Fru talman! Det är just det som är problemet. Om
begreppet är så konstruerat att det för vem som helst
är legitimt att tolka det på olika sätt, då blir det litet
snårigt för dem som skall se till att lagen efterföljs,
inte sant?
Om en producent tar emot en bil från en ägare
som ägaren betraktar som avfall säger att han inte
tycker att det är fråga om något avfall, då gäller ju
inte samma regelverk för honom som för den som
tolkar avfallsbegreppet på ett annat sätt. Tycker inte
Lennart Fremling att detta möjligen kan ställa till
juridiska problem?
Jag redogjorde tidigare för den andra delen. Det är
klart att det också finns risker med det sätt som jag
har att resonera på, t.ex. kring företag som upphör att
existera osv. Men det stora problemet med regering-
ens och numera Lennart Fremlings förslag är ju att
man som producent och importör kan sätta i system
att upphöra med verksamheten efter två tre eller fem
år. Man kan byta namn på firman, ägna sig åt någon-
ting annat eller återkomma men en annan verksamhet
i en ny juridisk skepnad. Därmed undandrar man sig
producentansvaret. Den möjligheten finns, och jag
tror att alla i denna kammare är medvetna om den.
Det är synd bara att vi inte hjälps åt att täppa till den
uppenbara lucka i det lagstiftningsförslag som rege-
ringen och Lennart Fremling för fram.