Herr talman! I anslutning till detta betänkande ska
vi nu behandla motioner som väcktes under riksmö-
tena 1999/2000 och 2000/01. Alldeles nyligen har det
varit ytterligare en allmän motionstid. Även i höst har
vi kristdemokrater väckt en omfattande motion om
ungdomspolitik. Någon gång under detta riksdagsår
får vi alltså ytterligare ett tillfälle att diskutera ung-
domspolitiken, och det är bra.
Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 1
under punkt 1.
Ungdomsfrågorna är mycket aktuella. Så sent som
i går presenterades i Regeringskansliet slutbetä-
nakndet från kommittén Välfärdsbokslut som heter
just Välfärdsbokslut för 1990-talet. Med en gång ska
sägas att jag inte har hunnit att läsa betänkandet, men
rubrikerna i TV handlade faktiskt om ungdomars
situation. Jag vill citera ur sammandraget av press-
meddelandet på regeringens hemsida:
"Ungdomar är en tredje grupp där vi redovisar en
problematisk utveckling. Deltagandet i utbildning
ökade visserligen men de ungas etablering i arbetsli-
vet försköts samtidigt markant uppåt i ålder, vilket
medförde tydliga inkomstförluster för gruppen. Gene-
rellt sett skedde en åldersförskjutning i välfärdens
fördelning. Utvecklingen av inkomster och ekono-
miska resurser tenderade att vara mer gynnsam ju
högre upp i åldrarna man befann sig. En särskilt oro-
ande trend för de yngre var den kraftiga ökningen av
psykisk ohälsa och otrygghet."
Herr talman! Det är precis det vi pekar på i vår re-
servation. Det är så lätt att vi hamnar i frågorna kring
bostad, utbildning, arbete, lön osv., och det är jätte-
viktigt. Men lika viktigt är välbefinnandet, dvs. hur
man mår. Ungdomspolitiken måste bygga på en bre-
dare helhetssyn än den som präglar inriktningen av
1999 års ungdomspolitik. Detta gäller bl.a. den en-
skildes överblick över sitt eget liv. Vi kristdemokrater
tror att individens identitet formas i ett samspel med
familj, vänner och andra små gemenskaper.
Frågor om välbefinnandet måste få en mera fram-
trädande roll. I dag är det alltför många ungdomar
som saknar vuxna i sin närhet - vuxna som orkar och
har tid och vilja att vara den trygghetsfaktor som vi
alla egentligen behöver. Under tonåren är den psykis-
ka omvårdnaden mycket viktig, och jag utgår ifrån att
regeringen uppmärksammar och snabbt vidtar åtgär-
der utifrån de oroande trender som presenterades i går
i välfärdsbokslutet. Det skulle vara intressant att höra
någon kommentar från majoriteten om det möjligen
kan få konsekvenser när det gäller synen på mål och
delmål för ungdomspolitiken.
I betänkandet menar majoriteten att det inte finns
någon anledning att nu, när målen tillämpats under ca
1 ½ år, ta ställning till om det behöver göras någon
komplettering eller något förtydligande av målen eller
av inriktningen av ungdomspolitiken.
Jag menar att den oroande trend som presentera-
des i går när det gäller den kraftiga ökningen av psy-
kisk ohälsa och otrygghet är en orsak till just en sådan
komplettering. Jag menar inte att vi här i riksdagen
löser alla frågor når det gäller ungdomspolitiken, men
det behövs en aktiv ungdomspolitik, och det är viktigt
att vi här i riksdagen får möjlighet att diskutera och
besluta om både mål och delmål. Men det är också
viktigt att våra samlade insatser inte utformas på ett
sådant sätt att de leder till att de unga, deras föräldrar
och andra vuxna i deras närhet inte känner sitt ansvar.
Ibland kan det i diskussionen förekomma uttryck
som "det är skolans ansvar" eller "det är samhällets
ansvar". Inget kan vara mer fel. Vi har alla ett ansvar.
Vi här ska ta ett aktivt ansvar för att stödja de frivilli-
ga positiva krafterna i de ungas omgivning. Ett sär-
skilt ansvar har vi för de mest utsatta.
Herr talman! När jag nu har tagit upp den psykis-
ka ohälsan skulle jag helt kort vilja ta upp den fysiska
hälsan också. Den har också försämrats. Enligt Soci-
alstyrelsen har andelen överviktiga 18-åringar ökat
från 7 till 18 % på 30 år. Vi vet att tidig övervikt
kraftigt ökar riskerna för bl.a. hjärt- och kärlsjukdo-
mar i framtiden. Ungdomars hälsomedvetande behö-
ver stärkas, och ungdomars hälsa är en framtidsfråga.
Här har t.ex. idrottsrörelsen en viktig roll att spela
såväl när det gäller ungdomars fysiska som psykiska
hälsa. Genom ett ökat idrottsutövande kan ungdo-
marna ges en bättre kondition, men de kan även ge-
nom gemenskap och stimulerande sysselsättning få en
friskare själ. Det var ett exempel. Självklart har andra
folkrörelser också en viktig roll i detta avseende.
Det är också viktigt att stärka unga människors
vilja och förmåga att avstå från droger. Vi kristdemo-
krater anser att det är viktigt att uppmärksamma och
stödja initiativ som tas för att skapa drogfria miljöer.
Nu kan det låta som att det bara är bekymmer med
ungdomar och att vi med en djup suck här i kamma-
ren måste lösa problemen. Jag tycker att det är ange-
läget att peka på de problembilder som finns och att
dessa måste lösas. Men jag vill avsluta detta positivt.
Ungdomspolitiken måste ta sin utgångspunkt i
och ta till vara det engagemang och de erfarenheter
som ungdomar har i olika samhällsfrågor. På kul-
turområdet, t.ex., sker en spännande och intressant
utveckling. Det kanske det alltid har gjort, förresten.
Ungdomar tar egna initiativ och skapar egna kul-
turaktiviteter, och det finns ingen motsättning mellan
att erkänna ungdomars egna kulturyttringar och att
söka mer av samverkan över generationsgränserna.
Slutligen är det också en utmaning och ett ansvar
för oss i de politiska partierna att tillvarata ungdomars
engagemang och erfarenheter i det politiska arbetet.
Jag skulle t.ex. vilja se fler ungdomar i beslutsfattan-
det.