Fru talman! Jag tackar än en gång för frågorna.
Jag är inte alls säker på att vi ska vinna tillbaka alla lärare som har slutat. En del kom kanske på att de skulle vilja ägna sitt liv åt en helt annan inriktning. Att de kanske ser en möjlighet att från läraryrket göra ytterligare karriär i andra delar av samhället, ser jag egentligen inte heller som ett problem. Däremot vet jag att vi har en lärarbrist.
Jag tror att en viktig del är att se över arbetsvillkoren, inte minst det som vissa skolor jobbar med. De differentierar tjänsternas innehåll - alla behöver inte göra lika, och alla behöver inte göra allt. Det finns skolkoncept även i Sverige där man jobbar mer kopplat till att man har ett ämnesansvar eller ett coachningsansvar kopplat till eleverna och så vidare. Det tror jag är en viktig del. Då blir det viktigt med ett karriärsystem för lärare som en del, så att de kan se att de inte behöver bli en alltiallo utan kan få satsa på en speciell del.
När det handlar om hur vi ska vända resultaten hade jag förra året förmånen att få lyssna på paret Moser som fick Nobelpriset. I den efterföljande diskussionen togs det upp vad skolan behöver göra för att fortsätta engagera eleverna och orka ställa de tuffa frågorna för att fördjupa lärandet, så att man inte ständigt surfar ovanpå utan faktiskt också går på djupet i en del frågor. Då handlar det om lärarnas kompetens, både att de är duktiga i sitt ämne och att de är duktiga på metodik och pedagogik. Det är viktiga inslag. En fortsatt kompetensutveckling som bygger på en praktiknära forskning tror jag skulle kunna locka tillbaka lärare, så att yrket professionaliseras kopplat till själva lärarskapet och undervisningen. Detta har man kanske missat under ett antal år. Men man måste fortsätta att garantera en kompetensutveckling, så att lärarna ser att det finns en karriär att göra. Läraren blir då en viktig person i unga människors liv.
Det är klart att jag med glädje minns några elever från mina 16 år som lärare.