Fru talman! Mot bakgrund av gårdagens
statsministermöte i Malmö vill jag ge kammaren
information om arbetet med att slutföra
miljöprövningen av den fasta förbindelsen över
Öresund.
Utgångspunkten är självfallet att helt och fullt leva
upp till det avtal som ingåtts mellan Sverige och
Danmark, samtidigt som det är viktigt att
miljöprövningen görs med full respekt för lagarna
och med en viss ödmjukhet inför vikten av de
frågeställningar som berörs.
Det remissmaterial som kommit in till regeringen är
mycket omfattande. Sammantaget handlar det om
det största miljöärende som någonsin legat på en
svensk regerings bord.
Centralt i regeringens arbete med att bereda denna
fråga har hela tiden stått den avgörande betydelse
som regeringen fäster vid att säkerställa en s.k.
nollösning vad gäller vattengenomströmningen
genom Öresund.
Anledningen till att detta är av så stor betydelse
torde vara väl känd. Det handlar om
hänsynstagandet till den samlade ekologiska
balansen i hela Östersjön och Östersjöområdet.
Betydelsen av detta har understrukits bl.a. i olika
framställningar från den finska till den svenska
regeringen.
Den betydelse som nollösningen tillmäts av
regeringen har lett till att den konkreta
utformningen av förbindelsen över Öresund
successivt har förbättrats från denna utgångspunkt.
Detta visades icke minst i det yttrande över
konsortiets ansökan som Vattendomstolen avgav
den 15 november förra året. I detta underkändes
icke bara den utformning av förbindelsen --
benämnd KM 4.2 -- som var den som låg till grund
för avtalet i mars 1991 och för riksdagens beslut i
maj samma år. Vattendomstolen ansåg dessutom
att tre reviderade förslag till utformning av
förbindelsen på den danska sidan inte fullt ut mötte
de högt ställda kraven.
Miljöoptimeringen av förbindelsen har emellertid
skett successivt. Till Vattendomstolen redovisades
också ytterligare miljöoptimerade utföranden av
ett av de tre reviderade förslag som var föremål för
dess bedömning. Det var dessa ytterligare
miljöoptimerade utföranden som ledde till att
Vattendomstolen, med vissa bestämda
förutsättningar, ansåg sig kunna tillstyrka att
projektet tilläts.
De förutsättningar som Vattendomstolen angav för
ett godkännande av förbindelsen rörde i allt
väsentligt förbindelsens utformning på den danska
sidan. Konsortiet har till regeringen anfört att man
bedömer att det skall vara möjligt att klara att
uppföra förbindelsen under dessa förutsättningar.
Kontakt togs också mellan de svenska och danska
regeringarna för att skapa ytterligare klarhet i
denna fråga. Som ett resultat av denna dialog med
utgångspunkt i den ömsesidiga strävan att
säkerställa nollösningen utväxlades den 30
december brev mellan mig och den danska
statsministern.
Det besked som därmed gavs var, att man på dansk
sida var beredd att vidta de åtgärder som krävs för
att uppfylla också de krav som Vattendomstolens
förutsättningar innebär.
Därmed återstår att slutgiltigt säkerställa att den
sökta förbindelsen har en utformning i enlighet
med dessa förutsättningar. Det är mot denna
bakgrund som regeringen nu anmodat konsortiet
att till den 14 februari inkomma med
kompletterande material som visar att dessa
förutsättningar kan uppfyllas.
Detta material kommer regeringen omedelbart att
be Vattendomstolen att yttra sig över. Förutsatt att
konsortiet enligt Vattendomstolens bedömning har
visat att förutsättningarna kan uppfyllas kommer
regeringen att besluta att projektet är tillåtligt.
Det säger sig självt att regeringen icke vill ha någon
onödig tidsutdräkt i denna fråga. Den preliminära
bedömning som under hand redovisats för
regeringen är att Vattendomstolen kan komma att
behöva cirka två månader för att avge sitt yttrande.
Denna Vattendomstolens bedömning har jag också
redovisat för den danske statsministern, liksom att
avgörandet när det gäller denna fråga självfallet
ligger hos domstolen.
Mot bakgrund av vad som sagts i den allmänna
debatten kan finnas skäl att säga, att det regeringen
begär är enbart att Vattendomstolen skall bedöma
huruvida de av domstolen själv uppsatta
förutsättningarna för förbindelsen nu kan uppfyllas
eller ej.
Regeringens beredning av miljöärendet hitintills
har visat att några hinder i övrigt mot projektet inte
föreligger. Jag syftar då främst på den omfattande
prövning som skett enligt naturresurslagen, och
som bl.a. innebär att olika samhällsintressen skall
vägas mot varandra. Denna beredning har skett
mot bakgrund av synpunkter som inkommit från ca
100 olika remissinstanser, bland dessa
Koncessionsnämnden för miljöskydd.
På denna punkt kan vid det slutgiltiga avgörandet i
regeringen delade meningar komma att föreligga.
Dessa torde då kunna föras tillbaka på de delade
meningar som kom till uttryck vid riksdagens
ställningstagande till avtalet med Danmark i maj
1991.
När olika intressen vägs mot varandra inom ramen
för naturresurslagen är det inte onaturligt att den
grundläggande inställningen till betydelsen av det
med Danmark träffade avtalet kan leda till olika
bedömningar i avvägningsfrågan.
Regeringens agerande i denna fråga innebär ett
fullföljande såväl av avtalet med Danmark som av
våra förpliktelser att göra noggrannast möjliga
miljöprövning av förbindelsen.
På sina håll har man ansett att det är onödigt av
regeringen att kräva den ''översäkerhet'' som det
kan anses innebära att be Vattendomstolen bedöma
om den förändrade förbindelsen fullt ut uppfyller
de förutsättningar som angetts för nollösningen.
Det hävdas då att ett snabbt igångsättande av
anläggningsarbetena är ett viktigare intresse än
absolut säkerhet i miljöprövningen. Men med det
större perspektivet är denna ''översäkerhet'' väl
motiverad.
En försening som -- under förutsättning att
Vattendomstolen ger sitt godkännande -- endast
kommer att ha en marginell påverkan på tidsplanen
skall vägas mot vikten av att med all den
noggrannhet vi förmår verkligen säkerställa att vi
inte gör ingrepp som riskerar att påverka hela den
ekologiska balansen i Östersjön.
För den avvägningen vet jag att det finns stor
förståelse såväl i Sverige som i Danmark. Vid
gårdagens möte i Malmö förklarade sig den danske
statsministern fullt till freds med den redovisning av
det svenska arbetet som där lämnades.
Jag vill också nämna att vid mötet i Malmö
diskuterades även det fortsatta arbetet med att
upprätta en gemensam regional miljöplan för
Öresundsregionen. Jag informerade även om att
den svenska regeringen den 13 januari lämnat
uppdrag till trafikverken att utarbeta en strategi för
ett miljöanpassat transportsystem i
Öresundsregionen i enlighet med en tidigare
överenskommelse mellan den danske
trafikministern och den svenske
kommunikationsministern.