Herr talman! Vad gäller Schengensamarbetet no-
terar jag att Elver Jonsson ställde en fråga till mig i
sitt inledningsanförande. Jag beklagar att jag faktiskt
tappade bort den.
Frågan gällde hur de första veckorna i Schengen-
land varit. Vad har vi gjort för erfarenheter? Jag
skulle gärna säga som mitt perspektiv på detta att
Schengenreformen är en enormt stor reform, en re-
form av historisk betydelse i Europa som man kom-
mer att tala om flera generationer framåt, skulle jag
tro. Det är i det perspektivet man får se de, som jag
tycker, ganska små svårigheter och problem som än
så länge har upptäckts. Det har upptäckts saker som
innebär steg tillbaka. Det har upptäckts saker som
man inte hade tänkt på. Det har upptäckts att aktörer
som har en viktig roll att spela inte riktigt har anpas-
sat sig på ett sådant sätt som det var tänkt. Men i
ljuset av storleken på den reform det handlar om
tycker jag att det är ganska små saker.
Jag blir själv rätt störd av att höra att t.ex. Viking
Line kräver att man ska ha ett pass med sig för att
komma ombord på båten. De vill inte ta ansvar för att
den som kommer till den andra hamnen inte får släp-
pas i land. Detta händer mellan två nordiska länder.
Såvitt jag har kunnat finna finns det ingenting i regel-
systemet som gör det motiverat, utan det förefaller
mig vara en privat försiktighet som en transportör
själv har ålagt sig. Jag tror att tiden kommer att utvisa
att vi får se en och annan sådan. En och annan kanske
beror på regelverk som behöver förändras ytterligare.
Men på det hela taget kan man ändå säga att den
första perioden har gått överraskande bra.
Det är min, inte särskilt genomtänkta, bild. Men
om Elver Jonsson frågar efter en spontan bild av de
första veckorna kostar jag på mig att göra den här
reflexionen.