Fru talman! I dag firas Europadagen. Jag tycker
att det är ett väldigt fint sammanträffande, men det
kanske inte bara är en slump, att vi gör det genom att
diskutera nordiskt samarbete här i riksdagen. Jag
tycker att det är ett mycket bra sätt att fira Europada-
gen.
Det nordiska samarbetet är på många sätt ett före-
döme för EU-arbetet. Det är folkligt förankrat. Här är
det inte bara de stora orden som gäller, utan det är
vardagen och nyttan som står i fokus. Inte minst är
det nordiska samarbetet stabilt och självklart.
På regeringsnivå och parlamentsnivå finns ett nära
vardagssamarbete. Nordiska rådet och Nordiska mi-
nisterrådet arbetar intensivt genom utskott, minister-
rådsmöten och ämbetsmannakommittéer.
Men det är viktigt för mig att understryka att det
nordiska samarbetet är långt större än så. Norden
vävs framför allt samman genom samarbete över de
nordiska gränserna av föreningar, organisationer,
företag, kommuner och regioner och inte minst ge-
nom alla medborgare som korsar gränserna. Vi se-
mestrar i varandras länder. Vi handlar i varandras
länder. Gränshandeln är mycket stor. Vi handlar
verkligen med våra grannar. Handeln med Norge,
Finland och Danmark, tre länder med tillsammans 15
miljoner invånare, är dubbelt så stor som Sveriges
handel med hela det väldiga Asien. Dubbelt så stor.
Bara handeln med Norge är tre gånger så stor som
handeln med Japan.
Vi investerar i varandras länder. Kalles kaviar och
Svenska Dagbladet är norskägda. Aalborgs Jubileum
och Gammeldansk ägs av svenska folket. SAS, Stora
Enso och Nordea är andra exempel på det starka och
naturliga nordiska samarbetet i näringslivet.
När ett företag börjar sitt språng mot världsmark-
naden börjar det ofta i ett nordiskt grannland. Innan
man etablerar sig i New York, etablerar man sig i
Oslo och Helsingfors. Globaliseringen startar i nä-
rområdet. Paradoxalt växer därför Norden i betydelse
för oss i takt med internationaliseringen.
Internationaliseringen leder till att nationsgränser-
na minskar i betydelse. Regionernas och gränsområ-
denas möjligheter ökar. Gränshindersfrågorna kom-
mer i centrum. Som ni redan vet, eftersom vi har
debatterat det här i tidigare sammanhang, ser jag det
som en av de viktigaste uppgifterna i det nordiska
samarbetet. Hinder i vardagen för medborgare och
företagare måste undanröjas för att stimulera integra-
tionen över gränserna.
Arbetet med att stimulera gränsregional integra-
tion har fått och måste få ökad betydelse i Norden.
Öresundsprojektet är det tydligaste exemplet i det här
sammanhanget. Det har ibland kallats för ett gräns-
hinderslaboratorium för hela EU. Öresundsområdet
har också av EU utsetts till en modellregion för ökad
sysselsättning i Europa, ett initiativ från oss själva
tillsammans med Danmark.
I de fall där harmoniseringsåtgärder inte är möjli-
ga eller ens önskvärda måste det vara lätt att få tag på
information om grannlandets regler. I Öresundsområ-
det har den svenska och danska regeringen satsat på
att informera medborgarna och företagarna om för-
hållandena på respektive sida om sundet.
Ett liknande gränshinderssamarbete pågår mellan
Sverige och Norge och mellan Sverige och Finland.
De har resulterat i två olika rapporter. I båda fallen
står det också klart att information är av stor betydel-
se för integrationen. Utrikesdepartementet har tagit
initiativ till ett samarbete med regionala aktörer längs
norsksvenska gränsen för att tillsammans diskutera
hur informationen effektivast kan nå användarna.
Detta har bl.a. resulterat i att Länsstyrelsen i Värm-
land nu undersöker strukturerna för ett informations-
samarbete mellan Norges och Sveriges gränsregioner.
