Herr talman! Hittills har vi varit väldigt tekniska.
Jag tänkte välja det humanistiska perspektivet och
börja med att läsa upp dikten Jag vill gå lätt på jor-
den:
Jag vill gå lätt på jorden
med lätt packning och lätta steg
Mitt liv ska inte utarma livet som jag är en del av
Jag vill att lövsångarn ska komma varje år
Jag vill gå med lätt packning på jorden
Mitt liv ska inte förgifta
livet som jag är en del av
Jag vill att smultronen ska barnen plocka tryggt
Jag vill gå med lätt packning på jorden
Mitt ljus ska inte betalas av folk i Sascatchewans skogar
och samens ren ska gå i fjället frisk som förr
Jag vill gå med lätt packning på jorden
Mitt liv ska inte förändra luften som livet beror av
Jag vill att brevduvan ska kunna hitta hem
Jag vill gå med lätt packning på jorden
Mitt liv ska inte nedtrampa livet som jag är en del av
Jag vill gå lätt på jorden med lätt packning lätta steg.
Herr talman! Efter att ha varit varit med om icke-
spridningsavtalet och konferensen i FN-huset är jag
ännu mer övertygad om att kärnkraft och kärnvapen
hör ihop. De är siamesiska tvillingar. Det går inte att
separera dem.
Efter att ha hört de senaste veckornas nyheter om
allt fler försök att smuggla plutonium och höganrikat
uran vet vi att kärnkraft och kärnvapen hör ihop.
Efter att ha följt vår man Ekéus när han i Irak och
Nordkorea har jagat information om huruvida de har
tillgång till kärnvapen vet vi också att kärnkraft och
kärnvapen hör ihop.
Kärnkraftsfrågan är inte bara en teknisk eller eko-
nomisk fråga, utan det handlar också om solidaritet i
världen och om medmänsklighet. Ni talar här om att
koldioxiden måste minska. Javisst! Men vilka är det
som släpper ut mest? Vilka är det som hela tiden ökar
trafiken?
Det finns andra lösningar, och lösningarna ligger i
hur vi använder energin mest effektivt. Det är nu det
gäller.
Jag hoppas att ingen har glömt dagarna efter Tjer-
nobyl. I går var det nioårsdagen av Tjernobyl. Jag har
själv varit där och träffat mödrarna till barnen som
lider och är offer efter Tjernobylkatastrofen. Jag skall
ta upp detta senare i dag i utrikesdebatten.
Vid folkomröstningen var det faktiskt bara 0,4 %
som fattades för att vi hade kunnat avveckla kärnkraf-
ten vid det här laget. Egentligen står vi här och an-
vänder Socialdemokraternas och Folkpartiets ord i
linje 2. Linje 3 hade inneburit att vi inte hade haft
kärnkraften kvar. Nu tycker jag att det är hög tid att
uppfylla de krav som folket har röstat för.
Jag engagerar mig i politiken. Att jag över huvud
taget står här i dag beror på kärnkraftsomröstningen.
Jag har satt sex barn till världen, och jag anser att det
är mitt ansvar att se till att kärnkraften stoppas. Här
har man satt i gång någonting som man inte vet kon-
sekvenserna av. Har ni sett en miljökonsekvensbe-
skrivning av kärnkraftens cykel? Den existerar inte,
och den existerar definitivt inte när det gäller avfalls-
frågan. Vi som bor i Norrland vet vad det innebär när
man först vill exploatera våra älvar och skogar. Man
skickar folket söderut och sedan kommer man och
dumpar avfallet däruppe.
Att kärnkraftslobbyn kommer att arbeta hårt under
sommaren och hösten har vi redan märkt. Det är där-
för som Miljöpartiet har gått ut och avslöjat Vatten-
falls rapport.
Jag läste t.o.m. i Mc Kinsey-rapporten när jag var
i New York, att man skall försöka fördröja kärn-
kraftsavvecklingen i Sverige. Det är väl ingen nyhet,
men det är ju bra att man får veta vad de kommer att
attackera. Naturligtvis kommer de att säga att vi inte
kan satsa på alternativen kol, olja, gas osv. Nej, det är
inga alternativ. Alternativen är energieffektivisering
och förnybar energi. Hur många gånger skall man
behöva upprepa det?
