Herr talman! Vi har precis fått höra en av de viktigaste skiljelinjerna i svensk miljöpolitik. Antingen är det så att man tror att enda sättet att ta hänsyn till miljön och också värna klimatet är att minska vår ekonomiska aktivitet, hålla tillbaka tillväxten, och att tillväxten är problemet. Eller så tror man på att det svenska exemplet som har fungerat historiskt också kan fungera framöver.
Vi har sett att det är möjligt att förena högt ställda miljö- och klimatkrav med en hög ekonomisk tillväxt. Det är faktiskt så, vilket många av våra europeiska grannar inte tror, att om vi ställer höga miljö- och klimatkrav kan det i sig skapa ekonomisk tillväxt. Det kan skapa marknad för miljöteknikindustri inte minst här hemma som kan bidra till nya företag och nya jobb i Sverige.
Det är ett jätteviktigt område. Vi ser att miljötekniksektorn omsätter 120 miljarder i Sverige och sysselsätter 40 000 personer. Det skulle kunna bli så mycket mer förutsatt att man har en syn på miljö- och klimatpolitik där man tror på utveckling och tillväxten.
När det gäller nära-nollenergibyggnader stämmer det som Kent Persson säger. Det finns ett direktiv som vi ska genomföra i Sverige. Vi arbetar precis just nu i Regeringskansliet på att ta fram ett förslag. Hur skulle en sådan definition kunna se ut?
Det handlar inte om nollenergi - då hade det varit väldigt enkelt - utan om en nära-nollenergibyggnad. Förslaget kommer inom kort att kunna gå ut på remiss. Min avsikt är att kunna lägga ett förslag på riksdagens bord under våren.
Det är väldigt viktigt. Ska vi lyckas komma åt klimatutmaningarna och lösa klimatproblemen måste vi fortsätta med energieffektivisering i de svenska bostäderna. Men vi måste också se till att ställa om det svenska transportsystemet så att vi till 2030 kan ha ett transportsystem som är helt oberoende av fossila bränslen.
(Applåder)