Herr talman! Riksdagen har tidigare i dag debatte-
rat den ekonomiska krisen. Det var ingen munter
tillställning precis. Den handlade om ett budgetunder-
skott på närmare 200 miljarder kronor och om en
statsskuld som har fördubblats under den gångna
treårsperioden. Och den handlade om en räntebörda
som nu tar i anspråk en tredjedel av statens skattein-
komster.
Jämmer och elände alltså. Och värre blev det när
man började att diskutera lämpliga åtgärder för att
komma till rätta med eländet: skattehöjningar, höjda
egenavgifter, försämringar i pensionssystemet, ur-
holkning av familjeförsäkring och sjukförsäkring,
minskad u-hjälp osv.
Och mitt i allt detta kommer det alltså nu ytterli-
gare en ekonomisk påfrestning på det svenska folk-
hushållet. Det är medlemsavgiften till den europeiska
unionen. Och den är som alla vet sannerligen inte
liten. Det kostar oss hela 20 miljarder kronor att bli
medlemmar i EU.
Vi socialdemokrater har på ett tidigt stadium talat
om hur vi vill finansiera avgiften och lägger nu fram
förslag på en del av denna finansiering. Vi har också
preciserat hur resten skall betalas och kommer att
lägga fram förslag om detta i budgetpropositionen.
Men vad vill de borgerliga i detta sammanhang?
Ja, hittills lyser de konkreta förslagen med sin frånva-
ro. Det finns över huvud taget inte en antydan i de
borgerliga motionerna om hur man vill betala med-
lemskapet. Man talar litet vagt om att detta skall ske
inom ramen för det ordinarie budgetarbetet. Men vad
betyder det? Därom lämnas vi i total okunnighet.
Man säger förhoppningsfullt att räntan kommer att
sjunka med 1 % till följd av medlemskapet och att
detta skulle innebära besparingar på 10 miljarder
kronor. Det är mycket möjligt - och det här är ett svar
till Rolf Kenneryd - att man har rätt på den punkten,
men ingen vet när detta kommer att inträffa. Det kan
mycket väl ta sin lilla tid.
Alltså: I en situation när den svenska statsskulden
växer i en rasande takt och räntan är på väg att äta upp
statens skatteinkomster är de borgerliga partierna
beredda att ta på sig nya utgifter utan att ha en aning
om hur de skall finansieras. Man nöjer sig med vaga
förväntningar på budgetarbetet och fromma förhopp-
ningar om ett räntefall.
Tala om lättsinne! Det är precis samma lättsinne
som när den dåvarande borgerliga regeringen genom-
förde kraftiga och ofinansierade skattesänkningar för
kapitalägare och höginkomsttagare. Det var det lätt-
sinnet som förde Sverige ner i det statsfinansiella
träsket. Vi socialdemokrater har nu fått den minst sagt
otacksamma uppgiften att ta oss ur detta träsk. Vi kan
inte kosta på oss några vaga förväntningar eller några
fromma förhoppningar. Vi måste ta vårt tunga ansvar
genom att visa hur avgiften skall finansieras - krona
för krona.
Det var också de borgerliga partierna - och detta
är också ett svar till Rolf Kenneryd - som tillsam-
mans med diverse arbetsgivarorganisationer mest och
högljuddast talade om hur betydelsefullt ett medlem-
skap var för det svenska näringslivet och för den
svenska produktionen. På den punkten fanns det inga
delade meningar mellan borgerligheten och socialde-
mokratin.
Till skillnad från de borgerliga partierna är vi so-
cialdemokrater emellertid nu beredda att ta konsek-
venserna av vårt agerande. Vi tycker att det är logiskt
och riktigt att lägga de tyngsta finansieringsbördorna
på just produktionen som ju tjänar mest på medlem-
skapet.
Därför föreslår vi nu en allmän löneavgift på
1,5 % som kommer att ge en nettobudgetförstärkning
på 5,4 miljarder kronor. Enligt förslaget kommer den
kommunala sektorn att fullt ut kompenseras.
Resten av EU-avgiften kommer, som jag har
nämnt, att finansieras medelst redan nu preciserade
skattehöjningar och besparingar i budgetpropositio-
nen.
Dess värre kan vi inte slå oss till ro med detta. Så
djup är den ekonomiska krisen. Vi kommer att behöva
genomföra ytterligare budgetförstärkningar på i runda
tal 20 miljarder kronor. Och då handlar det om så pass
otrevliga saker som besparingar och nedskärningar i
den svenska välfärden. Det blir inte roligt, men det är
nödvändigt.
Framför allt är det nödvändigt att göra det nu, ef-
tersom vi är på väg in i en kraftigt stigande konjunk-
tur. Den borgerliga regeringens stora misstag var ju
att man genomförde sina nedskärningar och skatte-
höjningar för vanligt folk när vi var på väg rakt in i en
nedåtgående konjunktur. Den politiken förstärkte
naturligtvis de nedåtgående tendenserna i ekonomin
och ledde oss rakt in i arbetslöshetens stålbad.
Det misstaget vill vi socialdemokrater till varje
pris undvika att göra. Därför måste vi finansiera EU-
avgiften. Därför måste vi ta upp kampen mot budge-
tunderskottet. Och därför måste vi göra det nu.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
skatteutskottets betänkande nr 16 och avslag på samt-
liga reservationer.