Fru talman! Det blev en något udda ordning på talarna i debatten, inte minst när de tre "regeringspartierna" valde att inte stötta sin reservation. Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till utskottets förslag, eftersom Centerpartiet inte har någon reservation i betänkandet.
Jag vill lyfta upp ett antal olika saker. Det är inte länge sedan vi hade en debatt om grundskolan. Det var precis före jul, och nu kommer ett motionsbetänkande, med några nedslag i sådant som vi har lyft upp i den allmänna motionstiden från allianspartierna gemensamt men också från enstaka partier.
I går kväll började en serie som väl på nytt skulle tala om att den som verkligen ger sig den på att göra skillnad också kan göra skillnad. Den hette Gympaläraren . Den handlar om en kille som kommer tillbaka till sin skola efter 20 år och blir förvånad över att man inte kan genomföra samma typ av idrottsundervisning som man hade för 20 år sedan. Han ger sig verkligen den på att nu göra skillnad. Vi såg också inte riktigt den typen utan mer kopplat till lärarens profession i serien Klass 9A för några år sedan. Det är klart att man kan fundera över den här typen av tv-program och inställningar till den svenska skolan, att det så mycket handlar om engagemang och vilja.
Det är viktigt att vi bygger ett system som inte enbart handlar om eldsjälars olika former av engagemang utan också lyfter upp betydelsen av att den inställning som vi har till skolan är viktig. I många skolor, inte minst mindre skolor där det är hög kvalitet, funderar man över vad det är som åstadkommer detta. Man framställer ibland mindre skolor som mer sårbara, utifrån att de kanske inte har möjlighet att rekrytera lärare med full kompetens. Men man kan se att det också handlar om att föräldrar, lärare och det omgivande samhället säger: Den här skolan är viktig. Det är oerhört viktigt med resultatet, det vi presterar gemensamt på olika sätt, så det är klart att inställning gör skillnad.
Jag antar att man - om man följer serien - kommer att få se att engagemanget kommer att lyfta. Man ser en del uppgivenhet, men man ser också mycket av det positiva som händer med ungarnas engagemang i skolan. Jag vet att det är tv, och man undrar lite. Men från allianspartiernas sida har vi valt att lyfta upp vikten av mer idrott och hälsa, även om det inte kommer i det här betänkandet. Däremot tas vikten av mer matematik upp. Mina allianskollegor har redan tidigare nämnt vikten av ytterligare tid för detta ämne, kopplat till den långsiktiga satsning som har gjorts, nämligen med mer matematik under hela grundskolan och med en högre kompetens hos lärarna, där Matematiklyftet var en viktig del.
Att då framställa det som att man ifrågasätter det så starkt från samarbetsregeringens partier, för att därefter inte ens yrka bifall till sin reservation, ser jag som något förvånande.
För knappt två veckor sedan hade jag förmånen att tillsammans med allianskollegorna i utskottet besöka Malmö. Det var flera spännande besök och viktiga diskussioner där många frågor lyftes upp. Ett starkt intryck var presentationen från Kryddgårdsskolan i Rosengård. Ett så bra resultat, som var ännu bättre om man jämför med det förväntade resultatet, imponerar verkligen.
När man då får den presentationen funderar man över framgångsfaktorerna. De är tydliga med vad som gör att de når detta. De lyfter bland annat det som har diskuterats tidigare i debatten om förstelärare med ett tydligt uppdrag. De lyfter behovet av ett tydligt ledarskap, en ändamålsenlig ledningsorganisation, ett målmedvetet arbete och ett kollaborativt lärande.
Det är klart att det är oerhört viktiga framgångsfaktorer. Då är jag tillbaka till min inledning. Det är klart att vi inte enbart kan bygga på engagemang. Men vi kan heller inte bygga enbart på systemet, utan det krävs också ledare som verkligen brinner för de här frågorna och som känner en oerhörd stolthet när man når resultat.
Jag är glad och tacksam för just de människorna. De bidrar verkligen till att man själv känner ett större engagemang och en större inspiration och funderar över vad som blir politikens uppgift på det här området. Inte kan vi lagstifta om engagemang och så vidare, men genom att driva opinionsarbete kan vi förändra attityder och förändra bilden av den svenska skolan, och det är faktiskt också det vi måste göra.
Jag känner mig ganska nöjd med att Socialdemokraternas företrädare i början av debatten sa att man inte bör ändra för ofta och för mycket utan behöver ha en långsiktighet i utbildningspolitiken. Därför kan jag förstå att mycket av den lista som räknades upp har stora beröringspunkter med den politik som alliansregeringen förde under åtta år. Att det sedan kommer några nya inslag är bara positivt.
Centerpartiet lyfter upp tre olika delar, och jag skulle vilja beröra dem här mot slutet av mitt anförande.
Jag tror att vi är överens om att lärarna har en avgörande roll för elevernas och studenternas framgång. Det är klart att vi på olika sätt behöver fundera över på vilket sätt man stärker rekryteringen till läraryrket och hur man stärker kompetensutvecklingen. Vi har diskuterat någon form av kompetensutvecklingsgaranti, där man på något sätt garanterar alla de här delarna.
Jag noterar från Socialdemokraternas sida att man ger ett nytt förhandsbesked, om jag får tolka det så, om mer pengar till skolnära forskning i den kommande forskningspropositionen och säger att det kan bli en egen fakultet men att man åtminstone ser mer pengar som en viktig del. Det tyckte jag var ett viktigt besked från Socialdemokraterna i dagens debatt.
En annan del som vi från Centerpartiets sida lyfter upp handlar om valfrihet för föräldrar, elever och lärare. Jag vill betona ett fortsatt viktigt stöd för det. Jag förstår också att man i den debatten kan fundera på vad som händer med likvärdigheten. Men om likvärdighet handlar enbart om lika blir det väldigt andefattigt.
Något som jag tyckte var intressant, kopplat till presentationen från Kryddgårdsskolan, var att man hade spetsutbildningar inom till exempel naturvetenskap. Då hade man funderat: När man tar de mest talangfulla, om jag uttrycker mig så, och har en spetsutbildning, vad händer då med den klass som de lämnar? Man hade tydligt följt detta och sett att det i de klasserna kom det nya dragare - ni känner säkert igen det begreppet. Andra elever gick fram och tog lite lead i utvecklingen. Det tycker jag är en mycket viktig inställningsfråga, att inte betrakta elever i olika grupper som förlorare utan verkligen se möjligheter att kliva fram och ta nya roller i klasserna.
Den tredje som vi från Centerpartiets sida lyfter upp är att utbildning ska leda till jobb. Den tänkte jag återkomma till lite mer när vi kommer till debatten om gymnasieskolan, för då närmar vi oss lite grann arbetslivet mer än från grundskolans sida. Men det är klart att hela skolan är otroligt viktigt. Att då entreprenöriellt lärande får ett genomslag från förskola och grundskolan till gymnasieskolan ser jag som en oerhört viktig del att också fortsätta satsa på.
Jag ser fram emot många kommande, mer spännande debatter än om detta motionsbetänkande kopplat till grundskolan. Men jag vill ändå tacka för mycket av de inspel som har gjorts under debattens gång. Och än en gång: Fundera över debattordningen där man inte får möjlighet att ta replik på majoritetspartiernas företrädare.
(Applåder)