Fru talman! Jag blev litet konfunderad över två
saker som Lennart Fremling säger.
Det ena är, något förkortat, att han utgår från att
regeringen får det hela att fungera även om det finns
brister. Lennart Fremling måste berätta för mig hur
regeringen skall få det att fungera med ett producen-
tansvar för en bil som importerats av ett företag som
efter några år försvinner från marknaden, inte längre
finns, upphör att existera och är borta. Hur fungerar
producentansvaret för de bilar som detta företag har
importerat? Hur skall regeringen, om inte detta ut-
tryckligen sägs i lagstiftningen, få detta producen-
tansvar att fungera?
För mig är det en gåta, såvida man inte gör det lätt
för sig, vältrar över det hela på kommunerna och
säger att de eller staten tar hand om detta genom nå-
gon annan lagstiftning. Brister inte Lennart Fremlings
logik litet när det gäller producentansvaret?
Det andra som gjorde mig litet konfunderad är när
Lennart Fremling, med hänvisning till tidigare reso-
nemang, säger att han tycker att det är bra att man
subjektivt kan bedöma vad som är avfall. Jag kan
också tycka att det är tilltalande på sitt sätt, men jag
måste också fråga Lennart Fremling om han inte ser
några problem med att bygga en lagstiftning som skall
vara generellt giltig på ett begrepp som man systema-
tiskt betraktar som subjektivt.
Hur skall man få en sådan lagstiftning att fungera
med giltighet för alla på ett lika sätt? Tänk om den
som utsätts för lagstiftningen säger att han eller hon
inte uppfattade begreppet avfall på det sättet, utan på
ett annat sätt. Är detta legitimt? Hur skall man få
lagstiftningen att vara generellt giltig? Det är två gåtor
som jag är intresserad av att få svar på.