Vi hade en konferens här i riksdagen den 4 de-
cember 1992, efter den hemska olyckan i Barsebäck
2, då vi gjorde en uppföljning om sårbarhet och sä-
kerhet. Där bevisades att vi kunde klara oss utan fem
reaktorer - ja, det var visst sex reaktorer som var
stängda ett tag. Det var vinter t.o.m., och vi hade ett
nettoöverskott när det gällde försäljning av el utom-
lands.
Vi kan naturligtvis om vi vill. Politik är att vilja.
Var det inte så Olof Palme sade?
Vi i Miljöpartiet är faktiskt anhängare av ett mo-
dernt, miljövänligt energisystem och vill inte fastna i
kärnkraften i likhet med tekniknaivisterna som före-
språkar förlängning av kärnkraften. Kärnkraften är
föråldrad.
Jag är orsaken till att det är så många reservationer
i detta betänkande. Varför? Jo, jag och Miljöpartiet
var inte här i riksdagen förra året då det beslutades att
Energikommissionen skulle tillsättas. Vi hade velat ha
en direkt lag om avveckling. Jag har skrivit dessa
reservationer, för jag fick kramp i magen när jag
började läsa igenom alla betänkanden från förra peri-
oden 1988-1991. Då stod jag i denna talarstol och tog
upp frågorna om kärnkraften, höjningen av effekten i
våra kärnkraftverk som motsvarar ungefär 14 reakto-
rer och om den ena incidenten efter den andra som
avlöste varandra.
Jag anser att det inte har hänt någonting sedan
dess. Det har inte tagits ett enda konkret steg. Jag
behöver inte ens använda min egna ord när det gäller
att avveckla kärnkraften, utan t.o.m. chefen, eller om
han är ordförande, för Kraftsam, K-A Edin, sade vid
ett seminarium här i riksdagen den 2 juni 1992: Kärn-
kraftsindustrin har inte tagit ett enda konkret steg i
riktning mot kärnkraftsavveckling. Så länge det inte
finns en lag om kärnkraftsavveckling, så gör vi inte
det.
I efterhand har han modererat detta allteftersom.
Men detta är ju sanningen. Vi vet ju att biobränslean-
slagen har minskats, vilket också regeringen sade den
4 december 1992. Det har alltså gått bakåt.
Vi vet att Ringhals 2 efter prövning eventuellt
skall få sitt driftstillstånd förlängt. Ringhals 2 är den
mest olycksdrabbade av alla kärnkraftverk med den
ena incidenten efter den andra. Jag tror att det var
1990 som man försökte tvinga ner bränsleelement i
ledrören som svällde och höll på att brista. Senast
1994 hände det åter med styrstavar, vilket vid uppre-
pade tillfällen också händer i andra reaktorer. Jag har
ett helt dokument om alla sjukdomsfall och incidenter
som har inträffat vid våra kärnkraftverk i Sverige. Jag
tänker inte läsa upp innehållet i dokumentet, men jag
tycker att det är olycksbådande.
Kärnkraften åldras likväl som en bil blir gammal.
Den får en etta, tvåa eller trea. Får den en trea, skall
den stoppas. Det tycker jag att Ringhals 2 har förtjä-
nat alla gånger. Oskarshamn 1 har också förtjänat det,
men där dumpar man 2,5 miljard, om man räknar de
pengar som går åt både för stillestånd och för nyinves-
tering, som jag ser det. Sedan är det en annan sak att
man har gjort en massa fel när det byggdes, t.ex. an-
vände man sig av fel svetsteknik. Men utvecklingen
går ju framåt.
Jag skall övergå till mina reservationer. Miljöpar-
tiet de gröna vill att man skall ha en chans att rösta för
en avveckling av kärnkraften på tre år. Hade det hänt
en olycka här i förrgår, så hade människor sagt: Stäng
reaktorerna direkt!
Vi har också avgett en reservation om en avveck-
ling på tio år - det var ju det ursprungliga förslaget -
och på 15 år, eftersom halva tiden återstår.
Vi efterlyser naturligtvis en redovisning från
Energikommissionen, för ofta får man via nyheterna
veta vad som där pågår. Jag får naturligtvis "inside
information", men det vore bra om alla övriga riks-
dagsledamöter fick tillgång till samma uppgifter. Jag
vet inte vad det nu knystas om i Energikommissionen
när det gäller nya förslag om avveckling. Men det
vore bra att få detta klargjort här i kammaren.
