Herr talman! Inriktningen är att ställa om det svenska energisystemet till ett långsiktigt hållbart energisystem. Det är just därför som vi har satt tydliga styrmedel på plats för att utveckla det tredje förnybara benet i energisystemet och framför allt det tredje förnybara benet i elproduktionssystemet genom elcertifikaten.
Vi har sedan energiöverenskommelsen ingicks inlett ett ambitiöst arbete i regeringen där vi vänder på alla stenar för att se om det finns några direkta eller indirekta statliga subventioner till den svenska kärnkraften. Det är en uppgift som vi har tagit på stort allvar, för vi menade verkligen vad vi skrev när vi ingick överenskommelsen. Därför har det arbetet behövt få ta lite tid. Jag hoppas att jag i närtid ska kunna återkomma till kammaren och redovisa resultatet av det arbetet.
När det gäller skadeståndsansvaret angav vi i överenskommelsen att kärnkraftsbolagen i ökad utsträckning ska bära sina egna kostnader också i form av ett ökat skadeståndsansvar. Det är därför som vi från svensk sida har sett till att höja skadeståndsansvaret för reaktorinnehavare till 12 miljarder, vilket är högre än i Pariskonventionen. Vi går längre än vad många andra länder i världen gör.
När det gäller att ställa om till det förnybara tycker jag att det är viktigt att se att vi har valt en strategi i Sverige som har varit väldigt framgångsrik, att använda kraftfulla generella styrmedel.
År 1991 var vi det första landet i världen som införde en generell koldioxidskatt. Samtidigt har vi ett starkt system när det gäller elcertifikaten, till exempel. Tillsammans styr detta mot en utveckling där det förnybara nu växer i rekordfart. Sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har vi sett en femdubbling av vindkraften i Sverige, och den biobränslebaserade kraftvärmen växer väldigt starkt.
I tillägg till det har vi kompletterat med särskilt stöd till tekniker som är begynnande och som kan behöva stöd för att klara en marknadsintroduktion.