Fru talman! Jag är ledsen att behöva upprepa att
inte heller Birgitta Dahl kan springa från det
faktum att Ingvar Carlssons, Birgitta Dahls och
Georg Anderssons bro icke klarade de krav på en
nollösning som ställs av Vattendomstolen.
Om ni hade kört rakt fram, hade ni fått nej
beträffande er bro. Vad hade ni då gjort? Möjligen
hade ni kastat ut någon från regeringen. Men det
hade inte hjälpt. Ni hade faktiskt fått förändra
utformningen. Jag tycker nog att en viss ödmjukhet
också från er sida kunde vara klädsam inför denna
process.
Sedan är det en felaktig beskrivning som ges när det
sägs att det tog 2,5 år innan regeringen ägnade sig
åt denna fråga. Så var det inte alls. Först och främst
är det ju så att den formella hanteringen i
regeringen inleds först när hela remissmaterialet
har kommit in. Det tog längre tid än vi hade räknat
med. Anledningen till att det tog längre tid var just
vad jag har sagt: Det var nödvändigt att
miljöoptimera hårdare än vad man hade klart för
sig när det ursprungliga avtalet ingicks. Det innebar
att Vattendomstolens behandling av ärendet tog
mer än halvåret längre än som var planerat. Det
medförde att det var först framemot slutet av
hösten som det fanns anledning att mera formellt
börja med detta.
Det hindrar inte att mycket arbete har gjorts. Vi
har kontinuerligt haft både ämbetsmanna- och
ministermöten i samarbetet mellan Danmark och
Sverige när det gäller det gemensamma
miljöprogrammet, som vi fortsätter med, när det
gäller att skapa förutsättningar för ett regionalt
fungerande kollektivtrafiksystem och när det gäller
de kontrollprogram som skall finnas samtidigt med
uppförandet av den fasta förbindelsen och, så
småningom, upp till fem år efter det att den är
fullbordad.
Allt detta har förberetts i ett gott och konstruktivt
samarbete med danskarna.
Så till den sista frågan -- om jag nu har uppfattat
Birgitta Dahl rätt, vilket jag tror att jag har gjort.
Frågan gällde hur vi kan ge besked i de andra
frågorna när vi inte har slutfört beredningen -- det
var väl detta som menades? (Birgitta Dahl svarade
från sin bänk: Det också.)
Jag tycker att det var värdefullt att på det här
stadiet också redovisa hur långt vi har kommit i
fråga om beredningen. Beredningen har kommit så
pass långt att vi när det gäller NRL kan säga att vi
inte har funnit några andra hinder. Det finns, som
bekant, remissinstanser som har sagt att det finns
avgörande hinder av det ena eller det andra slaget.
Koncessionsnämnden för miljöskydd kan jag väl
nämna som en prominent remissinstans.
Regeringen finner vid sin avvägning att det inte
finns skäl att säga detta.
Detta är ett väsentligt besked. Man kan säga att det
är ett förhandsbesked, därför att det påverkar
också möjligheterna att bedöma tidsplanen
framöver. Samtidigt är det så, för att återvända till
diskussionen med Ingvar Carlsson, att det inom
ramen för naturresurslagen är en avvägning av
olika intressen. Det här kan sluta litet olika inom
regeringen beroende på den inställning man har till
det grundläggande avtalet med Danmark.
Om det var detta som Birgitta Dahls fråga på den
senare punkten gällde, så är detta svaret. Om det
var något annat, som jag då har missat, ber jag om
ursäkt.