Fru talman! Jag begärde inte replik för att Sverigedemokraterna säger nej till 3 miljarder till höjda lärarlöner, även om jag tror att många lärare skulle vilja att jag frågar varför man kan vara för lärare men rösta emot satsningar på lärarlöner.
Jag begärde inte replik för att utveckla tanken om att skolan i dag inte satsar på barn som vill lära sig eller det underliggande resonemanget om att det inte finns många lärare i landet som håller måttet enligt Stefan Jakobsson.
Jag begärde i stället replik på det som egentligen bara fick en liten, liten mening från Stefan Jakobsson. Det var detta med att modersmålsundervisning inte är så prioriterat. Vi vet att vi har väldigt många nyanlända, i ett land som historiskt sett har haft många som har invandrat av olika orsaker. Det finns tydligt forskningsstöd för just det jag sa i mitt anförande, nämligen att känslan att man behärskar sitt eget modersmål till hundra procent gör att man har en bas att bygga vidare på - för ett nytt språk, men också för att lära sig andra språk.
I stället för att så lättvindigt vifta bort detta och konstatera att det inte är så viktigt tror jag att det vore klokt att faktiskt titta på all den forskning som existerar och försöka sätta det i ett svenskt perspektiv och en svensk kontext. Det är nämligen många gånger väldigt lockande att göra olika besök och tänka "Gud vad bra, det där gör vi hemma!". Men vi har ju också en historia, en tradition och en kultur. Vår lärarutbildning ser ut på ett visst sätt, och vi har vissa elevgrupper och målgrupper. På många sätt tycker jag att vi ligger långt fram just när det gäller att ge nyanlända - elever med ett annat modersmål - en god start.
Jag vill alltså egentligen ifrågasätta hur det är möjligt att man, när vi ser det stora mottagandet och ser hur många som har kommit hit tidigare som behöver klara skolan, så lättvindigt säger: Modersmålsundervisning är inte så viktigt. Hur ska de kunna gå ut med godkända betyg med ett sådant resonemang?