Fru talman! Vi diskuterar här utrikesutskottets
betänkande om vapenexport år 2000. I regeringens
skrivelse över krigsmaterielexporten år 2000 visas att
krigsmateriel för krig ökade med 119 % jämfört med
år 1999. Sedan år 1998 har tendensen varit ökande
vad gäller vapenexportens andel av den totala varu-
exporten både i procent och i fasta priser. Fram till år
1998 var tendensen i stället sjunkande.
Naturligtvis har vapenindustrin liksom andra fö-
retag intresse av att sälja. Försvarsindustrin är nöjd.
Man säger: "Bakom orderboomen 2000 ligger stora
framgångar på exportsidan. När hemmamarknaden
viker har svensk försvarsindustri lyckats sälja bra
utomlands. Och det är ingen slump sade Percurt Gre-
en i mars i år som VD för Sveriges försvarsindustrifö-
rening. Industrin har strukturerats om radikalt och
koncentrerar sig nu på att bli ledande inom valda
nischer på världsmarknaden."
Regeringen och myndigheterna gör stora expor-
tansträngningar inom det här området. Dessa expor-
tansträngningar är inte jämförbara med andra ex-
portstimulerande åtgärder. Det är inte kylskåp det
gäller utan krigsmateriel.
Att på det här sättet stödja vapenindustrin anser vi
går stick i stäv med de ambitioner och den tradition
som Sverige har på nedrustningens område. Dessa
aktiva exportansträngningar undergräver också tro-
värdigheten för svenskt arbete för fred, bistånd och
konfliktförebyggande.
I Vänsterpartiet har vi i en omfattande motion
klargjort vår syn på den svenska vapenexporten. Un-
der 14 hemställanspunkter har vi föreslagit en strategi
som skulle förändra vapenexporten på ett positivt sätt
från vår och många andras synpunkt. Men det är klart
att det inte är till fördel för försvarsindustrin.
Jag kan inte ta upp alla förslag utan koncentrerar
mig på några av de viktigaste.
Vi föreslår att den svenska lagstiftningen om
krigsmaterielexporten ska ändras och göras mer re-
striktiv i syfte att exporten på lång sikt ska upphöra
helt. Vi vill ha hårdare krav på dispens och vidare att
demokratikriteriet införs. Utskottet säger att den
svenska inriktningen är relevant och bör behållas. Vi
delar alltså inte utskottets bedömning i de här frågor-
na.
Intresset från industrin att sälja och det tryck som
sexnationsavtalet t.ex. innebär kommer att påverka
exporten i mer negativ riktning enligt vårt sätt att se.
En restriktivare användning av nuvarande regler till
att börja med, en lagändring i mer restriktiv riktning
och ett demokratikriterium skulle innebära att svens-
ka vapen inte spreds till länder som inte borde få
köpa.
Offentligheten i vapenexportfrågor är viktig. En
brittisk organisation som heter Saferworld har under-
sökt EU-ländernas officiella redovisningar av vape-
nexport och Sverige får här kritik. De senaste åren har
vi halkat efter.
Enligt EU:s uppförandekod för vapenexport ska
medlemsländerna redovisa för varandra vilka li-
censansökningar man avslagit. Holland och England
redovisar också detta i sina årliga offentliga rapporter.
Detta anser vi också ska vara ett kriterium och rutin
för svensk del.
Utskottets motiv för avslag på detta förslag är att
det är mycket sällan man gör direkta avslag, utan
dessa besked kommer i ett mycket tidigt stadium.
Men det här argumentet anser inte vi vara tillräckligt
tungt i jämförelse med den öppenhet som en redovis-
ning skulle innebära.
Vi har också lagt fram ett förslag som innebär att
följdleveranser ska omfattas av samma exportregler
som nyleveranser. Vänsterpartiet menar att hela
krigsmaterielsystem aldrig får betraktas och exporte-
ras som följdleveranser. Vi kräver också stopp av all
export av ammunition och reservdelar till stater som
kommer i krig eller av andra orsaker inte uppfyller
riktlinjerna för svensk vapenexport.
