Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
När man kommer in i debatten så här långt ned på talarlistan är mycket redan sagt, men jag vill ändå ta upp utmaningen med lärarna och lärarförsörjningen.
När jag är ute på skolbesök möts jag nästan alltid av engagerade lärare som tycker att de har världens bästa jobb. Men de är trötta på ständigt nya reformer, de är trötta på att inte hinna se alla barn så som de skulle vilja och de är oroliga för att inte orka jobba hela sitt yrkesliv. Det är signaler som måste tas på allvar.
Och det är också något som regeringen bevisligen gör med tanke på att man nu regelbundet samlar lärarnas företrädare och andra kring en nationell samling för läraryrket med syfte att diskutera arbetsmiljön, utmaningarna inom yrket och hur man ska få fler att vilja söka sig till läraryrket. Några utmaningar som vi har är att vi vet att ungefär en av fyra utbildade lärare gör något annat i dag.
En annan utmaning är att vi har för lågt söktryck till lärarutbildningarna, även om det på senare tid glädjande nog har ökat.
En tredje utmaning är att många lärare tycker att andra uppgifter tar för mycket tid från deras huvuduppgift, att undervisa.
Regeringen samlar inte bara skolans aktörer till samtal, det levereras också förslag för att förstärka arbetsmiljön för landets lärare.
I budgetförslaget för 2015 aviserades ökade resurser med över 5 miljarder kronor till skolan. Det är pengar som gör mycket större nytta där än som skattesänkningar. Vi lade i vår budget 3 miljarder till ökade löner för lärare, med kriterier som parterna själva har kommit överens om. Moderaterna har nu glädjande nog tagit till sig detta förslag, trots det hårdnackade motståndet från början.
Regeringen har också lagt förslag om och genomför i samverkan för bästa skola där 400 miljoner kronor i år och kommande år satsas på de skolor där de tuffaste utmaningarna finns, något som kommer att bidra till att lärarnas möjligheter att göra ett gott jobb förstärks. Av dessa pengar är också 50 miljoner kronor vikta för ökade lärarlöner.
Vi vet att lärarna är en av nycklarna för att höja kunskapsresultaten i skolan.
Vi vet också att bristen på lärare är stor och kommer att bli ännu större. Fram till 2019 kan vi komma att behöva rekrytera fler än 90 000 heltidstjänster, vilket betyder att det måste examineras många gånger fler lärare än vad som har gjorts under de senaste åren. Därför är det viktigt med fler ingångar i läraryrket, till exempel det som regeringen nu arbetar med för att förstärka såsom kompletterande pedagogisk utbildning för de med ämneskunskaper och för forskare.
Men det är också viktigt att ta vara på den kompetens som kommer till Sverige i form av utbildade lärare från andra länder, att validera dem och låta dem praktisera i skolan för att de ska behålla sitt yrkeskunnande och också vara en viktig resurs i väntan på att de ska få ut den svenska lärarlegitimationen, om de så vill.
Lika viktigt är det att skapa en arbetsmiljö som gör att några av de många utbildade lärare, som har valt att lämna skolan för andra jobb, väljer att komma tillbaka till skolan.
Och en annan viktig grupp är de som är på väg att gå i pension. Om man orkar och vill så är varje extra år i arbetslivet mer än välkommet, speciellt just nu.
Om lärarna är en viktig nyckel för att barnen ska lyckas i skolan så är ledarskapet i skolan en viktig nyckel för att lärarna ska lyckas. Häromveckan hade utbildningsminister Gustav Fridolin och vår kollega Linus Sköld en spännande interpellationsdebatt här i kammaren i ämnet vad regeringen kan göra för att förbättra skolledares arbetssituation.
Ministerns svar var att rektorerna behöver ges tid, mandat och stöd för sitt uppdrag. Det kan inte nog upprepas - tid, mandat och stöd. Rektorer måste få vara de pedagogiska ledare som de faktiskt är och andra behöver ta över de rent administrativa uppgifterna. Om vi har brist i dag på lärare så tror jag att rektorer är något vi inom en snar framtid kommer att ha ännu större brist på. Därför behöver frågan om rektorernas arbetsmiljö vara högt på vår dagordning framöver.
Fru talman! Vi debatterar i dag motioner som handlar om grundskolan. Jag är glad att tillhöra ett regeringsparti som så tydligt har tagit ställning för att vi har tre viktiga utmaningar att jobba med. Det är tre utmaningar som ska ha prioritet i allt vi gör för att nå målet om en jämlik skola.
Den första utmaningen handlar om att ge tidigt stöd, och där har regeringen tillfört 2 miljarder kronor som kan användas för att minska barngrupperna och för att anställa fler, för att göra en specialpedagogisk satsning. Dessa pengar är slut, och huvudmännen kan använda dem ungefär som de vill. Man skulle ha kunnat använda dem för att anställa till exempel skolassistenter.
Den andra utmaningen handlar om att öka attraktiviteten i läraryrket, och där kan vi verkligen prata om satsningar: 3 miljarder årligen i lönesatsning, förbättrad arbetssituation genom minskad administrativ börda för lärarna, kompetensutveckling och mycket annat.
Den tredje utmaningen handlar om att leva upp till målet om en jämlik skola och då måste vi satsa på de skolor som har det tuffast. Det gör vi nu genom samverkan för bästa skola där staten sluter avtal med huvudmän om skolutveckling på enskilda skolor.
Jag hoppas att vi i den här kammaren kan komma överens om långsiktiga överenskommelser som rör skolan. För det är ju så, fru talman, att vi måste ge alla barn möjligheter att lyckas i skolan, och de bästa förutsättningarna för att lyckas är att förbättra lärarnas arbetssituation.
(Applåder)