Herr talman! I det betänkande vi nu ska diskutera
behandlas ungdomspolitik. Jag har haft glädjen att
följa detta politikområde sedan jag blev riksdagsle-
damot 1994 och kan konstatera att det har hänt väl-
digt mycket under de här åren. Ungdomspolitiken är
både rolig och väldigt positiv att syssla med. Det
handlar om kraft, det handlar om energi och det
handlar om den oerhörda initiativförmåga som unga
har. Den är speciell, och den måste vi på olika sätt ta
till vara i samhället.
I december 1999 fattade riksdagen beslut om en
ny ungdomspolitik. Den hade föregåtts av ett antal
utredningar och var nästa steg, det steg vi skulle ta för
att utveckla och gå vidare med ungdomspolitiken.
Propositionen tog sitt avstamp i övergången från att
vara ung till att bli vuxen. Den hade som utgångs-
punkt att alla ska ha jämlika förutsättningar inför
framtiden, att vi måste försöka skapa jämlika villkor
oavsett vilken bakgrund man har - socialt, ekono-
miskt, kulturellt eller etniskt.
Vi fattade beslut om tre övergripande mål - ett
självständighetsmål, ett inflytandemål och ett resurs-
mål. Dessa mål ska vara styrande för all statlig verk-
samhet och vara vägledande för den kommunala
nivån. Med komplettering av de 41 delmål som rege-
ringen beslutat om fick vi en tydlig målstyrningsmo-
dell. Delmålen omfattar och riktar sig till de flesta
samhällsområden.
Nu har Ungdomsstyrelsen kommit med den första
uppföljande rapporten om det första året med ny
ungdomspolitik. I den rapporten kan vi få en samlad
kunskap om ungas levnadsförhållanden och hur ung-
domspolitiken har utvecklats. Ungdomsstyrelsen har
en central roll i arbetet med ungdomspolitiken. Den
har samarbetat med 15 olika statliga myndigheter,
följt upp delmålen och analyserat vad som skett under
respektive område. En synpunkt från uppföljningen är
att ungdomspolitiken skulle tjäna på att delmålen blev
färre och tydligare, vilket skulle leda till lättare prio-
riteringar.
Jag tycker att det är väldigt kul att ungdomspoliti-
ken faktiskt har fått det genomslag vi nu kan se. Förra
veckan träffade jag en representant från Kommunför-
bundet som berättade att han upplevde ett oerhört
tryck från kommunerna när det handlade om ung-
domsfrågor. Man kände att man behövde stöd och
information på olika sätt om hur andra kommuner har
jobbat, ett intresse som inte riktigt har funnits tidiga-
re. Detta har också verifierats när jag haft kontakter
med Ungdomsstyrelsen.
Jag är övertygad om att ungdomspolitiken blir allt
viktigare, att det inte längre går att säga till unga: Er
tid kommer. Ni får vänta på inflytande och delaktig-
het. Unga vill påverka, bli lyssnade på och vara den
kraft de faktiskt är.
Vår syn på ungdomspolitiken ligger fast. Vi anser
att målen ska vara kvar till dess att Ungdomsstyrelsen
kommer in med en fördjupad analys, vilket ska ske
vart fjärde år.
Dan Kihlström lyfte upp välfärdsbokslutet. Jag
har inte heller kunnat läsa hela detta utan har bara sett
pressmeddelanden och vad medierna har rapporterat.
Men jag utgår från att det inom alla politikområden
funderas över vad man nu har kommit fram till och
vilka förändringar som ska ske. Det här gäller också
ungdomspolitiken: Vad är det som har skett, och vad
kan vi göra för att förändra utvecklingen? Jag förut-
sätter att regeringen funderar över detta även på ung-
domsområdet.
Herr talman! I betänkandet finns två reservationer
till. Den första handlar om en begäran om en utred-
ning för att få bättre kunskap om mediernas påverkan
på ungdomars bild av könsroller och vad som är
manligt och kvinnligt. Alla i utskottet anser att det är
viktigt att ungdomar inte får en vrångbild av vad det
innebär att vara vuxen kvinna eller man. Det är också
viktigt att det förs en ständig debatt om dessa frågor
samt att snedvridna och stereotypa uppfattningar om
jämställdhet inte får stå oemotsagda. Här har vi alla
ett ansvar som medborgare. Jag är övertygad om att
det är oerhört viktigt att både föräldrar och andra
vuxna i ungdomars vardag diskuterar detta. Här spe-
lar naturligtvis skolan en viktig och betydelsefull roll.
I den ungdomspolitik som riksdagen fattade beslut
om hösten 1999 sade man att just jämställdheten
särskilt skulle beaktas. Här handlar det mycket om
forskning. I reservationen lyfter man fram detta med
att få en samlad bild av hur det här området har ut-
vecklats. Ungdomsstyrelsen har i en rapport bedömt
att det även i fortsättningen finns behov av en särskild
ungdomsforskning. Jag vet att man jobbar med det
här på Ungdomsstyrelsen. Det är av den anledningen,
och med anledning av att vi vet att det sker mycket
forskning och annat arbete på annat håll i samhället,
som vi för närvarande, i dagsläget, inte tycker att det
är aktuellt att initiera en statlig utredning på det här
området.
Den sista reservationen handlar om ungdomars
möjlighet att delta i planeringen och utformningen av
kulturverksamhet för unga. Jag har redan i början av
mitt anförande lyft fram de ungdomspolitiska målen,
där vi säger att ungdomars delaktighet är viktig, lik-
som att unga ses som den resurs i samhället de fak-
tiskt är. Även i de kulturpolitiska målen lyfter vi fram
vikten av delaktighet och eget skapande. Det är vik-
tigt att kulturpolitiken för unga tar sitt avstamp i ung-
as eget skapande och egen kreativa förmåga.
Jag är övertygad om att skolan har en central plats
när det handlar om kulturen för unga. Det är där alla
kan få möta kulturen på lika villkor och kanske möta
alla kulturgenrer. Därför måste skapande verksamhet
finnas i den dagliga verksamheten i skolan. I dag
finns det stöd som ges till ungas egna kulturaktivite-
ter, genom Kulturrådet, Ungdomsstyrelsen och All-
männa arvsfonden. Jag vet att dessa alltid ser till att
det finns unga med i verksamheten och att det inte
ska vara enbart vuxna som ska styra över verksam-
heten. Bland de 41 delmål som regeringen fastställt
finns dessutom även kulturen och möjligheten till
eget skapande med.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till ut-
skottets förslag i dess helhet.