Herr talman! Jag skall försöka att inte förlänga
debatten i dag även om jag har satt upp mig på ganska
lång tid. Jag börjar med att yrka bifall till reservation
2 som Vänsterpartiet har tillsammans med Centerpar-
tiet och Miljöpartiet. Jag tycker att det är en bra re-
servation. Men jag skall också säga att jag tycker att
betänkandet som helhet är mycket bra. Jag tror att
man kan komma ganska långt genom att införa de
regler som finns här.
Till den diskussion som tidigare har förts mellan
Göte Jonsson och Lennart Daléus kan jag bara tilläg-
ga att det naturligtvis behövs en väldigt stor del av
frivillighet i alla typer av system med producen-
tansvar, och även i de flesta typer av miljöarbeten
som innefattar producenter och konsumenter. Jag tror
att det är fruktansvärt viktigt. Det är möjligt att vi inte
hade kommit så långt om inte industrin själv hade
tagit ett så stort ansvar, vilket jag tycker är bra.
Samtidigt är det faktiskt så att vi är politiker, och
det är politiker som lägger upp riktlinjerna för miljö-
arbetet. Jag tycker att det är en bra princip. Det skall
naturligtvis ske tillsammans med andra. Det känns
litet naivt när Göte Jonsson säger att de löser detta
själva och att om de bara får ett år till på sig så blir
allting bra. Det är i stort sett ganska bra som det ser ut
i dag. Det finns väl fungerande system i dag, men de
behöver kompletteras med andra saker. Det är precis
det som vi som politiker har till uppgift att göra. Jag
tycker att vi skall ta det ansvaret. Jag tycker att det är
vår plikt.
Som helhet tycker jag att det här betänkandet är
bra. Vi har dock stött ett av Centerpartiets motionsyr-
kanden som hamnar i reservation nr 2.
Där ser vi att det nog kunde vara bättre att inte gå
via det individanknytna producentansvarssystemet.
Lennart Daléus redogjorde ganska tydligt och bra för
det resonemanget, så jag behöver kanske inte gå in på
det. Jag kan bara säga att jag tror att ett sådant här
system underlättar också för producenter och impor-
törer. Det är min uppfattning. Det vore i så fall bra.
När det gäller reservation 3 vill jag säga att jag
tror att renhållningslagen fungerar för det syfte vi har.
I den frågan stöder Vänsterpartiet utskottsmajoritetens
skrivningar. Jag tror inte att vi behöver ha en egen lag
för detta.
Vad som är avfall eller inte är en subjektiv av-
vägning, och på ett sätt kan det vara bra. Det som är
avfall för en person är det ofta inte för en annan. En
bil kan ses som avfall, medan metalldelarna i den
däremot inte är avfall utan en resurs som kan använ-
das vidare. På den punkten är nog Lennart Daléus och
jag överens.
Samtidigt finns det problem med att ha subjektiva
skrivningar även i lagstiftningen. Ett exempel är att
det ju finns skrivningar om att man inte får föra vidare
avfall till tredje land. Men om man inte ser bilar som
avfall, kan man alltså sälja skrotbilar, vilket görs i
dag. Detta är det stora problemet. Men jag tror att
man kan komma åt det på andra sätt.
Så även om jag ser en stor fara med just detta
moment är det en viktig prioritering att ha någorlunda
liknande lagstiftning på olika områden även i framti-
den. I det vidare arbetet med miljöbalken, som ju
kommer att omfatta delar av dessa lagar, kan vi kan-
ske utarbeta bättre lagar som kommer åt de här pro-
blemen.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan, förutom i
fråga om reservation 2 som Vänsterpartiet stöder.