Herr talman! Det stämmer. Tittar man på statistiken ser man att Sverige, liksom många andra länder runt om i världen, har ökat sin energianvändning 2010 jämfört med 2009. Men då måste man ta hela historien. Vad beror det på? Jo, 2009 hade vi - det minns vi alla alldeles för väl - en stark finanskris och en stark lågkonjunktur då en stor del av hjulen i världen faktiskt stannade av. Det var en minskad ekonomisk aktivitet. Efter det har vi tack och lov sett en del återhämtningstecken, och inte minst i vårt eget land har tillväxten kommit i gång igen.
Skulle man, som Kent Persson antyder, sätta upp något slags absolut mål när det gäller energieffektivisering till exempel, som jag hörde dig nämna tidigare i debatten, skulle det i praktiken innebära att man satte strypsnara på den svenska tillväxten. Vi är ju ett exportland där det är viktigt att fundera över hur mycket energi det krävs för att producera inte bara de enheter som vi använder här hemma i Sverige utan också de vi väljer att exportera. Därför behöver man använda definitioner som fångar upp detta.
Jag är den första att understryka, precis som jag gjorde i mitt inledningsanförande, att jag är väldigt bekymrad över att IEA:s rapport pekar på att vi går i fel riktning. Vi är i ganska rask takt på väg att haverera möjligheterna att nå tvågradersmålet. Det är inte på skoj utan ett faktum som kommer att förändra våra livsbetingelser världen över.
Oavsett hur det går i Durban, och kanske ännu mer om man misslyckas i Durban, har vi i Sverige ett ansvar för att agera kraftfullt för att bidra till att hejda koldioxidutsläppen och minska klimatpåverkan.