Herr talman! Helena Lindahl lyfter upp en mycket viktig fråga: hur man kan låta den svenska energipolitiken vara en del i lösningen av de globala miljöutmaningarna och hur vi bidrar på bästa sätt. Mot regeringens förslag om nedskärningar för både förnybar energi och energieffektivisering ställer Miljöpartiet en höjning med 2,5 miljarder för att vi ska få i gång en snabbare utbyggnad av förnybar energi och kunna använda vår energi smartare.
Det vi ser med regeringens energiöverenskommelse är att utbyggnadstakten saktat ned vad gäller förnybart. Det finns siffror som tydligt pekar på det. Då räcker det inte att säga att förnybart behöver byggas ut. Vi ser också med regeringens energiöverenskommelse att miljöteknikföretag flyttar utomlands på grund av osäkerheten om var den svenska energipolitiken ska ta vägen och vilken roll förnybar energi ska ha på framtidens marknad.
Jag har under dagens debatt försökt få klarhet i vad regeringens energiöverenskommelse ger för besked om huruvida det kommer att byggas ny kärnkraft i Sverige när dagens reaktorer av åldersskäl måste avvecklas. Vi har fått tre helt olika besked. Folkpartiets Nina Larsson säger att hon tror att det kommer att bli mer kärnkraft, Moderaternas Cecilie Tenfjord-Toftby säger att hon gärna ser ett generationsskifte och Centerpartiets Helena Lindahl säger att hon helst vill att kärnkraften avvecklas.
På vilket sätt ger dessa besked spelregler för de aktörer som i dag finns på energimarknaden? Helena Lindahl säger att det är marknadens aktörer som ska avgöra vad som byggs, men hur ska de kunna göra en bedömning när spelreglerna fortfarande är oklara? De som vill bygga ny elproduktion i Sverige vet fortfarande inte om svensk kärnkraft kommer att ges subventioner eller inte. Jag skulle gärna vilja höra Helena Lindahls analys av vad en kärnkraftssubvention är och hur man ska garantera att ny kärnkraft inte ges subventioner. Slutligen skulle jag vilja veta om det är en subvention att kärnkraftsägarna inte betalar sin egen försäkring.