Fru talman! Jag vill först bemöta Ingegerd Saari-
nens påstående om att man inte följer de regler som
finns. Detta är ju en fråga som vi vet regelmässigt
anmäls till KU, och som regel får den också viss
medial uppmärksamhet. Däremot har vi inte sett att
det har blivit några anmärkningar i KU. Vi har nu
haft samma minister i en följd av år, och det finns
ingenting att hämta. På så sätt har Saarinen inget stöd
för sina påståenden här i kammaren, vilket jag tycker
är anmärkningsvärt.
Nu ska jag övergå till att ge en liten redovisning
av det här betänkandet. Behandlingen av det här be-
tänkandet, Krigsmaterielexport 2000, visar att det
ändå finns ett stort mått av samsyn i dessa frågor.
Detta är något som kan länkas samman med att vape-
nexporten bygger på en avvägning mellan svensk
utrikespolitik och försvarspolitiska intressen. Vape-
nexportfrågan hänger med andra ord inte fritt i luften.
Därför kan vi inte ta ställning utan koppling till dessa
båda andra politikområden.
Det här är ett område där det behövs långsiktighet.
Samtidigt som långsiktigheten är nödvändig känner
många behov av att reagera på dagsaktuella händelser
här hemma såväl som i vår omvärld. Åter kommer vi
in på vikten av avvägning mot stabiliteten i säker-
hetspolitiken. Vi har ett ansvar för att vår militära
alliansfrihet inte undergrävs.
Fru talman! I det betänkande som vi nu har fram-
för oss behandlas den svenska exportpolitiken och
exporten av krigsmateriel år 2000. Jag vill understry-
ka att det just är för år 2000. Vidare vill jag så här
inledningsvis också yrka bifall till utskottsmajorite-
tens förslag i betänkandet och avslag på de reserva-
tioner som har framförts här i dag.
Utskottet har bemödat sig om att i betänkandet ge
information om bakgrunden, lagtexten kring krigs-
materiel och riktlinjer för krigsmaterielexporten.
Läsaren finner också information om den 1996 inrät-
tade Inspektionen för strategiska produkter, som ock-
så har hand om frågor omkring kemiska vapen, och
om Exportkontrollrådet. Man kan studera informa-
tionsverksamheten omkring exportkontroll och hitta
adressen till webbplatsen. Även SIPRI:s webbadress
finns angiven. Den innehåller information om natio-
nella och internationella exportkontrollsystem samt
viss statistik över innehav och export. Andra punkter
är FN-registret, annan internationell rapportering om
vapenöverföring och exportkontroll av produkter med
dubbla användningsområden.
Sedan går betänkandet alltmer över i substans och
motioner som åtföljs av utskottets överväganden.
Under punkten Utskottets överväganden vill jag peka
på s. 19, under rubriken Aktuella initiativ för att be-
gränsa vapenhandeln. Det handlar om initiativ som
förhandlingarna i Wien om illegal handel och till-
verkning av handeldvapen vars protokoll blev grun-
den för FN:s generalförsamlings möte i juni i år. I
betänkandet skrev vi före sommaruppehållet att det
antas bli ett juridiskt bindande protokoll mot illegal
tillverkning av och handel med handeldvapen. Tan-
ken var att detta protokoll skulle bli ett supplement
till FN-konventionen mot transnationell organiserad
brottslighet.
En utvärdering får vänta, men vi kan redan nu
konstatera att man kunde ha nått längre i New York i
somras. Hade konferensen hållits efter den 11 sep-
tember finns det ju anledning att tro att vi hade kun-
nat komma längre. Nu kan vi se fram emot år 2006,
då man senast ska hålla en uppföljningskonferens.
Men detta är ett område som redan nu borde gå in i
det paket mot terrorism som nu växer fram interna-
tionellt. USA vägrade acceptera ett förbud mot stater
att exportera till icke-statliga aktörer. Samtidigt vet vi
att nio av tio som dödas i krig faller för lätta vapen
och att såväl användare som offer är barn. Brottssyn-
dikat och terrorister finns med i den här otäcka bil-
den.
Faktum är också att en stor del av de cirka en halv
miljard lätta vapen som nu är i omlopp på den illegala
vapenmarknaden ursprungligen kommer från den
lagstadgade exportmarknaden, från några av världens
rikaste och mäktigaste länder. Alla måste inse att
handeln med lätta vapen är ett jättelikt problem värl-
den över och att vapen når terroristgrupper.
Därför är det bra att vi har ett redovisningssystem
som är en viktig faktor för att få ett annat tillstånd i
världen. Här tycker jag att Sverige har ett gott exem-
pel att visa upp som det också är möjligt för andra att
lära sig av.
Fru talman! Klockan tickar på, så jag måste nu gå
över till själva motionsbesvarandet. Vänsterpartiet
vill i sitt yrkande 1 att nuvarande lagstiftning ska
tolkas restriktivt. Men här har Vänsterpartiet feltolkat
själva sakfrågan. Det kan inte ankomma på riksdagen
att tolka tillämpningen hur sympatiskt det än kan låta.
Här är tågordningen att bedömningsgrunderna för
exportbeslut återfinns i de riktlinjer som är parla-
mentariskt förankrade. Exportkontrollrådet är också
parlamentariskt förankrat. Det kan som sagt inte vara
riksdagen som ska tolka det här, utan det ska göras på
annat sätt.
I yrkande 2 framför samma parti att exporten ska
upphöra helt. Nu kanske jag har missat vilket år detta
var tänkt att ske. Det årtalet får Vänsterpartiet gärna
upprepa. Majoriteten anser att Sverige som ett allians-
fritt land måste kunna säkerställa en betryggande
tillgång till vapen.