Jag har också avgett reservation 5, som kräver att
Ringhals 2 skall stoppas senast den 31 december. Vi
måste börja någonstans. Det kunde lika gärna ha kun-
nat vara Barsebäck, eftersom det ligger så tillgängligt
i ett område där miljontals människor bor. Men vi
måste börja med något för att statuera exempel och
visa att det faktiskt går. Det är inte så svårt att avveck-
la.
Sedan IAEA:s roll: När jag deltog i konferensen
om icke-spridningsavtalet och lyssnade på alla talare
- de skall konferera i en veckas tid - lyssnade jag på
talarna och tog pulsen och den ungefärliga temperatu-
ren för att få reda på vad de tänker - vilka som tycker
att icke spridningsavtalet skall förlängas och vilka
som vill ha en tidsfrist? Även Hans Blix var där och
talade om IAEA:s roll, alltså Internationella atom-
energiorganets roll. Jag måste säga att han förfärade
mig. Alla här vet ju att han alltid proklamerar för en
satsning på mer kärnkraft. Men han är ju ett ansikte
utåt för Sverige, för han är ju faktiskt svensk och chef
för IAEA. Jag tycker att vi åtminstone i vårt tal, som
Jan Eliasson höll, borde ha talat om att vi faktiskt har
fattat beslut i Sverige om att avveckla kärnkraften.
Varför skall vi då sprida den till övriga länder? U-
länderna skall få den stora "förmånen" att få mera
kärnkraft, sade Hans Blix. Han talade om hur fantas-
tiskt bra det är att mutera raps, säd och durra och att
man skall använda sig av radioaktivitet vid avsaltning
av vatten och vid rökgasrening o.d. Är det vad vi vill
sprida i världen? Skall vi fortsätta att sprida detta? Jag
tycker att Hans Blix är en olycka för Sverige.
När det sedan gäller ITER - det fantastiskt stora
fusionsprojektet eller storhetsdrömmarna som jag
brukar kalla "big toys for big boys" - är också en
fråga där man inte tittar på konsekvenser och miljö-
konsekvenser av en eventuell förläggning av en
ITER-anläggning här i Sverige. Så jag har en reserva-
tion även i denna fråga.
Projektet är storskaligt och genererar högaktivt av-
fall. Exempelvis nickelisotop, som är en av dessa, har
75 000 års halveringstid. Denna anläggning skall
klara 100 miljoner grader. Ni kan bara tänka er vilket
skydd den behöver.
Jag vet att många tycker att detta med fusionskraft
är fantastiskt. Det handlar inte om att jag är bakåtsträ-
vande. Men vi har ett jättebra fusionsverk, nämligen
solen. Vi använder en trettionde tusendel av instrål-
ningen från solen. Användning av fusionskraft på
behörigt säkerhetsavstånd är solen. Solkraft och
solvärme ställer vi upp på. Vi är jätteglada över den
uppgörelse som vi har träffat med Socialdemokraterna
om 56 miljoner kronor till just solvärmeanläggningar.
Det har alltid varit svårt för andra att komma in på
energimarknaden i Sverige. Därför har jag jobbat hårt
för att ta reda på om det finns några borgensåtagan-
den. Varför skriver Vattenfall, som är en av de stora
energiproducenterna, kontrakt med energibolag? Är
det lämpligt? Jag tycker inte att det är lämpligt att
sitta på två stolar. Därför har vi en reservation i frågan
och tycker att det måste göras en översyn av regelsys-
temet. Det är ju jättesvårt för andra att slå sig in på
marknaden.
Vi har ju naturligtvis reservationer om små elpro-
ducenter och om vätgas. Det handlar inte bara om
ekonomiska styrmedel. För att tala om ekonomi kan
man ställa sig frågan vilken hjälp man fick när kärn-
kraftverken startade och hur höga deras låneräntor
var. De var ju låga som bara den. Samtidigt skall man
betala vanlig bankränta om man skall starta vindkraft-
verk.
Det handlar om att vi inte får fortsätta att subven-
tionera kärnkraften. Man gjorde det i första stadiet när
kärnkraftverken byggdes och sedan har man fortsatt
hela linjen ut. Kärnkraften betalar inte sina kostnader.
Detta kommer vi också in på när det gäller frågan om
atomansvar.
Nu senast hörde jag att t.o.m. konsulter för atom-
kraftsindustrin faktiskt har erkänt att kärnkraften är
subventionerad, speciellt när det gäller försäkringssi-
dan.
Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att jag
för övrigt anser att kärnkraften är död och att den
skall avvecklas. Jag yrkar därför bifall till reservatio-
nerna 1, 2, 5 och 15.