En annan integrationsprocess utspelar sig längst
upp i norr. Det framgångsrika samarbetet i Haparanda
och Torneå ger uttryck för Europatankens förverkli-
gande på gränsregional nivå. I dessa två kommuner är
inte nationsgränsen något hinder för gemensamma
satsningar på kommunal service, exempelvis inom
räddningstjänsten, energiförsörjningen och skolvä-
sendet. Eleverna får välja på vilken sida av gränsen
de vill gå i skolan. Det här är ett föredöme.
Ett betydande samarbete pågår också i den s.k.
sydvästskandinaviska regionen. För att titta närmare
på hur detta samarbete kan fördjupas och inom vilka
områden det finns särskilda förutsättningar för fram-
tida samarbete har man tagit fram en förstudie som
man kallat Den skandinaviska arenan.
Studien identifierar ett antal områden där förut-
sättningar finns för ett fördjupat samarbete, bl.a. inom
IT, miljö, infrastruktur och bioteknik. Det svenska
initiativet att skapa förutsättningar för ett djupare
samarbete inom dessa områden är ett ambitiöst pro-
jekt. Bl.a. kommer ett seminarium med deltagare från
de svenska och norska regeringarna att hållas på Vok-
senåsen senare i maj för att på ett konkret sätt disku-
tera det vidare arbetet med fördjupningen och integ-
rationen. En bred krets av regionala intressenter med-
verkar naturligtvis också.
En annan typ av gränsöverskridande och regionalt
samarbete är Barentssamarbetet. Här finns uppgifter
att lösa för att främja handel, rörlighet och miljö. Här
finns också ett lokalt engagemang att bygga på.
En annan fråga som har stor betydelse, inte minst
i gränsbygderna, och som tagits upp i debatten vid
flera tillfällen i dag är frågan om grannlands-TV.
Kulturministern är den i regeringen som har ansvar
för frågan, och hon svarade nyligen på en interpella-
tion där hon redogjorde för de utredningar och initia-
tiv som pågår och de överväganden som görs. Som
svar på de frågor som här har ställts till mig kan jag
försäkra att jag som samarbetsminister också i fort-
sättningen kommer att följa denna fråga nära. Låt mig
till riksdagens ledamöter uttrycka en stilla personlig
undran: Med det engagemang som finns för att nor-
disk public service-TV ska bli tillgänglig för alla i
Norden, blev jag lite häpen när jag fick höra före
voteringspausen att riksdagen själv i sitt kabel-TV-nät
inte har tillgång till de andra ländernas TV-kanaler.
Det starka engagemang som riksdagen visar i denna
fråga trodde jag redan hade medfört att det eminenta
kabel-TV-nät som jag vet finns i riksdagen var utrus-
tat med norsk, finsk, dansk och isländsk public ser-
vice-TV. Jag ska försöka att nära följa utvecklingen i
denna fråga framöver.
Med denna redovisning av gränsfrågorna hoppas
jag att Marianne Andersson är nöjd.
Fru talman! Internationaliseringen, det ökade Eu-
ropasamarbetet och regionernas ökade betydelse
utgör verkligen inget hot mot det nordiska. Tvärtom
ger det nordiska samarbetet ny vitalitet och nya upp-
gifter. Därför är vi, och måste vi vara, beredda att
förändra formerna för det nordiska samarbetet i Nor-
diska rådet och Nordiska ministerrådet. Det är viktigt
för att samarbetet ska svara upp mot de krav som
ställs på förändringar både inom Norden och i om-
världen.
För tio år sedan tog de nordiska statsministrarna
initiativ till en omfattande reformering av det nordis-
ka regeringssamarbetet. Syftet var att koncentrera
verksamheten och effektivisera organisationen. Åren
1994-1995 gick Nordiska rådet och Nordiska minis-
terrådet gemensamt i spetsen för en reformprocess
med anledning av Finlands och Sveriges EU-
medlemskap. Resultatet blev en inriktning av samar-
betet på tre huvudområden; samarbetet inom Norden,
samarbetet i EU-EES-frågor och samarbetet med
närområdet.
