Fru talman! Det vore kanske förmätet av mig som
representant för ministerrådet, som representant för
regeringssamarbetet, att ha alltför precisa synpunkter
på hur parlamentarikersamarbetet ska organiseras i
just det avseendet.
Låt mig berätta vad vi på regeringssidan gör. Vi
träffar sedan flera år tillbaka - jag tror att det var
första gången under det svenska ordförandeskapet när
det var nordiskt samarbetsministermöte i Göteborg -
en gång om året våra baltiska kolleger. Det har i nor-
mala fall varit utrikesministrarna. De har deltagit i
våra överläggningar, och vi har haft en särskild sitt-
ning med dem och diskuterat intressanta gemensam-
ma frågor. Det har alltid väckt ett starkt intresse och
engagemang från deras sida. De deltar med liv och
lust. Vi har utvidgat vårt samarbete på olika delområ-
den där också de baltiska staterna involveras.
Jag har i andra sammanhang, inte minst i min
egenskap av vanlig handelsminister, mycket kontak-
ter med mina baltiska kolleger. Jag har det bilaterala
samarbetet som en del i min portfölj. Dessutom um-
gås jag rätt mycket med Estlands utrikesminister. Vi
umgås familjevis och träffas ganska ofta.
Jag har aldrig någonsin under de intensiva kon-
takterna jag har haft mött någon propå, någon sonde-
ring, någon idé, i de annars mycket idérika samtal vi
har haft, eller något uttryck för en längtan att delta i
det organiserade nordiska samarbetet.
Däremot har jag mött en stark längtan när det
gäller att bli en aktiv deltagare i det nordiska kultur-
utbytet - i den nordiska politiska kulturen. Toomas
Ilves från Estland brukar uttrycka det som att hans
mål för Estland är att utveckla landet till ett tråkigt
nordiskt land. Det är det finaste han kan säga med
hänsyn till deras dramatiska och icketråkiga förflutna.
Det är min kommentar till diskussionen om bal-
tiskt medlemskap i Nordiska rådet på ett organiserat
sätt.