Fru talman! Jag välkomnar regeringens förslag om
att införa producentansvar för uttjänta bilar. Det är ett
steg i det svenska samhällets kretsloppsanpassning. Vi
liberaler vill inte, som Moderaterna, vänta med före-
skrifter. Vi har därför anslutit oss till utskottsmajorite-
ten. Vi upplever det som positivt om denna kretslopp-
sanpassning går att göra inom ramen för samma lag-
stiftningsteknik som tidigare har använts för produ-
centansvar för andra produkter. Renhållningslagen
kan alltså komma till användning.
I detta ärende finns det invändningar i motioner
där man tvivlar på att systemet kommer att fungera i
praktiken. Men jag utgår ifrån att regeringskansliet
har tänkt igenom vilka förordningar och myndighets-
föreskrifter som behövs för att hela systemet skall
fungera praktiskt. Därför har inte Folkpartiet haft
några invändningar.
Lennart Daléus talade om att det vore lämpligt
med en särskild lagstiftning för varje produkt. Jag ser
det snarare som en fördel att det hela kan bygga på
renhållningslagen. Lennart Daléus förslag är också
fabrikatsanknutet. Det betyder att det inte är samma
system som t.ex. det som gäller för förpackningar.
Lennart Daléus logik skulle snarare leda till att alla
bilar behandlas som ett kollektiv oavsett fabrikat, utan
fabrikatsanknytningen. Då skulle det vara likartad
med förpackningarna. Jag tror att regeringen har
funnit en rimlig avvägning, och jag utgår som sagt
från att man bevakar och följer upp situationen så att
det inte blir några avarter.
Hanna Zetterberg tog upp frågan om avfall, och
huruvida man kan göra en subjektiv avvägning eller
inte. Jag kan instämma i det som hon sade. Jag tycker
också att det skall göras en subjektiv avvägning av
vad som är avfall eller inte. Jag ser inte några stora
problem med det systemet.
Kds hade en fråga angående skrotningspremien.
Jag kan instämma i det som Åsa Stenberg sade. Re-
geringen har inte tänkt färdigt, utan man överväger
vilka åtgärder man skall vidta för att undvika mil-
jöskador från gamla bilar. Frågan är dock inte så
enkel att man bara kan tänka sig en högre utskrotning-
spremie.
Självfallet fungerar det inte så enkelt att man har
råd att skrota en gammal bil, som kanske dessutom
har en kort körsträcka, bara för att man får en eller
annan tusenlapp extra i premie. För den enskilde
bilägaren kan bilen vara värd ganska mycket mer. Det
är inte så enkelt och billigt att finansiera en helt ny
bil.
För övrigt vill jag uttrycka en förhoppning om att
det svenska samhällets kretsloppsanpassning skall
fortsätta, och att regeringen så småningom kommer
med förslag om kretsloppsanpassning och producen-
tansvar för batterier.