Herr talman! "Vi tröttnade på att drömma stort
och leva litet, så vi gav järnet för att leva vår dröm."
Det säger Tilde Björfors, Sveriges yngsta och defini-
tivt enda kvinnliga cirkusdirektör - direktör för det i
dag välkända Cirkus Cirkör. Hon berättade att hon
när hon ville starta Cirkus Cirkör gick till kommunen
och bad om hjälp. En efter en av tjänstemännen som
hon talade med sade: Det är inte mitt bord! Hon tala-
de med 22 olika personer innan hon lyckades få hjälp.
De flesta unga människor - gamla också, förresten -
hade nog gett upp långt tidigare. Som tur var visste
Tilde Björfors att hennes idé var så bra att den var
värd att kämpa för. Det kan vi vara glada för i dag,
för nu är hennes cirkus välkänd och bejublad var hon
är uppträder.
För oss i Centerpartiet är det väldigt viktigt att
ungdomar får resurser så att de kan göra trevliga
saker i sin hembygd under sin uppväxttid. Det står
visserligen väldigt bra saker i ungdomspropositionen
som vi fattade beslut om 1999, men jag anser att vi
inte lever upp till alla de fina orden. I propositionen
står det bl.a.: "En kulturpolitik för unga människor
måste ta sin utgångspunkt i deras eget skapande och
kreativa förmåga." Det är så sant, så sant, men lever
vi upp till det?
När jag går ut och frågar ungdomar om de tycker
att vi vuxna lyssnar till deras önskningar ruskar de
väldigt ofta på huvudet och säger: Vuxna vill nog väl,
men de tror att de hjälper oss genom att fråga oss vad
vi vill, och sedan planerar de vuxna aktiviteterna åt
oss precis som om vi inte skulle kunna klara det själ-
va.
Herr talman! Unga människor har många idéer,
och de vill gärna genomföra dem själva. Det måste vi
tillåta dem. Det är genom att själv få göra saker som
man lär sig. Gör man ett misstag lyckas man bättre
nästa gång.
Vi i Centerpartiet har därför gjort en extra sats-
ning på ungdomar i vårt budgetförslag. Det har vi
gjort under några år, och vi planerar också för att göra
det framöver. Vi anser att ungdomskulturen ska utfö-
ras av ungdomar, med ungdomar och för ungdomar.
Därför har vi föreslagit ett KUL-bidrag på 100 miljo-
ner, som är tänkt att växa till 280 miljoner nästa år.
Principen bakom fördelningen av de pengarna ska
vara att varje kommun får ca 1 miljon var oberoende
av hur många invånare som bor i kommunen.
Hur ska då dessa pengar fördelas? Vi föreslår i ett
första skede att pengarna ska gå till Ungdomsstyrel-
sen för att sedan efter ansökan fördelas till de kom-
munala ungdomsråden eller motsvarande. Det är
mycket viktigt att ungdomar på orten själva får be-
stämma över hur resurserna ska fördelas och att de
inte går via kommunen, för då riskerar de att hamna i
det välkända svarta hålet.
Vän av ordning tänker säkert att vi redan har an-
slag som Ungdomsstyrelsen ansvarar för, och det är
också sant. Men det tar lång tid innan ungdomarna får
pengar som de ansökt om, och vi vet alla att ungdo-
mar vill att deras idéer ska förverkligas genast. Det
ska helst komma pengar redan i morgon för det som
ska göras i övermorgon.
Det är också så i dag att man i de flesta fall måste
ordna ungdomsverksamhet som handlar om ungdo-
marnas problem för att få pengar. Det ska handla om
t.ex. droger eller rasism för att de ska få dessa kultur-
bidrag. Då är det knappast på ungdomarnas villkor
och gäller kanske inte det de har önskat att få göra.
Många ungdomar ordnar gärna aktiviteter som hand-
lar just om droger och rasism, men de kan ha andra
idéer också.
Därför måste det gå att ordna snabba vägar för
KUL-bidraget. Det är också viktigt att även före-
ningslösa ungdomar ska kunna ta del av pengarna.
Om ungdomarna fick uppleva att de hade en me-
ningsfull fritid under sin uppväxt genom att det fanns
möjligheter att ordna roliga aktiviteter är vi i Center-
partiet övertygade om att de efter avslutade studier
och när de har bildat familj gärna återvänder till
barndomens hembygd för att deras barn också ska få
uppleva den uppväxtmiljö som var så bra för pappa
och mamma.
Det finns redan i dag en del kommuner som har
försök med att låta ungdomarna förfoga över en pott
pengar. Jönköping är t.ex. en sådan kommun. Där får
ungdomar bidrag även om de inte tillhör någon före-
ning, och kulturförvaltningen har tagit fram ansök-
ningsblanketter som är enkla. Det går lätt att hantera
dem, och det går snabbt att fatta beslut utan att det
blir långa väntetider.
Det här är en hjärtefråga för oss i Centerpartiet.
Jag yrkar därför bifall till reservation 3.
Herr talman! Centerpartiet vill också införa ung-
domsfrid, dvs. motverka det utanförskap som så
många unga känner i dag. Ungdomar råkar ibland ut
för att de stängs ute från olika aktiviteter fastän de har
fyllt 18 år och således är myndiga. Vi föreslår därför
att regeringen ska se över de författningsreglerade
åldersgränserna. Vi klagar ofta över att gatuvåldet har
ökat, men i många fall kan orsaken vara att ungdomar
har blivit irriterade över att de utestängs från en
mängd offentliga lokaler. Den motion som vi har
skrivit, som handlar om ändring av åldersgränser, har
jag inte reserverat mig till förmån för, utan vi har i
stället valt att lämna ett särskilt yttrande.
En annan fråga som jag vill passa på att ta upp är
mediernas påverkan på ungdomarnas livsstil och syn
på könsroller.
Medierna visar väldigt ofta upp bilder på hur den
"ideala" kroppen ska se ut. Det ska vara stora musk-
ler, stora bröst, smal midja osv. Konsekvenserna av
mediernas genomslagskraft är att unga kvinnor och
män försöker förvandla sina kroppar till det stereoty-
pa kroppsidealet, som medierna för fram. Ungdomar-
na får lära sig vilken mall de ska passa in i. Det leder
till en utseendefixering som kan få katastrofala följ-
der. Vi vet ju att väldigt många drabbas bl.a. av
anorexi.
För att man ska få bukt med det måste en utred-
ning göras så att man får klarhet i hur medierna på-
verkar ungdomarnas syn på kroppsidealet. Resultatet
av en sådan utredning bör kunna vara ett bra ut-
gångsläge för hur man ska arbeta för att minska den
kroppsfixering som vi har i dag. Medierna måste ta
sitt ansvar och få upp ögonen för hur de påverkar
väldigt många ungdomars syn på sina kroppar, som
kan leda till att deras hälsa blir påverkad på ett nega-
tivt sätt. Medierna måste ta sitt ansvar för att minska
den ohälsa som drabbar ungdomar som mår dåligt till
följd av den kroppsfixering som de har hamnat i.