Nu har vi flera betydelsefulla reformprojekt på
gång. Det gäller revideringen av närområdessamar-
betet och det gäller strategin för ett hållbart Norden.
Förslag i dessa frågor har nyligen lämnats till Nordis-
ka rådet. Vi håller också på att se över budgetsystem-
et, och vi avser att inom kort lägga fram förslag även
på detta område. Inte minst pågår ett arbete för att
följa upp den s.k. vismanspanelens rapport med för-
slag till inriktning av det nordiska samarbetet inför
det nya årtusendet.
För två år sedan tog de nordiska samarbetsminist-
rarna initiativ till den s.k. vismanspanelen. Den fick i
uppgift att studera samhällsutvecklingen i Norden på
lång sikt och bedöma vilka konsekvenserna kunde
vara för det nordiska samarbetet. Rapporten innehål-
ler massor av förslag av olika karaktär. Den har sti-
mulerat till en nödvändig och vitaliserande debatt.
Nu går vi vidare med uppföljningsarbetet. Det
sker både på Nordiska rådssidan och på Nordiska
ministerrådets sida. Vi har haft gemensamma möten,
och vi planerar ytterligare ett sådant till mitten av
juni.
Jag har förstått att det på den parlamentariska si-
dan pågår en intensiv diskussion med anledning av de
förslag som panelen har väckt om Nordiska rådet. Låt
mig i sammanhanget peka på några erfarenheter som
jag tror att jag delar med många andra nordiska mi-
nistrar vad gäller just arbetsformerna för Nordiska
rådet. Jag tror att Nordiska rådet skulle vinna på att
vara en smidigare och mindre byråkratisk organisa-
tion. Man borde ha mer av de på större politiska frå-
gor inriktade temamötena i stället för formella sessio-
ner som behandlar alla frågor samtidigt och som gör
det omöjligt, eller åtminstone väldigt svårt, att skaffa
sig en överblick över verksamhetens syfte och resul-
tat. Det bör också vara en angelägen uppgift att se till
att ministrarna har en meningsfull och aktiv roll vid
Nordiska rådets möten. Den tiden är tyvärr sedan
länge förbi då ministrarna kunde tillbringa hela dagar,
eller t.o.m. en vecka, i mötesbänken.
Det är nu tio år sedan de nordiska informations-
kontoren upprättades i de baltiska huvudstäderna.
Nordiska ministerrådet har uppmärksammat det vid
seminarier och andra evenemang i de baltiska huvud-
städerna. Nordiska ministerrådet var tidigt ute med
sina insatser - redan innan länderna hade upprättat
ambassader.
Jag vill också nämna att ministerrådet förra året
beslutade att upprätta en informationspunkt i Kali-
ningrad. I den frågan väntar vi, tyvärr, fortfarande på
svar från ryska myndigheter. Vi hoppas verkligen att
det blir ett positivt besked snart.
De insatser som har gjorts från nordisk sida för att
främja utvecklingen mot demokrati och marknadse-
konomi i närområdet har varit ett viktigt komplement
till nationella och andra insatser. Jag tycker att nä-
rområdesinsatserna är bra exempel på att den nordis-
ka samarbetsorganisationen - precis i motsats till vad
en del kritiker hävdar - kan visa både handlingskraft,
flexibilitet och förmåga till omprioriteringar.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag slå fast att det
nordiska samarbetet är omfattande, nära och i inter-
nationell bemärkelse konfliktfritt. Historiskt, kultu-
rellt, språkligt och handelsmässigt är vi tätt samman-
bundna. Samhällsutvecklingen gör att vi nordiska
länder ökar i betydelse för varandra. Detta, fru tal-
man, ska vi ta till vara. Om detta är vi också helt
överens över partigränserna; såvitt jag kan finna efter
den diskussion som hittills har varit och efter alla de
kontakter vi har haft mellan partierna under de år jag
har varit ansvarig för det nordiska samarbetet i rege-
ringen.