Herr talman! Det är korrekt att jag inte gav något
svar. Det har den enkla förklaringen att jag inte har
något svar att ge. Detta handlar om svårigheter som vi
i första hand möter på den ryska sidan och som är
svåra för oss att förstå. Jag kan ju drista mig till att
säga något djärvt som att jag hoppas att det ska vara
möjligt att få detta klart före den 1 juli. Men jag
måste vara försiktig med någonting som skulle kunna
likna en utfästelse från min sida, för detta är frågor
som jag själv inte rår över.
Kaliningrad är en fråga som jag själv engagerar
mig starkt i, och det har jag gjort under lång tid. Jag
är rätt optimistisk vad gäller Kaliningrad.
Jag träffade den nya guvernören Jegorov när han
var med premiärminister Kasianov här i Stockholm,
och jag fick intrycket att han är besjälad av en positiv
vilja och en positiv attityd. Han har den rätta instink-
ten för våra frågor och för våra perspektiv när det
gäller betydelsen av kontakter, samarbete och avby-
råkratisering. Jag tror alltså att vi har en förbättring
att se fram emot.
Men utgångsläget är väldigt dåligt. Innan förbätt-
ringen har hunnit ge något resultat som gör att nivån
är bra så måste det hela därför hålla på länge, är jag
rädd. Men vi bidrar till detta genom att från vår sida
ligga på med att uppgradera vårt konsulat t.ex.
Vi kör nu för fullt när det gäller investeringarna i
vattenreningsverket och avloppsreningsverket, som
efter många års sorger och bedrövelser nu äntligen är
i gång med full kraft.
Kontaktytorna ökar. Vi fortsätter med utbytespro-
gram för ungdomar som går i svenska skolor. Vi har
svenska lärare som undervisar ungdomar i Kali-
ningrad i svenska språket.
Vi jobbar också på många andra vis, eftersom vi
har identifierat Kaliningrad som en verkligt viktig
partner för Sverige att jobba med i vårt eget absoluta
närområde.