Herr talman! I proposition 1994/95:122 redovisar
regeringen förslag till delfinansiering av medlemska-
pet i EU.
Självfallet kan vi vara överens om att avgiften
skall finansieras fullt ut liksom alla övriga åtaganden
som vi beslutar om i denna kammare. Men sättet att
finansiera medlemsavgiften ger närmast belackarna
av fördelarna med ett EU-medlemskap vatten på sin
kvarn. EU-medlemskapet framställs som en budgetbe-
lastning.
Det är till att börja med viktigt att slå fast att den-
na avgift är väl använda pengar för Sverige. Det är en
investering som kommer att ge mycket bra utdelning
för svenska folket. Det ger oss möjligheter att påverka
i stora frågor som sträcker sig över nationsgränserna,
inte minst på miljöområdet och när det gäller relatio-
nerna mellan i- och u-länderna. Dessutom bidrar vi
genom vår medlemsavgift till att förbättra villkoren
för en positiv utveckling för folken i de central- och
östeuropeiska länder som startat processen mot med-
lemskap i den allt större europeiska unionen.
I proposition 1994/95:40 redovisar regeringen som
sin principiella inställning att EU-medlemskapet bör
finansieras genom en belastning inom olika områden
som gynnas av medlemskapet. Från principiella ut-
gångspunkter är detta ett felaktigt synsätt. De positiva
effekterna av medlemskapet kommer hela folket till
del. Medlemskapet gynnar oss alla, oavsett om vi är
konsumenter, producenter, skattebetalare eller bi-
dragstagare. Jag vänder mig bestämt mot utpekandet
av vissa grupper som mer gynnade än andra. Vi krist-
demokrater vill inte delta i någon form av hetsjakt på
de s.k. vinnarna.
Herr talman! Kristdemokraternas hållning, som
bygger på en principiell syn på budgetens utformning,
innebär att EU-avgiftens finansiering inte skall öron-
märkas genom specifika skattehöjningar eller bespa-
ringar. Den skall i stället finansieras inom ramen för
det ordinarie budgetarbetet.
Öronmärkningsprincipen skulle vara ett nytt och
ovälkommet inslag i statsbudgeten. Lika litet som
exempelvis Sveriges andel av FN:s budget fordrar
specialdestinerade skatter, fordrar EU-avgiften öron-
märkt finansiering. Hur skulle det se ut om vi började
med öronmärkning av olika utgiftsposter - bostadsbi-
drag, försvarskostnader, kostnader för polisen osv.
Drar vi konsekvenserna litet längre skulle det snart
bara vara riksdagsmännens löner som skulle finansie-
ras över en samlad budget. Själva öronmärkning-
sprincipen antyder på något sätt en vilja att lyfta fram
den kostnad som skall finansieras.
Förslaget om en ny löneskatt tillsammans med ti-
digare skattehöjningsförslag och de nu aviserade nya
skatterna skulle innebära att skatteuttaget ökade med
drygt 50 miljarder kronor, varav hela 30 miljarder
utgörs av höjda skatter på arbete.
För oss kristdemokrater är det alldeles uppenbart
att detta kommer att få skadliga och hämmande effek-
ter på den ekonomiska utvecklingen. Den svenska
konkurrenskraften försämras, de höjda skatterna på
arbete försvårar framväxten av nya jobb, inte minst
inom småföretagen och i den mycket priskänsliga
privata tjänstesektorn. De ekonomiska fördelarna med
EU-medlemskapet balanseras effektivt bort. Det
sammantagna resultatet löper stor risk att bli att de
svenska statsfinanserna totalt sett försämras netto på
grund av den uteblivna tillväxten och de därmed
krympande eller i bästa fall oförändrade skattebaser-
na.
Herr talman! Mot bakgrund av det anförda vill jag
yrka bifall till reservationerna 1, 4 och 6 som krist-
demokraterna är inblandade i.