Herr talman! Det Åsa Stenberg säger innebär i
klartext att man lägger fram ett förslag som är fullt av
hål, men som kanske fungerar. Det är innebörden av
det Åsa Stenberg säger.
Skillnaden är nu rätt stor mellan det jag och Cen-
tern föreslår och det som regeringen föreslår. Även
med mitt och Centerns förslag finns det naturligtvis en
risk för att det kan bli svårt att utkräva producen-
tansvar. Men den svårigheten uppträder ju bara när ett
fabrikat har upphört att över huvud taget tillverkas
eller säljas i Sverige. Med regeringens förslag finns
det i stället en stor risk för att importörer sätter i sys-
tem att dra sig ur producentansvaret. Det kommer att
drabba de svenska biltillverkarna. Det måste bli på
det viset.
Åsa Stenberg säger också att det går att arbeta
med renhållningslagen och att det är bra att man arbe-
tar med samma teknik för de olika produkterna.
Det tycker jag också, herr talman. Men när det
gäller förpackningar är ansvaret inte knutet till indivi-
den. Enligt lagstiftningen för förpackningar är det inte
bara producenten av ett visst exemplar av en för-
packning som är skyldig att ta hand om den. I stället
gäller just det kollektiva ansvaret. Annars skulle det
inte fungera.
Det är alltså uppenbart att vi med det här systemet
bygger in en mycket stor risk. Jag skall gärna ansluta
mig till den tolkning av problemet med avfallsdefini-
tionen som Hanna Zetterberg tidigare gjorde. Vi byg-
ger in en risk för att en producent som tar emot en
skrotbil säger att han inte uppfattar den som avfall. Då
gäller inte lagstiftningen, och producenten skickar i
stället bilen utomlands. Den möjligheten byggs in som
ett svart hål i regeringens förslag.