Fru talman! Jag trodde i och för sig att Ingvar
Carlssons poäng var att Olof Johansson hade alltför
stort inflytande på den här frågan, så stort
inflytande att frågan bara kan lösas genom att man
sparkar ut Olof Johansson ur regeringen, vilket jag
förstår var poängen med Ingvar Carlssons
pressträff i går. Han får bestämma sig om
problemet i regeringen är att Olof Johansson har
för stort inflytande eller att han har för litet
inflytande.
Svaret på den fråga Ingvar Carlsson ställde vad
gällde om jag lyssnar på Alf Svensson är att det är
klart att jag lyssnar på Alf Svensson, Bengt
Westerberg och Olof Johansson. Det händer
faktiskt att de lyssnar på mig också. Så formar vi
gemensamt en politik som uppfattas som stark och
som sakligt förankrad.
Låt mig sedan bara notera, utan att vara alltför
polemisk, att Ingvar Carlsson bekräftar det som
icke kan förnekas, nämligen att den utformning av
förbindelsen som Ingvar Carlssons regering fattade
beslut om icke klarade de mycket hårda krav -- jag
medger det -- som ställs på en nollösning. Det är
nödvändigt att revidera och revidera,
miljöoptimera och miljöoptimera för att klara
detta.
Jag uppfattar Ingvar Carlsson så, att han anser att
regeringen skall fatta ett reservationslöst ja-beslut i
dag utan att miljöoptimera ytterligare. Är det rätt
uppfattat? Detta är inte regeringens uppfattning.
Vi ser möjligheten att konsortiet under tiden fram
till den 14 februari gör den ytterligare
miljöoptimering som enligt min mening är
angelägen och att detta i så fall leder fram till det
beslut som är förenligt med avtalet med Danmark.
Men om den socialdemokratiska
beslutsrekommendationen är att kasta ut Centern
ur regeringen, ge ett villkorslöst ja och avstå från
översäkerheten i miljöprövningen, så kan jag bara
notera den ståndpunkten. Jag delar den inte och jag
tror inte att den är försvarbar, därför att den öppnar
just för dem som vill säga att ett ja till bron är ett
nej till miljön. Jag vill ha en politik där ja till bron
också är ja till miljön.