I sitt tredje yrkande tar Vänsterpartiet upp övrig
krigsmateriel och krigsmateriel för strid. Jag kan
bekräfta att vi sedan 1992 har en sådan uppdelning.
Så långt har vi samma bild av läget, men majoriteten
anser därutöver att det är relevant att man i prövning-
en av enskilda exportaffärer ska kunna göra skilda
bedömningar beroende på vilka egenskaper materie-
len har. Sedan vet jag också att det ibland finns svå-
righeter att kategorisera. Det ligger ju i sakens natur.
Delvis skilda kriterier fyller ändå en funktion för
export av krigsmateriel för strid respektive övrig
krigsmateriel. Övrig krigsmateriel inkluderar minröj-
ningsutrustning, skyddsmateriel - något som är yt-
terst aktuellt i dessa dagar - och bärgningsfordon. Det
inkluderar också t.ex. radarutrustning. Krigsmateriel
för strid förknippar vi kanske med krigsmateriel rent
allmänt. Det handlar alltså om förstörelsebringande
vapen och liknande.
MR-kravet har som jag tidigare anfört kommit att
omfatta en större mängd materia under senare år.
Totalt har 52 länder mottagit leverans av svenskt
krigsmateriel under år 2000. Huvudsakligen har de
här leveranserna gått till Norden. Asien har minskat
något och Latinamerika har gått upp något.
Vi har också hört att man här från talarstolen har
framfört att man vill lyfta demokratikriteriet. På den
punkten har regeringen aviserat att man kommer att ta
initiativ till en översyn. Nu vill jag bara säga att det
inte är så lätt att definiera demokrati heller, men över-
synen är tänkt att lägga grunden för en utvärdering av
regelverket för svensk krigsmaterielexport.
Följdleveranserna tas också upp på några ställen.
Svaret kan enkelt uttryckt vara att dessa är en förut-
sättning för att Sverige ska uppfattas som en trovärdig
leverantör. Det är också så att det här läget kan brytas
om det uppstår något som kallas ovillkorligt hinder.
Som exempel på ett sådant ovillkorligt hinder brukar
man nämna ett beslut i FN:s säkerhetsråd om vape-
nembargo. Det finns ingen given rätt till följdleveran-
ser, det är viktigt att understryka.
I fråga om korruption vill jag sticka emellan och
muntligt upprepa det utskottet skrivit, att vi välkom-
nar att Sverige tagit initiativ på ett område som är
svårt att nå med genomskinlighet. Det seminarium
kring korruption som hållits med ett tjugotal deltagare
från olika länder lyckades belysa frågeställningen och
peka på existensen av korruption. Vi vill ju gärna tro
att det är långt borta och att det här inte är något som
är kopplat till västerländska demokratier, men på
detta seminarium fick man en bred belysning av frå-
gan.
Med det glider vi också in på moderaternas mo-
tion. Fru talman, moderaterna vill ha en gemensam
myndighet inom EU för kontroll och tillsyn av export
av krigsmateriel och strategiska produkter. Utskottets
majoritet tillbakavisar detta önskemål mot bakgrund
av att vi gemensamt lägger vikt vid den nationella
beslutanderätten. Det är oerhört viktigt att vi har den
kvar.
Sedan har man också från något håll velat lyfta
fram Nederländerna och Storbritannien som exempel
som vi borde följa. Det är klart att vi alltid ska vara
öppna för att titta på andras exempel och våga jämfö-
ra oss och lära av andra. Här är det naturligtvis intres-
sant att se på hur de båda länderna har valt att for-
mulera sitt redovisningsansvar och hur de redovisar
sina avslagna exportansökningar.
Lagbeslut när det gäller licensansökningar ska
enligt EU:s uppförandekod meddelas till regeringarna
i de andra medlemsländerna, men man behöver inte
offentliggöra dem. Skillnaden mellan systemet i Ned-
erländerna, Storbritannien och Sverige är att här får
företagen svar genom informella förhandsbesked,
ibland muntliga på ett mycket tidigt stadium. Vi han-
terar i praktiken avslagen på ett annat sätt, vilket
också naturligtvis slår igenom på möjligheten att
tillgodose en del motionärers önskemål om skriftliga
redovisningar. Jag tycker att det system som vi har är
tillfyllest och att insynen är tillgodosedd på många
andra sätt.
Fru talman! Jag har inte svårt att sätta mig in i den
oro som många har känt inför de larm som har kom-
mit om utarmat uran. Men jag kan konstatera att vi i
dag inte har något vetenskapligt underlag som under-
stöder den oron. Men detta faktum undanröjer natur-
ligtvis inte vår egen oro. När man talar om uran ger
själva ordet upphov till oro. Därför är det viktigt att
den här frågan följs. Om vi framdeles får medicinska
bevis på att utarmat uran i ammunition ger sådana
hälso- och miljöskador som motionärerna hävdar
kommer utskottet enligt sina skrivningar att verka för
ett förbud av denna typ av ammunition och dess an-
vändning. Just nu finns det inga förutsättningar för att
få till stånd ett förbud mot utarmat uran i projektiler.
Men det är väldigt viktigt att vi under tiden, när vi
känner denna oro, ändå är väldigt försiktiga. Därför
tycker jag att det är bra att de som hanterar detta ock-
så har arbetsmiljöbeskrivningar som verkar för för-
siktighetsprincipen.
WEAG är ett samarbetsforum för materielanskaf-
fande myndigheter mellan de deltagande länderna.
Ämnen är försvarsforskning och försvarsupphand-
ling, men det omfattar inte försvarsmaterielproduk-
tionen eller försvarsindustri i sig. Detta gör att
WEAG inte någon direkt relevans för exportkontrol-
len utan den är, liksom tidigare, underställd varje
lands nationella kontroll.