Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3,
4 och 6.
Svensk utrikespolitik ska utmärkas av ett under-
stöd av demokratiska krafter och en demokratisk
utveckling i olika delar av världen. I konsekvens med
en sådan politik borde inte Sverige exportera krigs-
materiel till diktaturer. Det borde införas ett demo-
kratikriterium och ett visst krav på folkstyre när det
gäller de länder som Sverige ska exportera krigsmate-
riel till.
Vad värre är är att vi inte ens följer de regler som
vi har kommit överens om i riksdagen för vad som
ska gälla för vapenexport, nämligen att krigsmateriel
inte ska säljas till stater och regimer som grovt och
omfattande kränker de mänskliga rättigheterna eller
som har inre väpnade oroligheter och befinner sig i
väpnad konflikt. Vi följer inte heller dessa regler.
Vi finner i en sammanställning gjord av Svenska
freds- och skiljedomsföreningen att krigsmateriel
exporteras till flera stater och regimer som inte upp-
fyller riksdagens riktlinjer.
Under perioden 1998-2000 har svenskt krigsma-
teriel exporterats till Brasilien, Indien, Pakistan, Ma-
laysia, Mexiko, Nepal, Saudiarabien, Tunisien, Tur-
kiet, Venezuela. Turkiet kränker de mänskliga rättig-
heterna i en sådan omfattning att landet inte kvalifice-
rar sig för medlemskap i EU, enligt Sveriges utrikes-
minister. Ändå tillåter regeringen export av krigsma-
teriel till samma regim. Saudiarabien kränker syste-
matiskt och omfattande de mänskliga rättigheterna.
Indien och Pakistan är involverade i en av värl-
dens potentiellt farligaste konflikter eftersom båda
staterna är kärnvapenstater. Pakistan leds dessutom
av en militärdiktatur.
Detta är några flagranta exempel på att Sverige
inte följer de regler som Sverige har antagit för
krigsmaterielexport. Jag efterlyser att Sverige följer
dessa regler och att Sverige dessutom antar ett demo-
kratikriterium för export av krigsmateriel.