Herr talman! Låt mig redan inledningsvis yrka bi-
fall till reservation 1 till betänkandet. För att spara
kammarens tid i voteringen avser jag inte att ställa
fler yrkanden, även om de naturligtvis är högt motive-
rade.
Frågan om principerna - sett från våra utgångs-
punkter - för finansieringen av de kostnader medlem-
skapet i EU kan medföra på statsbudgeten har redan
diskuterats tidigare. Det vi menar är självklart att
denna utgiftspost, på samma sätt som andra fasta
utgiftsposter som finns, skall hanteras i det sedvanliga
budgetarbetet. Medlemskapet kommer ju att innebära
såväl positiva effekter som negativa effekter för stats-
budgetens saldo. Det är naturligtvis när dessa vägs
samman i den normala budgetprocessen, med mål i
sig själv, som man skall ta ställning till vilka åtgärder
som totalt sett behövs för att successivt uppnå den
balans man vill ha i statsbudgeten.
Det förslag regeringen lägger fram är mot den
bakgrunden, från principiella utgångspunkter, felak-
tigt. Det borde ha hanterats på ett annorlunda sätt. Det
är också från sakliga utgångspunkter felaktigt. De
förslag som regeringen lägger fram konkret och som
man aviserar är den andra delen i den skattechock
man utsätter Sverige för.
När vi under det här året presenterade rapporter
från Moderata samlingspartiet och förutspådde skatte-
höjningar i den storleksordning som nu är aktuell,
nästan 60 miljarder kronor, var det någonting som
avvisades från socialdemokraters sida som näst intill
olämpliga påhopp. Så sent som strax före valet försök-
te statsministerkandidaten Ingvar Carlsson göra gäl-
lande att det bara skulle röra sig om skattehöjningar
på några enstaka miljarder. Men vi ser nu - nästan 60
miljarder.
Det konkreta förslag som läggs fram är införandet
av en ny löneskatt som kommer att dra in nästan 9
miljarder kronor till statskassan. En del av det här
beloppet skall uppenbarligen användas för att kom-
pensera kommunsektorn. Men kvar står att skattehöj-
ningen ligger på i det närmaste 9 miljarder kronor.
En ny sådan särskild löneskatt kommer att höja
kostnaderna för den som är anställd. Det blir dyrare
att anställa. Det kommer att försämra konkurrenskraf-
ten. Det kommer att ge färre jobb än annars. Höjd
skatt på arbete ger färre arbetstillfällen. Det är alltså
ytterligare förslag som försämrar förutsättningarna att
nå den balans i ekonomin som vi eftersträvar samti-
digt som vi också skulle kunna stoppa den långtidsar-
betslöshet som hotar att permanentas.
Nils Lundgren, chefsekonomen på Nordbanken,
skrev den 20 augusti i en debattartikel i Dagens Nyhe-
ter att de förslag som socialdemokraterna lade fram i
sitt valmanifest - mycket mer blygsamma skatteök-
ningar sammantaget än vi nu diskuterar - skulle leda
till en permanentning av massarbetslösheten. Det är
detta som måste undvikas.
Naturligtvis är det också den politik som redovisas
i denna proposition, i likhet med den som tidigare har
diskuterats i dag, som har gjort att OECD har ned
reviderat prognoserna för den svenska ekonomins
utveckling. När i stort sett alla andra länders progno-
ser har reviderats upp, vilket i sig med oförändrat läge
skulle gett positiva effekter för den svenska ekono-
min, justerar man ändå ned. Det vittnar om vilken
bedömning man gör från OECD:s sida av den politik
som förs av vänstermajoriteten i Sveriges riksdag.
Den är förödande för enskilda människor och för
ekonomin i dess helhet.
På samma sätt kommer de fastighetsskatter som
aviseras och andra skatter på produktionen som avise-
ras att leda till negativa effekter för det vi normalt
kallar välfärd, någonting som inte är detsamma som
offentlig verksamhet och dess storlek. Välfärd är
mycket annat. Men jag kan använda det begreppet.
Uppenbarligen inser inte socialdemokraterna vad
välfärd egentligen bygger på. Man skriver i proposi-
tionen att den finansiering man skall lägga fram för-
slag om skall drabba produktionen, inte välfärden. I
en sådan mening i propositionen visas den brist på
insikt om ekonomiska realiteter som präglar dagens
regering och dess stödparti.
Det är självklart att också skattehöjningarna på
produktionen utöver löneskatten, fastighetsskatterna,
kommer att bidra till en negativ utveckling. Jordbru-
ket kommer att drabbas särskilt hårt, liksom skogs-
bruket. Kommersiella fastigheter föreslås åter skatte-
beläggas, trots att vi alla har i färskt minne erfarenhe-
terna från fastighets- och finanskris. Dessutom är
fastighetsskatten som sådan, vilket Fastighetsbeskatt-
ningsutredningen visade, principiellt felaktig.
Någon har sagt att man kan skattebelägga fastighe-
ter hur mycket som helst, för de flyttar ju inte. Det
kan nog vara så, men de som använder fastigheterna,
som skulle betala hyran eller fastigheten som sådan,
de kan flytta. Det går alltså inte att använda fastighe-
ter som en skattekälla utan att tro att det också ger
negativa effekter.
Herr talman! I det här betänkandet väcks också
genom vissa motioner frågan om konkurrensneutrali-
teten i kommuner. Det lämnar mycket övrigt att öns-
ka, redan före propositionen som sådan. Det är
mycket viktigt, om nu propositionen skulle gå ige-
nom, vilket man naturligtvis hoppas att den inte skall
göra, att man ser till att dess effekter inte blir att man
ytterligare försämrar konkurrenskraften för de enskil-
da alternativen inom vård-, omsorgs- och utbildnings-
sektorerna.