Herr talman! Vi har nu att behandla ett energipo-
litiskt betänkande som är ganska tunt och innehålls-
löst. Det föreslås avslag på 46 under den allmänna
motionstiden väckta energipolitiska motioner med
hänvisning till pågående utredningar. Det inrymmer
väl en viss logik.
Som vi alla vet arbetar nu Energikommissionen -
vår tids viktigaste utredning, som någon har kallat den
- intensivt med sitt arbete. Energikommissionen skall
vara klar med sina slutsatser och överväganden i
slutet av detta år.
Mot denna bakgrund är det möjligen litet an-
märkningsvärt att såväl Centerpartiet som Vänster-
partiet och Miljöpartiet, som deltar i Energikommis-
sionens arbete, vill föregripa kommissionens arbete
och redan i dag fatta en rad långtgående energipolitis-
ka beslut. Det inger inte respekt och illustrerar väl
närmast att energipolitiken för dessa tre partier mer
handlar om politik än om energi.
För egen del ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan. Vi har från moderat sida en motivreser-
vation, nr 13. Vi står givetvis bakom den, men för tids
vinnande underlåter jag att yrka bifall till den.
Låt mig också hälsa energiministern välkommen
till kammaren. Det är alltid trevligt att få besök från
regeringen när aktuella frågor diskuteras.
Dagens energipolitiska debatt, herr talman, be-
drivs i väldigt hög grad med precis samma förtecken
som 1980. Den bedrivs på ett sätt som skulle indikera
att ingenting egentligen har hänt på 15 år - allra minst
med den svenska samhällsekonomin. Det är som om
energifrågorna levde sitt eget liv.
Nu gör inte energifrågorna det. Sverige brottas
som bekant med mycket stora allvarliga ekonomiska
problem, och energipolitiken är eller borde i vart fall
vara en central och helt avgörande faktor i en politik
som skall återupprätta och förnya den industriella
basen i Sverige, ge de många arbetslösa i vårt land
nya jobb och få Sveriges samhällsekonomi i balans.
Kort sagt borde energipolitiken vara en central faktor
i en politik som skall återge en trygg framtid för Sve-
rige och Sveriges folk.
Det finns inga genvägar, herr talman, till den
framtiden. Den förutsätter en hög och uthållig tillväxt.
Det kräver en långsiktigt hållbar energipolitik som
även i fortsättningen ger oss god tillgång på billig
energi.
Därför vill jag ändå hävda att det, trots Energi-
kommissionens pågående arbete, är ytterligt oroande
att den nytillträdda regeringen har lyckats att lägga
fram först en finansplan och sedan i veckan en revide-
rad finansplan utan att egentligen med ett enda ord
beröra eller nämna energipolitiken när man i övrigt
försöker att ange de förutsättningar som gäller för att
vi skall kunna bedriva en tillväxtfrämjande politik i
vårt land.
De partipolitiska motsättningarna i energifrågan,
särskilt när det gäller kärnkraften, är väl kända. Det är
egentligen inte de partipolitiska motsättningarna som
har skapat osäkerheten, utan det är i huvudsak den
interna splittringen inom socialdemokratin som har
gjort kärnkraftsfrågan till en evig fråga på den politis-
ka dagordningen.
Nu bedriver Energikommissionen sitt arbete på ett
metodiskt och seriöst sätt. Men utanför kommissionen
fortsätter givetvis debatten, och där fortsätter även
taktikspelet. Jag vill hävda att det inte minst gäller
regeringen och det socialdemokratiska partiets led-
ning.
Gång efter annan görs uttalanden där man i prak-
tiken föregriper Energikommissionens arbete och där
man på olika sätt indikerar att man i praktiken har
bestämt sig i viktiga energipolitiska frågor.
Energiministern själv gjorde för en dryg månad
sedan på en konferens mycket klart att man avsåg
inleda avställningen av svenska kärnkraftverk under
innevarande mandatperiod. Han reducerade som svar
på en följdfråga - jag lyssnade själv till honom -
Energikommissionens arbete närmast till en fråga om
hur många kärnkraftsreaktorer som skulle ställas av
under perioden.
Den socialdemokratiske partisekreteraren har på
interna möten ganska tydligt talat om varför. Bl.a.
sade han vid ett tillfälle: "Det är oerhört bråttom med
att stänga av den första reaktorn. Det är värdefullt för
vår trovärdighet vid nästa val".
Jag kan förstå att partisekreteraren ogärna återigen
kör över en partiopinion som redan blivit illa tilltuf-
sad i frågor som Öresundsbron och EU-
medlemskapet. Men när man på detta sätt reducerar
frågan om vårt lands industriella framtid till ett parti-
politiskt spel om opinioner är det, herr talman, be-
klämmande.
