Fru talman! Jag tycker inte att vi ska utesluta att
ländersammansättningen i framtiden kan komma att
ändras. Det finns fördelar med det, och det finns
nackdelar med det. Vi har frågor om hur språkregi-
men ska kunna lösas och en del annat, men det ligger
på framtiden. Jag tycker gott att man kan ha en öppen
attityd till detta.
Men det viktiga för mig är inte vilka institutio-
nella former det tar sig. Det viktiga för mig är att vi
etablerar ett område där vi har gemensamma värde-
ringar, gemensamma synsätt och ett gemensamt sätt
att hantera politiska frågor och politiska diskussioner
och där vi samarbetar för att lösa gemensamma pro-
blem och vidareutvecklar och fördjupar våra diskus-
sioner och våra politiska åtgärder för att minska
gränshinder, öka kontakter och öka samarbetet och
sammanflätningen mellan våra länder både ekono-
miskt och politiskt. Det är det viktiga för mig. Där
kan vi betrakta dem som fullvärdiga partner.
Det nordiska samarbetet har verkligen redan bytt
karaktär på grund av omvandlingen i vårt närområde.
En betydande del av det nordiska samarbetets resur-
ser ägnas i dag just åt dessa nya uppgifter som inte
fanns för tio år sedan. Det viktiga för mig är att gå
vidare på den vägen.
Om det sedan i en framtid leder till att det tar sig
det ena eller det andra eller det tredje organisatoriska
uttrycket är inte för mig en huvudfråga - i alla fall
inte i dag. Det kanske det blir så småningom, men för
mig är det mer angeläget att gå vidare och fördjupa
där vi står nu.
På vilka ytterligare ministerområden bör vi ha
denna typ av samarbete? Hur ska vi accelerera kon-
takterna med Kaliningrad? Hur ska vi involvera fler
människor i Kaliningrad i utbytesverksamhet av olika
slag? Hur ska vi samarbeta bättre om miljövården,
aidsbekämpningen, brottsligheten och kvinnohan-
deln? Det finns massor av akuta uppgifter att ta itu
med nu där vi behöver samarbeta. Det är för mig
viktigare än de institutionella frågorna om i vilka
former vi ska mötas.