Fru talman! Jag tackar Ewa Larsson för möjlig-
heten att yttra mig i den offentliga debatten om nor-
diskt samarbete på filmområdet. Det är faktiskt ett av
de områden där samarbetet är ganska spontant och
vitalt. Det är ju så att den viktigaste danska filmen nu
görs i Trollhättan med skådespelare från flera olika
länder och med finansiärer från flera andra länder.
Filmproduktionen flätas samman.
Kanske är det så att den revolution som har skett i
filmvärlden genom att det plötsligt har blivit billigt att
göra film med bra teknik - man måste inte ha Holly-
woods alla resurser för att bli framgångsrik med en
film i ett litet språkområde eller ens i ett stort språk-
område - har ställt gamla samband på huvudet och
satt kreativitet i centrum. Det har skapat en nytänd-
ning inte minst i svensk film.
Jag tycker att det är en väldigt positiv utveckling
att små länder samarbetar. Hur kulturministrarna
väljer att prioritera sina resurser och vad de väljer att
ta för politiska initiativ är en fråga som jag är säker
på att Ewa Larsson redan har diskuterat med Marita
Ulvskog, och om inte annat så kommer hon kanske
att göra det snart. Det är inte mitt bord.
Men låt mig vad gäller den allmänna frågan säga
att jag tycker att det är en väldigt positiv utveckling,
och jag är väldigt optimistisk vad beträffar den
svenska filmens framtid mot bakgrund av det vi just
har sagt.
Vad gäller frågan om samernas representation i
Nordiska rådet kan jag hänvisa till vad jag sade för en
liten stund sedan. På ministerrådssidan finns inga
förutsättningar för ett speciellt samiskt samarbetsor-
gan som skulle delta i vårt samarbete. Hur parlamen-
tarikersidan väljer att göra i den frågan kan jag inte
förutse spontant. Men det är inte riktigt min sak.
Låt mig bara säga att jag inte har mött något över-
svallande och starkt folkligt tryck från den samiska
gruppen när det gäller närvaro vid våra möten. Kom-
mer det något sådant ska jag naturligtvis överväga det
i den mån vi organiserar möten och annat där de kan
ha intresse av att delta, men utgångsläget är inte att de
står och bankar på dörren.