Moderata samlingspartiet respekterar för sin del
utslaget i 1980 års folkomröstning om kärnkraften -
den folkomröstning som beslutade att vi skulle fullföl-
ja en utbyggnad till 12 kärnkraftsreaktorer men sätta
stopp där och som därutöver beslöt att vi därefter
skulle avveckla de reaktorerna i den takt som är möj-
lig med hänsyn till behovet av el för upprätthållande
av sysselsättning och välfärd, som det uttrycktes på
valsedlarna.
Årtalet 2010 förekom som bekant inte på någon av
valsedlarna i 1980 års folkomröstning om kärnkraft.
Det är naturligt, herr talman, eftersom de villkor som
sattes upp på linje 1 och linje 2:s valsedlar, nämligen
säkerheten, elbehovet, sysselsättningen och välfärden,
alla är villkor som är av en sådan art att de faktiskt
inte går att årtalsbestämma.
Årtalet 2010 hittades som bekant på av riksdagen i
efterhand efter förslag i en socialdemokratisk motion.
Jag vill, herr talman, hävda att uttolkningen av folk-
omröstningen i praktiken strider mot folkomröstning-
ens utslag.
Herr talman! Om en avveckling till 2010 eller till
något annat godtyckligt årtal är förenlig med kraven i
folkomröstningen - de villkor som där sattes upp -
hör till de frågor som Energikommissionen nu söker
bedöma.
Enligt min uppfattning skall avvecklingen inte ske
till ett visst årtal om folkomröstningen skall följas. Då
kommer reaktorerna i praktiken att avveckla sig själ-
va. Det kommer att ske under den första delen av
2000-talet, men exakt när det sker avgörs förutom av
säkerhetskraven av konkurrenskraften hos andra
energislag.
Kärnkraften har förvisso betytt mycket för att
minska det svenska oljeberoendet och för att ge oss en
ren luftmiljö, men den är givetvis inget självändamål.
Kan behövlig energi produceras på ett miljömässigt
sätt och billigare på annat sätt än med kärnkraft är det
bra. Men det är också uppenbart att varje förtida
nedläggning av säkra och fullt fungerande kärnkraft-
verk innebär en stor samhällsekonomisk belastning.
När jag säger att Moderata samlingspartiet respek-
terar utslaget i 1980 års folkomröstning får det vissa
konsekvenser. Man har från energiministerns sida
antytt eventualiteten av en ny folkomröstning för att
låsa upp dagens låsningar, även om denna eventualitet
på senare tid tonats ner.
Jag kan bara konstatera att de enda sakliga skälen
- detta är möjligen den enda punkt i diskussionen där
Lennart Daléus och jag kommer att vara överens - till
en ny folkomröstning skulle vara att man ville bygga
en trettonde kärnkraftsreaktor i Sverige eller ersätta
utgående reaktorer men nya. Båda dessa skäl saknar i
dag aktualitet. Därför utesluter Moderata samlings-
partiet en ny folkomröstning för att lösa dagens lås-
ningar i energifrågan.
Oron är i dag betydande inom svensk industri men
naturligen också inom industrifacken. Jag vill påstå,
herr talman, att den oron i dag underblåses av Sveri-
ges regering, inte minst av den ansvarige ministern.
Gång på gång antyds det att problemen, kostnaderna
för en snabb avveckling av svensk kärnkraft upp-
kommer först i slutet av en sådan avvecklingsprocess.
I klartext säger man alltså att kostnaden för den sym-
bolhandling som en snabb nedläggning av en kärn-
kraftsrektor skulle utgöra är överkomlig.
Den svenska elbalansen, herr talman, går säkert att
bemästra på kort sikt, även om jag vill understryka att
den inte är starkare än att vi under 1994 faktiskt net-
toimporterade el för att klara vår försörjning, detta
trots att kärnkraftverken producerade mer elektrisk
kraft än vid något tidigare tillfälle, med ett år som
undantag.
Om den socialdemokratiska partiledningen på det
sätt som antytts skall fullfölja en politisk uppgörelse
om en förtida avveckling - jag skall inte nu spekulera
med vem - är det naturligtvis en dramatisk signal till
svensk industri. Ett land i djup kris, med ett stort
budgetunderskott och med en av Europas allra svagas-
te valutor, skulle då frivilligt föröda nationellt kapital
och undandra landet produktionsresurser. Det skulle
också vara en kraftfull signal till omvärlden och till
investerare inom och utom landet. Vi begär att om-
världen skall låna ut pengar till ett land som säger sig
vilja göra allt för att komma till rätta med sina statsfi-
nanser men som sedan i stället väljer att vidta åtgärder
som höjer elpriserna, som skadar den inhemska in-
dustrin och som hämmar framtida ekonomisk tillväxt.
Herr talman! Jag tror att det är dags att sluta be-
trakta energipolitiken som en isolerad och fristående
företeelse i den politiska debatten. Det är dags att
sätta energifrågan i sitt större ekonomisk-politiska
sammanhang, med all den betydelse som energifrågan
har för sysselsättning och välfärd i vårt land. Det är
framför allt dags, herr talman, att sätta landets intres-
sen framför partipolitikens och partiapparaternas.