Fru talman! Jag ser ändå inte någon annan lösning
på den andra frågan än att säga att samtliga bilar oav-
sett fabrikat skall behandlas som ett kollektiv. Då
skulle man kunna få en komplett lösning som är i
analogi med det som gäller för förpackningar. Men
detta ingår inte i något förslag. Jag har inte fördjupat
mig närmare i vilka för- och nackdelar den varianten
skulle ha. Men jag konstaterar att det rent teoretiskt
kommer att bli en restpost som man får ha ett annat
system för än producentansvaret, typ skrotningspre-
mie.
Jag kan inte komma fram till någon annan modell
än att den som är innehavare av ett föremål är den
som får avgöra om det skall räknas som avfall eller
inte. Det går naturligtvis att ha sådana regler som
säger att när man väl har lämnat någonting till skrot-
ning - särskilt om man får ut en skrotningspremie -
får föremålet inte återuppstå. Bilar är ju sådana varor
som skall registreras. Genom att använda sig av tek-
niken med avregistrering går det att införa ett regel-
system som borde kunna fungera.
Men jag tror inte att vi här i kammaren skall gå in
på den typen av detaljer. Vi anger principerna, och
sedan måste man utgå ifrån att regeringen funderar
igenom systemet så att det fungerar. Annars skulle
inte regeringen ha lagt fram dessa förslag.