Herr talman! Lars Hedfors talar om de 20 miljar-
der som medlemskapet kostar. Nu är det inte så att de
20 miljarderna skall ut på en gång. Den förra finans-
ministern Anne Wibble gjorde stora insatser genom
att förhandlingsvägen få ned avgiften och få till stånd
en infasning. Det tycker jag också att man skall beak-
ta.
Vi säger att vi skall titta på finansieringen i själva
budgetbehandlingen. Vi säger att finansieringen inte
speciellt behöver pekas ut. Häri ligger svaret. Det
finns ingen anledning att precisera här, för då går vi
ifrån det vi säger om att man inte skall precisera.
Lars Hedfors har alldeles nyss röstat ned vårt för-
slag i finansutskottets betänkande som innebar att vi
kunde minska statens utgifter med 4,5 miljarder för
innevarande budgetår jämfört med regeringens för-
slag. Där har vi 4,5 miljarder till godo, kan man säga.
Från Folkpartiets sida förde vi aldrig fram de eko-
nomiska orsakerna till ett medlemskap i första hand.
Vi förde fram freden. Vi förde fram miljön. Vi förde
fram vikten av att få rösträtt i Europa, men också
naturligtvis att landet Sverige genom att dra till sig
investeringar kunde dra nytta av medlemskapet.
Jag hörde Ingvar Carlsson många gånger. Han sa-
de att ett EU-medlemskap inte var nödvändigt för
företagen. Företagen hade redan fått sitt genom EES-
avtalet. Han sade att EU-medlemskapet innebar en
politisk påverkansmöjlighet och att Socialdemokra-
terna skulle kunna arbeta inom hela Europa för en
ekonomisk politik. Han sade att det lilla landet har
svårt att föra en egen ekonomisk politik i den interna-
tionaliserade värld vi lever i.
Jag tycker att Lars Hedfors resonerar litet egen-
domligt.