövat.
Den innebär inte en begäran att göra en bredare
prövning än man redan har gjort. Den innebär
enbart att vi utnyttjar Vattendomstolens
kompetens för att göra slutverifiering av
slututformningen av förbindelsen i förhållande till
de förutsättningar/villkor som Vattendomstolen
själv har satt upp.