Fru talman! Jag vill också ta upp frågor om klus-
terbomber och utarmat uran, för de ingår också i det
här betänkandet.
Vi har i en motion föreslagit att Sverige i FN ska
arbeta för att användningen av klusterbomber för-
bjuds i enlighet med Ottawakonventionens regler.
Utskottet har svarat mycket positivt på motionen.
Det pågår en diskussion inom ramen för den s.k.
vapenkonventionen CCW om reglering av s.k. explo-
siva lämningar av ett krig. Det inkluderar substrids-
delar i klusterbomber.
Bakgrunden till diskussionerna inom CCW är ett
initiativ som har tagits av Internationella Röda-
korskommittén. Sverige är drivande i dessa frågor,
och utskottet anser att det är bättre att driva frågan här
än att inkludera den i Ottawakonventionen. För min
del ser jag inte några bekymmer med detta. Det är
oerhört många barn som skadas och t.o.m. dör på
grund av klusterbomber som fungerar precis som
minor. Det var därför vi föreslog att frågan skulle
inkluderas i Ottawakonventionen. Men huvudsaken är
att frågan drivs hårt av Sverige och att vi når resultat,
inte inom vilken konvention ett förbud kan inkluderas
i. Därför ställer vi oss bakom utskottet i dessa delar.
Däremot ställer vi oss inte bakom utskottets svar
på motionen om att vi i FN ska verka för att utarmat
uran i projektiler förbjuds. Utskottet har förståelse för
oron som uttrycks avseende hälsa och miljö, säger
man. Men det finns inte enligt utskottet vetenskapliga
bevis på att det skulle innebära någon farlig strål-
nings- eller toxisk risk. Vidare har FOI sagt att det
inte finns bevis på att utarmat uran medför medicins-
ka eller ekologiska konsekvenser, vare sig akut eller
på lång sikt.
Då undrar jag varför FOI skriver i sin skrift Utar-
mat uran: Vid röjnings- och saneringsarbete ska man
sätta på sig sitt individuella andningsskydd samt
kraftiga handskar om man ser skador på stridsvagnar
som gör att man misstänker att utarmat uran kommit
till användning. Klädseln ska vara så tät som möjligt
och man ska givetvis inte vistas längre i området än
absolut nödvändigt.
I SSI:s rapport till FN efter undersökningarna i
Kosovo och Serbien gavs en del rekommendationer
för att skydda befolkningen. Man skulle undersöka
vattenkvaliteten noga, också boskapen skulle under-
sökas, man skulle täcka över med cement de hål i
marken man fann efter projektiler. Varför, om det inte
är farligt? Varför förnekade Nato både i Gulfkriget
och på Balkan att utarmat uran hade använts tills de
blev överbevisade om motsatsen och var tvungna att
erkänna det om det är ofarligt? Varför finns det
stränga regler som amerikanska soldater ska följa
som säkerhetsåtgärder när de sanerar en stridsvagn
där utarmat uran använts, liknande regler som FOI
har rekommenderat?
Vi har många exempel på att fakta förtigits för
vinnings skull. Det är billigare att använda utarmat
uran i projektiler än t.ex. wolfram.
Det svenska försvaret hade en valmöjlighet på 60-
talet. Då forskades det just om användningen av
utarmat uran i projektiler. Men eftersom man ville
kunna använda projektiler både till övningar här
hemma och i ett skarpt läge, valde man försiktighets-
principen och valde wolfram. Det är försiktighets-
principen som borde väljas och förbud införas på
grund av riskerna för efterkommande generationer.
Fru talman! Naturligtvis ställer vi oss bakom alla
reservationer som har inlämnats från vår sida av vilka
även Miljöpartiet är med på en del. Men för tids vin-
nande yrkar jag bifall bara till reservationerna 3, 4
och 7.