Fru talman! Tack, Camilla Waltersson Grönvall, för stående ovationer och beröm när vi har genomfört en tremiljarderssatsning på lärarna! Det var ganska mycket kritik som riktades mot regeringen från många olika kanter, så det känns fint att det ändå finns någonting som kan ge en långsiktighet.
Jag vill verkligen uppriktigt tacka för ett resonerande anförande och en ton som gjorde att jag lyssnade under precis hela tiden. Jag funderade över vad de stora skillnaderna egentligen består i. Man kan välja mellan att förstora skillnaderna eller att försöka söka det som det finns en likhet i.
Låt mig börja med det som handlar om fritis. Jag tror inte att jag skiljer mig på någon punkt i analysen av hur viktiga fritidshemmen är. Jag hade ju också med detta i mitt anförande. Men jag förvånas över slutsatsen att fritidshemmen ska ha en egen läroplan snarare än resurser. I dag är det upp till 20 barn per personal, och det är knappast fråga om vare sig lokaler eller verksamhet som röner den uppmärksamhet och får det beröm som till exempel förskolan får. Man skulle önska att förskolan var själva role model för att komma till ett lika attraktivt fritidshem.
Jag vill fråga Camilla Waltersson Grönvall hur tankarna går när det gäller att kunna öka lärprocesserna och det pedagogiska arbetet i fritis med befintliga resurser. Jag har svårt att se det, och man kan göra många analyser. Jag skulle vilja påstå att detta är på en sådan låg nivå att det är alldeles nödvändigt att öka resurserna.
Jag ska passa på att ta upp en sak till. Det gäller timplanediskussionen, som också förvånar mig mycket. Camilla Waltersson Grönvall, jag och flera andra i den här kammaren deltar i diskussioner om en samlad timplan. Det handlar inte om fördelade medel och specifikt matematik, men är det verkligen en klok idé att via motion och tillkännagivande ta ett ämne i taget i kammaren och bestämma vilka som ska ha fler timmar? Ska det vara 25, 105 eller 102? Är det inte klokt att sätta sig ned och sansat och lugnt ta en helhetsdiskussion?